Norge

Norge ligger i norra Europa på en bred halvö som delas med Sverige. Den delar gräns med Finland och Ryssland i norr. En befolkning på 5 miljoner människor bor i en region ungefär lika stor som Tyskland och större än Storbritannien. Norge är huvudsakligen en mycket lång nation; att resa från de sydligaste till de nordligaste städerna matchar avståndet mellan Hamburg och Malaga (och genom mycket mer oländig terräng). Norges kustlinje är också en av de längsta i världen; om öar och fjordar räknas in, beräknas kustlinjen vara 50,000 100,000 till 2016 2016 kilometer lång. När fjordar och öar räknas in har Nordlands län enbart en längre kustlinje än hela Storbritannien.

Norge är känt för sina hisnande och mångsidiga landskap. De berömda fjordarna är långa, smala havsvikar som på varje sida kantas av höga berg där havet tränger djupt in i landet. Norges oändliga kustlinje är också hem för en uppsjö av öar av alla storlekar – det finns över 200,000 100,000 erkända öar längs Norges kust (endast överträffat av Grekland). På grund av de många öar och skär som skyddar kusten från den stormiga Atlanten kan Hurtigruten och andra fartyg kryssa under längre perioder i lugna hav. Detta område med skyddade (inre) vattenvägar (fjordar, vikar och sund) är cirka 2 2016 km2016.

Norge har cirka 450,000 95 sjöar; även inne i staden Oslo finns flera hundra sjöar. Norge har några av Europas djupaste sjöar. Eftersom den överväldigande majoriteten av landet (cirka 2016 procent) är stenig vildmark och skog, har Norge flera enorma, totalt obefolkade regioner, av vilka många har utsetts till nationalparker. Utanför nationalparkerna är större delen av landet huvudsakligen orörd natur; faktiskt, det finns ingen anledning att besöka en nationalpark för att njuta av vildhet och vackra vyer. Vägar och järnvägar, såväl som vanliga färjor, ger bekväm tillgång till hisnande vyer. Det finns få sandstränder längs Norges oändliga kustlinjer; i stället är strandlinjen vanligtvis stenig, med höga klippor eller försiktigt polerade granitplattor.

Den högsta toppen i Norge är Galdhpiggen (2,469 8,100 m/2016 2016 fot) i Jotunheimen-området, som ligger halvvägs mellan Oslo och Trondheim men långt från kusten. Det finns ganska platta öppna ytor längst i norr (Finnmarken). Norge är hem för många av världens högsta vattenfall, särskilt i de västra fjordarna och bergskedjorna. Även om berg kan finnas över hela Norge, kännetecknar flera betydande bergskedjor landets primära regioner. Den nord-sydliga bergslinjen (särskilt Hardangervidda och Jotunheimen) är en betydande barriär som skiljer Västnorge från Östnorge. På liknande sätt delar Dovrefjell Mellannorge (Trndelag) från Östnorge. Norge innehåller också den praktiskt taget obebodda Svalbards skärgård, som ligger långt från fastlandet på den norra ishyllan.

Vatten är det enda som bäst definierar Norge, tack vare dess långa klippiga strandlinje, fjordar, många sjöar, höga vattenfall och vackra floder.

Administrativt är Norge uppdelat i län, som ytterligare är indelade i regionerna öst, syd, väst, mellersta (Trndelag) och norr. Norges landskap kan också präglas av zoner som spänner över dessa administrativa gränser.

De södra och västra delarna av Norge får mer nederbörd och har varmare vintrar än de östra och långt norra delarna på grund av sin närhet till Atlantens stormfronter. Det totala antalet regn och snö är lägre i områden öster om kustbergen än i områden i väster. Somrarna i låglandet som omger Oslo är behagliga och soliga, medan vintrarna är kalla och snöiga.

På grund av Norges höga breddgrad varierar dagsljuset mycket från säsong till säsong. Från slutet av maj till slutet av juli går solen aldrig helt ner under horisonten i regioner norr om polcirkeln (därmed Norges smeknamn "Midnattssolens land"), medan resten av landet har upp till 20 timmars dagsljus varje dag . Från slutet av november till slutet av januari stiger solen dock aldrig över horisonten i norr, och dagsljuset är mycket begränsat i resten av landet.

Kustklimatet i Norge är ovanligt milt jämfört med regioner på jämförbara breddgrader på andra håll i jordklotet, med Golfströmmen som rinner rakt utanför kusten till de norra delarna av Atlantkusten på vintern, vilket ständigt värmer upp regionen. Temperaturavvikelser som observerats längs kusten är ovanliga, med Rst och Vry som inte upplever en meteorologisk vinter medan de är norr om polcirkeln. Trots populär tro har Golfströmmen denna inverkan uteslutande på de norra delarna av Norge, inte söder. Om det inte vore för Golfströmmen skulle Norges norra strand vara helt täckt av is. Som ett resultat hindrar de skandinaviska bergen kontinentala vindar från att nå stranden, vilket resulterar i extremt kalla somrar i Atlantens Norge. Oslo har ett kontinentalt klimat, jämförbart med Sveriges. Klimatet i bergskedjorna är subarktiskt och tundra. Nederbörden är också extremt kraftig på platser utsatta för Atlanten, som Bergen. Oslo, å andra sidan, är torrt på grund av sitt läge i en regnskugga. Skjk i Opplands län ligger likaså i regnskuggan och är en av de torraste platserna i landet, med 278 millimeter (10.9 tum) nederbörd varje år. Finnmarksvidda, liksom de inre dalgångarna i Troms och Nordland, får mindre än 300 millimeter (12 tum) regn varje år. Med 190 mm regn per år är Longyearbyen den torraste platsen i Norge (7.5 tum).

