Pakistan

Pakistan intar en unik position på Asiens karta där hav och berg, öken och flodslätter, forntida civilisationer och moderna experiment möts i ett enda landområde. Landet sträcker sig över den norra kanten av den indiska subkontinenten och i kontakt med Arabien, Persien och Centralasien, från Arabiska havet till foten av Himalaya och Karakorum, och från sandslätterna i Sindh till Balochistans högplatåer. Denna varierade terräng har gett näring åt stadsstater och imperier i årtusenden, och idag utgör den grunden för en nation med mer än 241 miljoner människor – den femte folkrikaste i världen – med en rik mosaik av kulturer, språk och landskap.

Långt innan moderna gränser drogs upp, var det i denna region några av mänsklighetens tidigaste bosättningar. I Balochistan avslöjar platsen Mehrgarh – bebodd från omkring 6500 f.Kr. – hur jordbruk och boskapsskötsel slog rot för över åtta årtusenden sedan. År 2600 f.Kr. fanns det vidsträckta städer som Harappa och Mohenjo-daro på Indusflodens slätt, med gator utlagda i rutmönster, brunnar grävda för att förse med färskvatten och spannmålsmagasin för att lagra skörden. Århundraden senare, i bergen i det som nu är Khyber Pakhtunkhwa, gav buddhistiska kloster vid Takht-i-Bahi upphov till Gandhara-skulpturstilen, som blandade hellenistiska motiv med sydasiatiska religiösa bilder.

Dessa forntida prestationer förebådade en rad imperier: akemenidiska satraper, mauryanska administrativa centra, kushanska handelscentrum och guptakulturella sfärer. Från 600-talet e.Kr. trädde regionen in i islams krets under umayyadisk kalif; därefter lämnade lokala dynastier som den hinduiska shahi och ghaznaviderna arkitektoniska och konstnärliga arv. Delhisultanatet och senare mogulkejsarna konsoliderade makten över hela subkontinenten – mogulbeskydd gav Lahore Badshahi-moskén, Shalimar-trädgårdarna och de befästningar som fortfarande står kvar idag.

Brittiskt styre från 1858 skapade en kolonial infrastruktur av järnvägar, bevattningskanaler och administrativa indelningar. Mot denna bakgrund uppstod All-India Muslim League 1906 för att förespråka politisk representation. Vid valåret 1946 banade ligans segrar i provinser med muslimsk majoritet väg för delningen. I augusti 1947 var Brittiska Indien uppdelat längs religiösa linjer: Pakistan föddes som ett Dominion, bestående av Västpakistan (dagens Pakistan) och Östpakistan (nu Bangladesh). Självständigheten åtföljdes av den största migrationen i mänsklighetens historia och tragiskt kommunalt våld.

År 1956 antog den nya nationen sin egen konstitution och utropade sig till Islamiska republiken Pakistan. Ändå visade sig unionen mellan dess två grenar vara bräcklig. År 1971, efter ett utdraget inbördeskrig, utträdde Östpakistan och bildade Bangladesh. Sedan dess har Pakistans politik pendlat mellan civilt och militärt styre, demokratiska mellanspel och undantagsbefogenheter, där varje era format sina sociala och ekonomiska konturer.

Idag rankas Pakistan bland världens tillväxt- och tillväxtledande ekonomier. Internationella valutafonden och Världsbanken erkänner landet som en medelinkomstnation, en medlem av Next Eleven-gruppen som är redo för snabb utveckling. Medan jordbruket fortfarande är viktigt – dess Indusbäcken bevattnas av ett nätverk av kanaler – har industri- och tjänstesektorerna runt Karachi, Lahore och Islamabad expanderat. Befolkningens medianålder är nitton år, och en växande medelklass, nu uppskattad till cirka fyrtio miljoner, utövar ett ökande inflytande på konsumtion och politik.

Försvar är en central fråga. Med över en miljon aktiv personal har Pakistan den sjunde största stående armén. År 1998 förklarade landet sig vara en kärnvapenstat, vilket införde en strategisk balans mot grannlandet Indien. Samtidigt gick landet med i internationella organ – FN, Samväldet, Shanghai Cooperation Organization och Organisationen för islamiskt samarbete – samtidigt som landet allierade sig med USA som en viktig icke-NATO-allierad.

Pakistans yta – cirka 882 000 km² – är lika stor som Frankrike och Storbritannien tillsammans. Kustlinjen längs Arabiska havet och Omanbukten sträcker sig över mer än 1 000 km, där mangroveskogar i Indusdeltat hyser ett varierat fågelliv och fiskodlingar. I inlandet breder sig Tharöknen öster om Indusslätten, vars sanddyner förskjuts med vindarna.

