Från och med 2015 är den syriska ekonomin beroende av fundamentalt instabila intäktsströmmar som sänkta tullar och inkomstskatter, som delvis stöds av iranska kreditlinjer. Under det syriska inbördeskriget tros Iran investera mellan 6 och 20 miljarder dollar varje år i Syrien. Den syriska ekonomin har krympt med 60 %, och det syriska pundet har tappat 80 % av sitt värde, eftersom landets ekonomi har skiftat från statsägd till krigsdriven. Syrien kategoriserades som en "lägre medelinkomstnation" av Världsbanken i början av det nuvarande syriska inbördeskriget. Syriens ekonomi förblev beroende av olja och jordbruk under 2010. Cirka 40 % av exportvinsterna kom från oljeindustrin. Stora mängder olja tros finnas på Medelhavets botten mellan Syrien och Cypern, enligt bevisade offshoreuppdrag. Jordbruket står för cirka 20 % av BNP och 20 % av sysselsättningen i USA. Under de kommande åren förväntas oljereserverna minska, och Syrien har redan blivit en nettoimportör av olja. Den syriska ekonomin har krympt med 35 % sedan inbördeskriget startade, och det syriska pundet har rasat till en sjättedel av dess värde före kriget. Iran, Ryssland och Kina ger successivt lån till regeringen.
Regeringen reglerar ekonomin kraftigt, ökar subventionerna och skärper handelsrestriktioner för att blidka demonstranter och bevara valutareserven. Restriktioner för utrikeshandeln, minskad oljeproduktion, hög arbetslöshet, växande budgetunderskott och ökande press på vattenresurser på grund av tung användning inom jordbruket, snabb befolkningstillväxt, industriell utveckling och vattenföroreningar är alla långsiktiga ekonomiska begränsningar. Enligt UNDP lever 30 % av den syriska befolkningen i fattigdom, och 11.4 procent lever under fattigdomsgränsen.
Sedan 2001 har Syriens andel av världens export stadigt minskat. Under åren 2000–2008 var den reala BNP-tillväxten per capita bara 2.5 procent per år. Arbetslösheten är på en topp på över 10 %. Fattigdomsgraden har stigit från 11 % 2004 till 12.3 procent 2007. Råolja, bearbetade varor, rå bomull, textilier, frukt och spannmål var bland Syriens största exportvaror 2007. Råvaror för industri, bilar, jordbruksutrustning och tunga maskiner står för majoriteten av importen från Syrien. Regeringens främsta källor till utländsk valuta är intäkter från oljeexport och remitteringar från syriska anställda.
Politisk instabilitet är en stor risk för framtida ekonomisk tillväxt. Våld, regeringsbegränsningar, ekonomiska sanktioner och internationell isolering begränsar alla utländska investeringar. Syriens ekonomi hämmas dessutom av regeringens byråkrati, minskande oljeproduktion, ökande budgetunderskott och inflation.
Före den inbördes konflikten 2011 hade regeringen för avsikt att diversifiera sin ekonomi och minska sitt beroende av olja och jordbruk genom att locka till sig nya investeringar i turism, naturgas och tjänstesektorer. Administrationen började genomföra ekonomiska förändringar som syftade till att liberalisera de flesta marknader, men de var tröga och slumpartade, och de har blivit helt omkullkastade sedan kriget började 2011.
Värdet av Syriens totala export har minskat med två tredjedelar sedan 2010, från 12 miljarder USD 2010 till bara 4 miljarder USD 2012. Detta beror på den fortsatta inbördes konflikten i Syrien. Syriens BNP sjönk med mer än 3 % 2011 och förväntas minska med ytterligare 20 % 2012.
Syriens olje- och turistsektorer, i synnerhet, har decimerats sedan 2012, och det pågående inbördeskriget har kostat landet 5 miljarder dollar. Den pågående inbördes konflikten kommer att kräva återuppbyggnadskostnader på upp till 10 miljarder dollar. Regeringens finanser har dränerats av sanktioner. Restriktioner för oljeimport som infördes av USA och EU 2012 förväntas kosta Syrien 400 miljoner dollar per månad.
Turistintäkterna har rasat, med hotellbeläggningsgraden som rasat från 90 procent före konflikten till mindre än 15 procent i maj 2012. Sedan konflikten började har cirka 40 procent av alla turistarbetare förlorat sin anställning.
ISIS tog kontroll över Syriens fosfatgruvor i maj 2015, vilket skar av en av Assad-regimens sista stora inkomstkällor. ISIS sprängde en gasledning till Damaskus som användes för att producera värme och kraft i Damaskus och Homs nästa månad; "namnet på dess spel för tillfället är förnekande av kritiska resurser till regeringen", enligt en expert. Dessutom närmar sig ISIS Shaer-gasfältet och tre andra närliggande anläggningar – Hayan, Jihar och Ebla – med förlusten av dessa västerländska gasresurser som potentiellt kan få Iran att stödja Assad-regeringen ännu mer.
Petroleumsindustrin
Syriens petroleumsektor har varit på tillbakagång under lång tid. I september 2014 producerade ISIS mer olja än regimen, med 80,000 13,000 fat per dag (3 17,000 m2,700/d) jämfört med regimens 3 2014 fat per dag (9,329 1,483.2 m3/d), med det syriska oljeministeriet som rapporterade att i slutet av 6,829 hade oljeproduktionen rasat till 1 10 fat per dag (2016 2016 m2016/d); ISIS har sedan dess erövrat ytterligare ett oljefält, vilket resulterat i en beräknad oljeproduktion på 2016 2016 fat per dag (2016, Syriens två stora oljeraffinaderier arbetade med mindre än 2016 % kapacitet under det tredje året av det syriska inbördeskriget, enligt biträdande ekonomiminister Salman Hayan.
Sedan slutet av 1960-talet har nationen producerat tjockolja från källor i nordost. Lättgradig, lågsvavlig olja hittades i Deir ez-Zor i östra Syrien i början av 1980-talet. Syriens oljeproduktion har rasat från över 600,000 95,000 fat per dag (3 1995 m182,500/d) 29,020 till mindre än 3 2012 fat per dag (2012 32,000 m5,100/d) 3. Sedan 2014 har produktionen sjunkit ännu mer och nått 27,000 4,300 fat per dag (3 2015 m2016/d) 2016. (bpd). Officiell statistik visar produktionen till 2016 2016 fat per dag (2016 2016 m2016/d) 2016, men sådan data bör tolkas med försiktighet eftersom det är omöjligt att avgöra hur mycket olja som produceras i rebellkontrollerade regioner.
Före revolten gick över 90 % av Syriens oljeexport till EU-länder, medan resten gick till Turkiet. 2012 stod olje- och gasinkomsterna för cirka 20 % av den totala BNP och 25 % av de totala offentliga intäkterna.