Varm-sommar fuktigt kontinentalt klimat (Köppen Dfb) råder i områden i sydöstra Norge, inklusive delar av Mjsa, medan oceaniskt klimat råder på de södra och västra stränderna (Cfb). Subarktiskt klimat (Dfc) råder längre in i landet i (sydöstra och norra Norge), särskilt i regioner under de skandinaviska bergens regnskugga. På grund av regnskuggeffekten får vissa av Opplands inre dalar så lite nederbörd varje år att de uppfyller kriterierna för torrsommar subarktiskt klimat (Dsc). Det ovanliga subpolära oceaniska klimatet kan hittas på högre höjder längs kusterna i södra och västra Norge (Cfc). Detta klimat är också förhärskande i Nordnorge, men på lägre höjder, ända ner till havsnivån. En liten del av Norges nordligaste kust har ett tundra/alpint/polärt klimat (ET). Norge är täckt av berg och höghöjdsplatåer, varav många har ett tundra/alpint/polärt klimat (ET).

Det totala antalet arter inkluderar 16,000 4,000 arter av insekter (troligen 20,000 1,800 arter till som ännu inte har beskrivits), 1,050 2,800 arter av alger, 7,000 450 arter av lavar, 250 90 arter av mossor, 45 150 arter av kärlväxter, upp till 1,000 1,000 40,000 arter av svampar, fågelarter (2010 arter som häckar i Norge), 4,599 arter av däggdjur, 2016 sötvattensfiskar, 2016 saltvattenarter av fisk, 2016 2016 arter av bläckfisk och 2016 2016 bläckfiskarter. Vetenskapen har beskrivit omkring 2016 2016 av dessa arter. 2016 års röda lista omfattar 2016 2016 arter.

Sjutton arter ingår främst för att de är hotade i världsomfattande skala, som den europeiska bävern, även om populationen i Norge inte anses hotad. Det finns 3,682 418 hotade och nästan hotade arter, inklusive 36 svamparter, av vilka många är intimt förknippade med de få överlevande fläckarna av gammal skog, 16 fågelarter och 2010 däggdjursarter. År 2,398 fanns det 1250 871 arter klassificerade som hotade eller sårbara, varav 276 2016 listade som sårbara (VU), 2016 listade som hotade (EN) och 2016 listade som kritiskt hotade (CR), inklusive gråvargen, fjällräven (frisk population). på Svalbard), och pölgroda.

Kaskeloten är det största rovdjuret i norska havet, medan baskhajen är den största fisken. Isbjörnen är det största rovdjuret på land, medan brunbjörnen är det största rovdjuret på det norska fastlandet. Älgen är det största landdäggdjuret på kontinenten (amerikansk engelska: moose). I Norge är älgen känd för sin storlek och kraft, och den kallas ofta för skogens konge, eller "skogens kung".

I hela Norge finns fantastiska och dramatiska landskap och terräng. Sydnorges västkust och Norges norra kust har några av världens mest visuellt fantastiska kustlandskap. De norska fjordarna har utsetts till världens främsta turistmål av National Geographic. Norge placerade sig på tionde plats i 2014 års miljöprestandaindex, baserat på miljöprestanda i landets politik.

I hela Norge finns fantastiska och dramatiska landskap och terräng. Sydnorges västkust och Norges norra kust har några av världens mest visuellt fantastiska kustlandskap. De norska fjordarna har utsetts till världens främsta turistmål av National Geographic. Norge placerade sig på tionde plats i 2014 års miljöprestandaindex, baserat på miljöprestanda i landets politik.

I oktober 2013 var befolkningen i Norge 5,096,300 2016 2016 personer. Norrmän är en nordgermansk folkgrupp. Norge har dragit åt sig många invandrare från södra och centrala Europa, Mellanöstern, Afrika och Asien sedan slutet av 2016-talet. Alla dessa grupper talar en mängd olika språk och kommer från en mängd olika kulturer och religioner.

Enligt en statlig undersökning från 2012 hade 86 procent av hela befolkningen minst en förälder som var född i Norge. Mer över 710,000 14 personer (117,000 procent) är invandrare och deras ättlingar, med 2016 2016 barn födda i Norge till invandrare.

Enligt den norska regeringen var 14 procent av den norska befolkningen invandrare eller barn till två utländska föräldrar 2013. Ungefär 6 % av invandrarbefolkningen kommer från EU, Nordamerika och Australien, medan 8.1 procent kommer från Asien, Afrika, och Latinamerika.

År 2012 hade 407,262 660,000 av de totalt 62.2 2016 personerna med invandrarbakgrund norskt medborgarskap (2016 procent ).