Tre breda geografiska zoner definierar landet. De norra högländerna höjer sig abrupt, när den indiska plattan pressar mot den eurasiska: här ligger Karakoram-, Hindukusch- och Pamirbergen. Bland deras toppar finns K2 (8 611 m), Nanga Parbat (8 126 m) och tre andra "åttatusenare", samt världens största icke-polära glaciärer. Söder om bergen sträcker sig Indusflodens slätt från Kashmir till Sindh, ett bördigt bälte som försörjer ungefär två tredjedelar av Pakistans befolkning. I väster och sydväst smälter Balochistanplatån samman med Irans högland, avbrutet av torra bassänger och karga kullar.

Tektonik ger den norra delen av landet seismisk volatilitet: jordbävningar som jordbävningen i Kashmir 2005 påminner invånarna om regionens rastlösa jord. Klimatet varierar därefter – från monsunbeklädda dalar till torra kuster och alpina höjder. Vinterns svala, torra luft ger vika på våren för stigande temperaturer, sedan för sommarens sydvästra monsunregn, följt av en kort, avtagande monsun på hösten. Nederbörden kan växla mellan torka och översvämning, vilket sätter infrastruktur och försörjningsmöjligheter på prov.

Pakistan är en federal parlamentarisk republik som består av fyra provinser – Punjab, Sindh, Khyber Pakhtunkhwa och Balochistan – och tre territorier: Islamabad Capital Territory, Gilgit-Baltistan och Azad Kashmir. Lokalförvaltningen verkar genom distrikt, tehsils och fackliga råd, alla med valda representanter. Gilgit-Baltistans halvprovinsiella status, som beviljades 2009, säkerställer en lokal församling och chefsminister, även om den yttersta makten ligger hos den federala centralregeringen.

Etnisk och språklig mångfald definierar Pakistans sociala porträtt. Punjabis, nästan 37 procent av befolkningen, dominerar i den bördiga östern; pashtuner (18 procent) bebor de västra högländerna; sindhis (14 procent) och saraikis (12 procent) bor i södra och centrala slätten; urdutalare (9 procent) spänner över flera regioner som ett enande lingua franca vid sidan av engelska inom officiella och utbildningsmässiga sfärer. Balocher, brahuis, hindkowaner, kashmirer och dussintals mindre grupper kompletterar tapeten. Mer än sjuttiofem språk talas, från regionala språk till utrotningshotade himalayadialekter.

Pakistans befolkning växte från 34 miljoner år 1951 till över 241 miljoner vid folkräkningen 2023. Urbaniseringen tredubblades sedan 1980-talet, men landsbygdsbefolkningen är fortfarande i majoritet. Hög fertilitet – uppskattad till 3,5 barn per kvinna år 2022 – gör Pakistan till en av världens yngsta nationer: över 40 procent är under femton år, medan de över sextiofem står för färre än fyra procent.

Den religiösa identiteten är överväldigande muslimsk (96 procent, övervägande sunni), med små kristna (1,4 procent) och hinduiska (2,2 procent) grupper, plus sikher, buddhister, zoroastrier och animister (Kalasha) i avlägsna dalar. Konstitutionen garanterar religionsfrihet, även om sociala påtryckningar och tillfälligt våld kan påverka minoriteter. Civilsamhället är strukturerat kring utökade familjer, även om kärnhushåll växer i takt med att ungdomar migrerar till städerna. Traditionell klädsel – shalwar kameez – är fortfarande allestädes närvarande, medan västerländska kostymer förekommer på kontor och universitet.

Pakistans ekonomi, som en gång var en del av världens rikaste region under den tidiga gemensamma eran, har pendlat mellan tillväxt och kris. Idag rankas landet på tjugofjärde plats sett till köpkraftsparitet och fyrtiotredje plats sett till nominell BNP, och domineras av textilier, jordbruk, penningöverföringar och en växande tjänstesektor. Ekonomiska korridorer – framför allt den ekonomiska korridoren mellan Kina och Pakistan – förbinder hamnarna i Gwadar och Karachi med Xinjiang över land, vilket lovar förbättrade transporter, energi och handel.

Vägnätet är nästan 264 000 km långt, men motorvägar – bara 2 500 km – står för huvuddelen av trafiken. Stora nord-sydliga förbindelser förbinder hamnar med Lahore, Islamabad och gränsen till Afghanistan. Järnvägar, en gång viktiga, hanterar nu mindre än åtta procent av passagerarna och fyra procent av godset. Stadstransportsystem har uppstått: Lahores Orange Line Metro (27 km) öppnade 2020; metrobusskorridorer betjänar Lahore, Rawalpindi–Islamabad, Multan, Peshawar och Karachi; det finns planer på att återuppliva Karachis spårvagn och cirkulerande järnväg.