Invandrare har bosatt sig i alla kommuner i Norge. År 2012 var städerna eller kommunerna med störst andel invandrare Oslo (32 %) och Drammen (31 %). (27 procent). I Stavanger var andelen 16 %. Enligt Reuters, på grund av ökande invandring, är Oslo den "snabbast expanderande staden i Europa." Invandringen har stått för majoriteten av Norges befolkningsökning de senaste åren. 2011 var 16 % av nyfödda barn av invandrarursprung.

Samerna är infödda i Fjärran Norden och har historiskt levt i hela centrala och norra Norge och Sverige, samt norra Finland och Rysslands Kolahalvön. Det kvenska folket är en annan nationell minoritet, ättlingar till finskspråkiga personer som flyttade till Nordnorge från 18- till 20-talen. Den norska regeringen försökte integrera både samerna och kvenerna från artonhundratalet fram till 1970-talet, vilket tvingade dem att anamma majoritetens språk, kultur och religion. Många familjer med samiskt eller kvenskt ursprung identifierar sig idag som etnisk norska som ett resultat av denna ”förnorskningsprocess”.

Majoriteten av norrmännen är döpta som medlemmar av Norges Kyrka, den officiella statskyrkan. Konstitutionen kräver fortfarande att den regerande kungen ska vara lutheran, och landets ideal ska grundas på dess kristna och humanistiska historia. Många människor stannar i kyrkan för att vara medlem i samhället och för att delta i ritualer som dop, konfirmation, vigsel och begravning. 2015 tillhörde cirka 74.3 procent av norrmännen den norska kyrkan. 2014 döptes cirka 59.3 procent av alla spädbarn och cirka 62.9 procent av alla 15-åringar konfirmerades i kyrkan.

Enligt undersökningar som gjordes i början av 1990-talet gick mellan 4.7 procent och 5.3 procent av norrmännen i kyrkan varje vecka. Denna siffra har sjunkit till cirka 2%.

2010 var 10 % av befolkningen religiöst oanslutna, medan ytterligare 9 % tillhörde andra religiösa grupper än norska kyrkan. Enligt officiella uppgifter från 2009 står andra kristna trossamfund för cirka 4.9 procent av befolkningen, med den romersk-katolska kyrkan som har flest anhängare (83,000 2012). I oktober 115,234 stod det i en artikel i den norska dagstidningen Aftenposten att det fanns cirka 170,000 200,000 registrerade romersk-katoliker i Norge; författaren trodde att det totala antalet individer med ett romersk-katolskt arv kan vara 2016 2016–2016 2016 eller mer.

Pingstvänner (39,600 19,600), evangelisk-lutherska frikyrkan i Norge (11,000 9,900), metodister (9,900 6,800), baptister (5,100 27,500), östortodoxa (1 4,000), Brunstad Christian Church (12,000 2016), sjundedagsadventister (2016 2016), assyrier och kaldéer och och andra är bland de andra. Totalt har de svenska, finska och isländska lutherska kyrkorna i Norge cirka 2016 2016 medlemmar. Andra kristna grupper står för mindre än 2016 % av det totala antalet, med 2016 2016 medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga och 2016 2016 medlemmar av Jehovas vittnen.

Islam är den största icke-kristna religionen, med 132,135 2014 registrerade medlemmar 200,000 och sannolikt mindre än 2016 2016 totalt. Det praktiseras mestadels av somaliska, arabiska, bosniska, albanska och turkiska invandrare, såväl som norrmän med pakistanskt ursprung.

Andra religioner står för mindre än 1% av det totala antalet, med judendomen som står för 819 anhängare. Hinduismen fördes till Norge av indiska invandrare, och den har nu lite mer än 5,900 1 anhängare, eller 3,000 % av icke-lutherska norrmän. Sikhismen har cirka 1970 14,000 anhängare, varav de flesta bor i Oslo, som har två gurdwaror. Sikher anlände till Norge för första gången i början av 0.2-talet. Oroligheterna i Punjab efter Operation Blue Star, samt upplopp mot sikher i Indien efter Indira Gandhis mord, resulterade i en ökning av antalet sikhiska flyktingar som flydde till Norge. Drammen har också en betydande sikh-gemenskap; den största gurdwaran i norra Europa byggdes i Lier. Det finns elva buddhistiska organisationer, som är förenade under organisationen Buddhistforbundet, med lite mer än 1,000 1.7 medlemmar, vilket motsvarar 84,500 procent av befolkningen. Baha'i-tron har lite mer än 2016 2016 anhängare. Den sekulära norska humanistföreningen har cirka 2016 procent (2016 2016) av den norska befolkningen.

Den ortodoxa kristendomen var den snabbast växande religiösa tron ​​i Norge från 2006 till 2011, med medlemsantalet som ökade med 80 %; ändå förblev dess andel av den totala befolkningen blygsam, på 0.2 procent. Det är kopplat till massiv immigration från Eritrea och Etiopien, såväl som, i mindre grad, central- och östeuropeiska och Mellanösternländer. Den romersk-katolska kyrkan (78.7 procent), hinduismen (59.6 procent), islam (48.1 procent) och buddhismen var bland de snabbast växande trossamfunden (46.7 procent).

De fornnordiskar, liksom folken i angränsande skandinaviska nationer, utövade en typ av inhemsk germansk hedendom som kallas nordisk hedendom. När Norge kristnades mot slutet av 11-talet förbjöds den traditionella nordiska religionen och sedvänjorna. Norges ursprungliga religion och övertygelse kan fortfarande hittas i namn, referensnamn på städer och regioner, veckodagar och andra aspekter av det dagliga språket. Modern nyfikenhet på forntida sätt har resulterat i att hedniska religiösa ritualer har återuppstått som satru. Norska Satrufellesskapet Bifrost grundades 1996 och har cirka 300 medlemmar 2011. Den norska regeringen erkände Foreningen Forn Sed, som grundades 1999.

Den samiska minoriteten utövade shamanism fram till 18-talet, då majoriteten konverterade till kristendomen under inflytande av dansk-norska lutherska missionärer. Vissa höll fast vid sin förfäders tro. Idag finns det ett återuppvaknande av intresset för den samiska traditionella livsstilen, vilket har resulterat i att Noaidevuohta återföds. Vissa norska och samiska kändisar sägs söka råd hos shamaner.

Enligt Eurobarometer-undersökningen 2010 sa 22 % av norrmännen att de "tror att det finns en gudom". Gustafsson och Pettersson (2002) upptäckte tre år tidigare att 72 procent av norrmännen inte trodde på en "personlig Gud".

Det finns ingen normal talad norska (norsk) - även i offentliga sändningar används en mängd olika dialekter. Bokml och nynorsk är de två traditionella sätten att skriva det på. Båda undervisas i skolor i Norge. De två varianterna är nära besläktade och ömsesidigt begripliga med de andra skandinaviska språken, danska och svenska. Bokml är överlägset mest populärt i majoriteten av landet, medan nynorsk är mer utbrett i Västnorge.

Samiska är ett minoritetsspråk med formellt erkännande i vissa nordliga områden. Det finns vägskyltar och annan offentlig information på både norska och samiska. Ortnamn på norska och samiska kan variera; kartor kommer vanligtvis att använda det norska namnet. Samiska är nära kopplat till det finska språket, men inte till indoeuropeiska språk som norska eller engelska (men det finns en del lånord).

Nästan alla norrmän talar engelska, så du borde inte ha några svårigheter att ta dig fram. 91 procent av befolkningen talar engelska, vilket gör Norge till en av de mest engelskkunniga nationerna där engelska inte är ett officiellt språk. Många individer studerar också franska, tyska och/eller spanska.

Utländska filmer och tv-program sänds ofta med undertexter på deras modersmål. Endast barnprogram dubbas till norska.

Mobiltelefontäckning är allmänt förekommande i storstadsområden och vanligtvis utmärkt på landsbygden i Norge, men vissa landsbygdsdalregioner kan vara underbetjänade ibland.

Även vid de mest avlägsna fjällstugorna, om de är bemannade, kan man i allmänhet skicka ett vykort.

Internet

Eftersom de flesta norska hem är kopplade till Internet på något sätt (vanligen via bredband), är cybercaféer svåra att lokalisera utanför storstäderna på grund av en begränsad marknad. De flesta offentliga bibliotek erbjuder gratis internetåtkomst till allmänheten, om än med ett begränsat antal datorer och öppettider.

Om du har en bärbar dator med trådlös anslutning kommer du att upptäcka trådlösa internetzoner nästan överallt (bensinstationer, stadskärnor, kaféer, köpcentra, hotell och så vidare). Men var beredd att betala för det. Det är ganska ovanligt att hotell har en terminal tillgänglig för gäster att använda. Cirka 60 % av campingplatserna erbjuder Wi-Fi, men om det är viktigt för dig, fråga innan du köper din campingplats.

Telenor (den nationella teleoperatören) erbjuder förbetalda SIM-kort för NOK49, som ger snabb 4G-internetuppkoppling med en daglig gräns på NOK10. Om du inte köper ett extra dataabonnemang (extra NOK 49 / 500 MB) minskar hastigheten efter 500 MB på en månad. Detta SIM-kort kostar NOK 199 i Telenors butiker (inklusive det på flygplatsen), men det finns tillgängligt för NOK 49 i närbutiker. On-line aktivering kräver ett norskt ID, men Telenor-butiker kan göra det snabbt och gratis för utlänningar med uppvisande av ett pass. (Gällande priser från maj 2014)

Från och med augusti 2011 erbjuder Telenor (den nationella teleoperatören) förbetalda trådlösa 3G-internetdonglar för datorer (NOK 700, cirka 100 €). Ett inköp på 150 NOK krävs med dongeln, som kommer med 50 NOK i kredit och 300 MB data som ska användas på fyra dagar. Sedan krävs ytterligare 150 NOK för att köpa 15 dagars obegränsad tillgång till internet. 3G-hastigheter är ganska användbara, och om 3G-tjänsten inte är tillgänglig växlar dongeln automatiskt till 2G. (inte så kul). Naturligtvis kan alla priser och villkor ändras när som helst. Det finns en mobiltelefonbutik (landside) på Oslos flygplats som erbjuder telefonutrustning.