Flygtransporter är beroende av över 150 flygplatser, varav Jinnah International i Karachi är den mest trafikerade. Inhemska flygbolag, ledda av Pakistan International Airlines, förbinder provinshuvudstäder och regionala knutpunkter. Hamnar i Karachi, Port Qasim, Gwadar och Pasni hanterar containertrafik, fiskeflottor och bulklast. Infrastrukturbrister kvarstår inom järnväg, energi och landsbygdsvägar, vilket hämmar en balanserad tillväxt.

Pakistans nästan två tusen kilometer långa kulturarv erbjuder allt från Indusdalens ruiner till Mughal-monument, koloniala bungalows till modernistiska moskéer. UNESCO erkänner sex platser: Mohenjo-daro; Takht-i-Bahi och Sahr-i-Bahlol; Taxila; Lahore Fort och Shalimar Gardens; Thattas monument; och Rohtas Fort. Museer – från Lahores anrika institution till Karachis nationalmuseum och Islamabads järnvägsarvscenter – visar konst, arkeologi, militärhistoria och vetenskap.

Hantverkstraditioner lever vidare: Multans blå keramik, Sindhs Ajrak-textilier, Punjabs khussa-läderskor, Balochistans fruktodlingar och skogar av enbär och poppel. Litteratur på urdu, punjabi, sindhi och pashto bygger på sufi-poesi, folklore och moderna berättelser. Musiken sträcker sig från andaktsfull qawwali till regional folkmusik och pop.

Pakistansk mat återspeglar samspelet mellan Mughal-förfining, centralasiatiskt kött och sydasiatiska kryddor. Måltiderna kretsar kring roti eller ris, med linser, grönsaker och rikt kryddat kött – kyckling, get, nötkött – tillagat med vitlök, ingefära, gurkmeja och garam masala. Lassi, sött eller saltat, och mjölkigt svart te florerar till frukost, medan sötsaker som sohan halwa från södra Punjab mättar efter måltiderna. Alkohol är förbjudet för muslimer; icke-muslimer kan få tillstånd, och det lokala bryggeriet Murree producerar öl och juice.

Gästfrihet är en kulturell hörnsten. Gästerna får de utsökta rätterna och teet, och frasen mehman-nawazi signalerar stolthet över att välkomna främlingar. Etikett dikterar blygsam klädsel – särskilt i moskéer där skorna tas av – och konservativt beteende under festivaler som Eid ul-Fitr, Ramadan, Holi eller Diwali, när olika grupper iakttar sina traditioner.

Pakistan, som en gång var en höjdpunkt på 1960-talets Hippie Trail, minskade sedan på grund av säkerhetsproblem. År 2018 besökte cirka 6,6 miljoner utlänningar landet, lockade av arkeologiska ruiner, buddhistiska kloster, Mughal-arkitektur och alpina landskap. Hunza- och Chitral-dalarna är hem för Kalasha-samhällen; sjön Saiful Muluk, Karakoram Highway och bergstationer som Murree är fortfarande populära. Djurlivet frodas i nationalparker som Khunjerab och Ayubia.

Kampanjer från statliga och privata aktörer syftar till att öka antalet besökare – förbättra visumregler, främja kulturfestivaler och uppgradera anläggningar. Säkerhetsråd varnar för att resa nära moskéer under fredagsbönen, och många västerländska regeringar upprätthåller varningar. Ändå öppnar landet ytterligare för upptäcktsresande varje år: vandring i Gilgit-Baltistan, kulturarvsturer i Lahore, badorter i Gwadar och äventyrssporter längs Induskanjonen.

Pakistans styrkor – strategiskt läge, ung befolkning, rikliga resurser – samexisterar med kroniska utmaningar: fattigdom drabbar en femtedel av medborgarna; analfabetism, särskilt bland kvinnor; infrastrukturella flaskhalsar inom makt och transporter; endemisk korruption; och hotet om terrorism från extremiströrelser. Ekonomisk volatilitet kvarstår i takt med att budgetunderskott och skuldtryck ökar.

Politisk stabilitet är fortfarande svår att uppnå. Civila regeringar varvas med militära administrationer; institutioner arbetar för att balansera sekulär lag med religiösa principer. Diplomatiskt navigerar Pakistan i förbindelserna med Indien, Afghanistan, Kina och USA, där varje relation formas av historia, säkerhet och handel.

Pakistan förkroppsligar kontraster i sin terräng och sitt folk. Forntida ruiner ligger bredvid glittrande metropoler; snötäckta toppar överskuggar solbakade slätter; flera religioner och språk samexisterar inom en enda republik. Dess historia är en berättelse om kontinuitet och förändring, om kulturer som är uppdelade i lager som geologiska skikt, om en nation som ständigt definierar sig själv vid Asiens korsväg. Trots alla sina prövningar består Pakistan som ett land med uppenbar potential – och ständig överraskning.