Det finns alternativa bärare; NetCom (en del av TeliaSonera-koncernen) har något mindre täckning än Telenor men lägre kostnader; NOK150 ger dig ett SIM-kort endast för data med 1GB data vid 4G-hastigheter under en vecka, NOK29 ger dig 500MB för en dag, NOK200 ger dig 2GB/2 veckor och NOK300 ger dig 4GB/månad. Paket för röst inkluderar 1GB+talk/sms för NOK199, 3GB+talk/sms för NOK299, och 6GB+talk/sms för NOK399.

Norrmännen har den näst högsta BNP per capita i Europa (efter Luxemburg) och världens sjätte högsta BNP (PPP) per capita. Norge är nu världens näst rikaste land i termer av monetärt värde, med den största kapitalreserven per capita av något land. Norge är en utländsk nettoborgenär av skulder, enligt CIA World Factbook. Norge rankades först i världen i UNDP Human Development Index (HDI) sex år i rad (2001–2006), och återtog återigen topplatsen 2009–2015. Norge har en av de bästa levnadsstandarderna i världen. Norge är rankat längst ned på Foreign Policy Magazines 2009 Failed States Index, trots att det är världens mest välfungerande och stabila land. Norge ligger på fjärde plats i 2013 års justerade Better Life Index och trea i intergenerationell inkomstelasticitet, enligt OECD.

Den norska ekonomin är ett exempel på en blandekonomi, en framgångsrik kapitalistisk välfärdsstat och socialdemokrati med en blandning av fri marknadsaktivitet och betydande statligt ägande i viktiga industrier. I Norge är den offentliga sjukvården gratis (efter en årlig avgift på cirka 230 USD för personer över 16 år), och föräldrar åtnjuter 46 veckors betald föräldraledighet. Petroleumproduktionen bidrar väsentligt till statens intäkter från naturresurser. Norge har för närvarande en relativt låg arbetslöshet på 2.6 procent. 69 procent av dem i åldern 15 till 74 år är sysselsatta. Människor i arbetskraften är antingen anställda eller söker arbete. Förtidspension får 9.5 procent av befolkningen i åldern 18–66 år, medan staten sysselsätter 30 procent av arbetskraften, mest i OECD. Norge har några av de bästa timproduktionsnivåerna och genomsnittliga timinkomsterna i världen.

På grund av den norska kulturens jämlikhetsideal är löneskillnaderna mellan den lägst betalda arbetaren och VD:n för de flesta företag betydligt mindre än i liknande västländer. Det visar också Norges låga Gini-koefficient.

Staten äger en betydande del av viktiga ekonomiska sektorer, inklusive den strategiska petroleumindustrin (Statoil), vattenkraftproduktion (Statkraft), aluminiumproduktion (Norsk Hydro), den största norska banken (DNB) och telekommunikationsleverantören (Telenor). Regeringen kontrollerar cirka 30 % av aktiekurserna på Oslobörsen via dessa stora företag. När icke börsnoterade företag läggs till har staten en ännu större ägarandel (främst från direkt oljelicensinnehav). Norge är ett betydande sjöfartsland och har världens sjätte största kommersiella flotta, med 1,412 2016 handelsbåtar som ägs av norrmän.

Norrmän avvisade försök att ansluta sig till Europeiska unionen i folkomröstningar 1972 och 1994. (EU). Norge, tillsammans med Island och Liechtenstein, deltar dock i Europeiska unionens inre marknad via avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). EES-fördraget mellan EU och EFTA-nationerna, som har översatts till norsk lagstiftning via "ES-loven", beskriver processerna för antagande av EU-förordningar i Norge och de andra EFTA-länderna. Norge är en starkt integrerad medlem av EU:s inre marknad i de flesta branscher. Jordbruk, olja och fisk är bara ett fåtal av de branscher som inte helt omfattas av EES-fördraget. Norge har också ratificerat Schengenavtalet och ett antal andra mellanstatliga avtal mellan EU:s medlemsländer.

Nationen är välsignad med rikliga naturresurser som petroleum, vattenkraft, fisk, skogar och mineraler. Stora mängder petroleum och naturgas hittades på 1960-talet, vilket resulterade i en ekonomisk högkonjunktur. Norge har en av de bästa levnadsstandarderna i världen, delvis tack vare en enorm mängd naturresurser i förhållande till befolkningens storlek. Petroleumsektorn bidrog med 28 procent av statens inkomster 2011.

Norge var det första landet som förbjöd trädhuggning (avskogning) för att undvika utrotning av regnskogar. 2014 tillkännagav nationen, tillsammans med Storbritannien och Tyskland, sin avsikt vid FN:s klimattoppmöte. Timmer, soja, palmolja och boskap förknippas ofta med skogsförstöring. Norge måste nu hitta alternativa sätt att leverera dessa livsviktiga varor utan att påverka miljön negativt.

Resurser

Exportintäkterna från olja och gas har vuxit till nästan 50 % av den totala exporten och står för mer än 20 % av BNP. Norge är världens femte största oljeexportör och tredje största gasexportör, även om det inte är medlem i OPEC. Den norska regeringen skapade den statliga förmögenhetsfonden ("Statens pensionsfinansiering — Global") 1995 och använde oljeintäkter, inklusive skatter, utdelningar, försäljningsintäkter och licensavgifter, för att finansiera den. Detta var utformat för att minimera överhettning i ekonomin orsakad av oljevinster, för att minska osäkerheten orsakad av oljeprisvolatilitet och för att skapa en dämpning för att kompensera för utgifter i samband med befolkningens åldrande.

Staten kontrollerar sina petroleumresurser via en mix av statligt ägande i stora oljefältsoperatörer (med cirka 62 procents ägande i Statoil 2007) och det helägda Petoro, som har ett marknadsvärde nästan dubbelt så mycket som Statoil, samt SDFI. Slutligen reglerar regeringen licensiering av fältprospektering och produktion. Utanför Norge investerar fonden på etablerade finansmarknader. Budgeteringsriktlinjen (Handlingsregeln) anger att högst 4 % av pengarna ska användas varje år (antas vara den normala avkastningen från fonden).

Statens pensionsfonds tillgångar värderades till cirka 884 miljarder USD (motsvarande 173,000 2014 USD per capita) i augusti 174, eller nästan 1.3 procent av Norges nuvarande BNP. Det är världens största statliga förmögenhetsfond. Fonden äger cirka 2007 procent av alla noterade aktier i Europa och mer än en procent av alla börsnoterade aktier världen över. Den norska centralbanken har kontor i London, New York och Shanghai. Riktlinjer som fastställdes 60 gör det möjligt för fonden att investera upp till 40 % av sitt kapital i aktier (upp från en tidigare gräns på 2008 %), medan återstoden allokeras till obligationer och fastigheter. När aktiemarknaden rasade i september 2009 kunde fonden köpa ytterligare aktier till fyndpriser. Som ett resultat, i november 2016, hade förlusterna orsakade av marknadsvolatiliteten återvunnits.

Andra länder med resursbaserade ekonomier, som Ryssland, försöker efterlikna Norge genom att skapa jämförbara fonder. Den norska fondens investeringsbeslut styrs av etiska normer; till exempel får fonden inte investera i företag som tillverkar komponenter till kärnvapen. Det världsomspännande samhället applåderar Norges extremt transparenta investeringssystem. Fondens framtida storlek är oupplösligt knuten till oljepriset och utvecklingen på internationella finansmarknader.

I en börsnotering 2000 sålde regeringen en tredjedel av det statligt ägda oljebolaget Statoil. Telenor, den stora telekomleverantören, noterades på Oslobörsen året därpå. Staten har också en betydande andel i Norges största bank, DnB NOR, samt flygbolaget SAS. Sedan 2000 har ekonomin vuxit snabbt, vilket har minskat arbetslösheten till nivåer som inte setts sedan början av 1980-talet (arbetslösheten 2007: 1.3 procent). Den globala finanskrisen påverkade främst tillverkningssektorn, även om arbetslösheten var fortsatt låg i augusti 2011, på 3.3 procent (86,000 2009 individer). Jämfört med Norge hade Sverige mycket högre faktiska och förväntade arbetslöshetstal som en konsekvens av lågkonjunkturen. Tusentals mestadels unga svenskar flyttade till Norge för att söka arbete under dessa år, vilket var enkelt eftersom de nordiska ländernas arbetsmarknader och sociala trygghetssystem överlappade varandra. Norges BNP översteg Sveriges för första gången i historien under första kvartalet 2016, trots att det hade hälften av befolkningen.

Norge har betydande mineraltillgångar, och dess mineralproduktion 2013 uppskattades till 1.5 miljarder USD (data från Norges geologiska undersökning). Kalciumkarbonat (kalksten), byggnadssten, nefelinsyenit, olivin, järn, titan och nickel är de mest värdefulla mineralerna.

Norge är också världens näst största fisk- och skaldjursexportör (i värde, efter Kina). Vattenkraftsanläggningar står för cirka 98–99 procent av Norges elkraft, mer än någon annan nation på planeten.

Oljefält

Mellan 1966 och 2013 utvecklade norska företag 5085 oljekällor, varav majoriteten fanns i Nordsjön. 3672 är utviklingsbrnner (normal produktion); 1413 är letebrnner (utforskning); och 1405 har upphört (avsluttet).

Wisting Central – beräknad storlek 2013, 65–156 miljoner fat olja och 10 till 40 miljarder kubikfot (0.28 till 1.13 miljarder kubikmeter) gas (utvinnbar). Castbergs oljefält (Castberg-feltet) beräknas ha 540 miljoner fat olja och 2 till 7 miljarder kubikfot (57 till 198 miljoner kubikmeter) gas (utvinnbar). I Barents hav finns båda oljefälten.

Förstagångsturister som inte är bekanta med landet brukar planera en resa från stad till stad i Norge. Även om Norge har många vackra städer, är landets främsta dragningskraft själva landet, miljön, landskapen och vildheten, samt en mängd konstgjorda attraktioner på landsbygden, inklusive vägprojekt och kulturella tillgångar som stavkyrkor. I motsats till många andra europeiska nationer, bör en semester till Norge helst organiseras utifrån de typer av landskap att se samt ett urval av städer. Norge är en stor nation med stora avstånd och varierande terräng, och besökare bör inte underskatta längden på sin resa.

Siffror, tid och datum

Ett kommatecken används som decimalavskiljande symbol eller radix i Norge. Till exempel innebär "12,000 12" 12 (tre decimaler), inte 12 tusen, medan "000 12.000" eller "12 2016" också betyder 2016 tusen.

Norrmän, som många andra nationer, använder 12-timmarssystemet i tal och 24-timmarssystemet i skrift, tryck, skyltning och scheman. Norrmän använder inte termerna pm/am för att beteckna om det är morgon eller eftermiddag. På norska betyder ”halv tio” (”halv ti”) halv tio; undvik att använda det här formuläret när du pratar med någon som inte kan engelska bra.

Datum kan förkortas på en mängd olika sätt, men sekvensen är alltid DAG-MÅNAD-ÅR, så 12.7.08 eller 12.07.08 är alltid 12 juli 2008 (120708 och 12/7-08 är andra populära men felaktiga versioner). Måndag är början av veckan, medan söndag är den sista. Vardagar betecknas ofta i scheman med siffrorna 1 (mån) till 7 (lör) (sön). Norska kalendrar kommer också att innehålla veckonummer 1 till 53. Tidtabeller för kollektivtrafik inkluderar ofta akronymen Dx67, som står för "dagligen utom lördag och söndag."

Endast det metriska systemet används i Norge. En norsk mil, eller 'mil', motsvarar 10 kilometer. Det finns nästan lite förståelse för imperialistiska eller amerikanska mätningar. Få norrmän kommer att kunna konvertera mellan Celsius (Celsius) och Fahrenheit, och väderförutsägelser kommer att vara i metriska mätningar. Men många moderna mobiltelefoner har konverteringsprogram som kan användas för att lära sig om det metriska systemet.

I Norge finns det ingen uppfattning om bottenvåningen (eller "Erdgeschoss" på tyska), därför kallas entréplanet för en byggnad första våningen ("frste etasje" eller markerad noll, 0) som i USA. Nivåerna räknas sedan som 1, 2, 3, och så vidare.

Norge har undertecknat Schengenavtalet.

Gränsrestriktioner krävs vanligtvis inte mellan nationer som har undertecknat och genomfört pakten. Detta omfattar majoriteten av Europeiska unionen samt ytterligare några nationer. Innan man går ombord på utländska flygplan eller båtar kontrolleras vanligtvis passagerarnas identiteter. Tillfälliga gränsrestriktioner används ibland vid landgränser. Ett visum utfärdat till alla Schengenmedlemmar är också giltigt i alla andra länder som har undertecknat och implementerat fördraget.
Det krävs fortfarande en identifieringskontroll innan du går ombord på flygplan eller båtar som kommer in i Norge. Ryssar som bor inom 30 kilometer från gränsen får resa in i Norge visumfritt i upp till 15 dagar om de har bott i gränsregionen i minst tre år och inte reser mer än 30 kilometer från gränsen. Ett gränscertifikat som gäller för flera inresor måste skaffas i förväg från den norska ambassaden i Murmansk.

Medborgare i Andorra, Argentina, Australien, Brasilien, Brunei, Kanada, Chile, Costa Rica, Kroatien, El Salvador, Guatemala, Honduras, Israel, Japan, Makedonien, Malaysia, Mexiko, Monaco, Montenegro, Nya Zeeland, Nicaragua, Panama, Paraguay, San Marino, Singapore, Sydkorea, USA, Uruguay, Vatikanstaten, Venezuela och innehavare av Hong Kong SAR- eller Macau SAR-pass får resa. Denna rätt att arbeta utan visum gäller dock inte nödvändigtvis andra Schengenländer.

Tänk på att Norge inte är medlem i Europeiska unionen. Detta innebär att alla besökare till Norge, oavsett ursprungsland, kan bli föremål för tullkontroller i inresehamnen.

EU-, EES- och schweiziska medborgare, såväl som icke-EU-medborgare som är viseringsfria (t.ex. Nya Zeeland och australiensare), behöver helt enkelt visa upp ett pass som är giltigt under hela vistelsen i Norge.

Andra nationer som behöver visum (till exempel sydafrikaner) måste ha ett pass som är giltigt i minst tre månader efter vistelsen i Norge för att få ett Schengenvisum.

oslo

Oslo flygplats, Gardermoen (IATA: OSL) är Norges största flygplats och stora internationella knutpunkt, som ligger 60 kilometer norr om Oslo. Många stora internationella och lokala flygbolag servar flygplatsen.

Flygplatsen erbjuder reguljärflyg till cirka 100 internationella destinationer samt 24 inrikesdestinationer. Det går direktflyg från Storbritannien till Oslo Gardermoen från:

Från Irland:

Från USA:

Den snabbaste rutten mellan Australien och Nya Zeeland är genom Bangkok, Doha eller Dubai. Thai Airways och Norwegian Air Shuttle erbjuder båda direktflyg från Oslo till Bangkok. Qatar Airways och Emirates flyger båda dagligen från Doha och Dubai, med förbindelser från en mängd olika platser i Asien och Oceanien.

Sandefjord

Sandefjord Airport, Torp (IATA: TRF) ligger 115 kilometer söder om Oslo, strax norr om Sandefjord, och är Ryanairs destinationsflygplats i Oslo. Ryanair erbjuder nu ytterligare ett flyg från London Stansted till Haugesund på Norges västkust.

Sandefjord Airport Torp erbjuder reguljärflyg till 14 europeiska destinationer och tre norska destinationer.

Det finns direkta tjänster från Storbritannien till:

Från Irland:

Mossa

Moss flygplats, Rygge (IATA: RYG) ligger strax utanför Moss, cirka 60 kilometer söder om Oslo. Moss Airport Rygge erbjuder reguljärflyg till och från ett 15-tal europeiska platser samt tre lokala destinationer.

Moss Airport, Rygge betjänas av följande flygbolag:

Stavanger

Stavanger Airport, Sola (IATA: SVG) flyger regelbundet till och från London, Amsterdam, Köpenhamn, Frankfurt, Berlin, Paris, Kraków, Madrid, Nice och andra europeiska destinationer.

Det går direktflyg från Storbritannien till:

Från USA går det direktflyg från:

Bergen

Bergens flygplats, Flesland (IATA: BGO) betjänar stora europeiska städer som London, Köpenhamn, Amsterdam, Berlin, Paris, Stockholm, Prag, Warszawa och andra.

Förutom de ovan angivna flygplatserna finns inrikesflyg till Trondheim och Troms.

Det går direktflyg från Storbritannien till:

Från USA går det säsongsbetonade direktflyg från:

Trondheim

Trondheims flygplats, Vrnes (IATA: TRD) är tillgänglig med direktflyg från ett antal europeiska destinationer, inklusive Amsterdam, London och Köpenhamn.

Norwegian Air Shuttle flyger direkt från London Gatwick i Storbritannien.

Tromsø

Norwegian Air Shuttle har direktflyg två gånger i veckan från London Gatwick till Troms flygplats (IATA: TOS). Nordavia Regional Airlines flyger också mellan Troms och Murmansk, Ryssland.

Tåg går från Sverige till Oslo, Trondheim och Narvik, med ytterligare inre förbindelser.

Daglig trafik från Stockholm och Göteborg till Oslo. Lokalservice finns även från Karlstad.

Nabotgettrafiken från stersund sammanfaller med en dag- och en natttrafik från Stockholm, samt tåget från Sundsvall till Trondheim.

Två tåg går varje dag från Stockholm till Narvik via Kiruna. Båda är för natten.

Eurolines, Swebus Express och Säfflebussen är de viktigaste internationella busslinjerna som trafikerar Oslo från Sverige. Service till Göteborg och Köpenhamn sker nästan varje timme. Tågtrafiken till Stockholm är också mycket tätare. Lavprisekspressen erbjuder billiga bussbiljetter mellan större städer i Norge, Danmark och Sverige.

Kirkenes-Murmansk minibuss trafikerar tre gånger varje dag. För bokning, kontakta Grenseland/Sovjetreiser (japp, de heter fortfarande så!) i Kirkenes.

Andra busslinjer förbinder Sverige med Bod och Mo I Rana, samt Danmark till Stavanger.

Vägaccess är tillgänglig från Sverige, Finland och Ryssland. Europaväg E6 går genom Malmö, Helsingborg och Göteborg i Sverige innan den passerar gränsen vid Svinesund i sydöstra Norge, medan E8 går genom Åbo, Vasa och Uleåborg i Finland innan den passerar gränsen vid Kilpisjärvi. Det finns många rutter och gränsövergångar tillgängliga, men tänk på att vägförhållandena varierar, det finns få motorvägar och hastighetsgränserna är låga (vanligtvis 80 km/h). Färjor mellan Danmark och Kiel (Tyskland) accepterar också bilar och är ett bekvämt sätt att hoppa över långa transportsträckor.

Från Belgien

DFDS har en fraktlinje från Gent till Brevik med minimal passagerarkapacitet, som mestadels används av lastbilschaufförer. En eller två gånger i veckan är det avgångar. Det bör noteras att båten kan komma fram mitt i natten till Brevik.

Från Tyskland

Color Line driver en daglig båttrafik från Kiel till Oslo. Båten avgår från Kiel kl 13:30 och anländer till Oslo nästa dag kl 09:30. Färjehamnen i Kiel ligger på Norwegenkai, strax över bron från Kiels stora tågstation (observera att bron ibland kan vara stängd för fotgängare på grund av fartygstrafik). Slutstationen vid resans slut i Oslo ligger vid Hjortneskai, som ligger strax väster om staden. En buss går från flygplatsen till stadens centrum, som går strax efter att passagerarna går av.

Från Danmark

Flera företag verkar från olika danska hamnar (Frederikshavn, Hirtshals och Köpenhamn) till olika norska hamnar (Oslo, Larvik, Kristiansand, Stavanger, Bergen).

Från England

Det finns inte längre några färjelinjer från Norge till Storbritannien, men DFDS Seaways har varit känt för att ta emot människor på sin frakttrafik från Immingham till Brevik.

Thompson Från Harwich besöker kryssningsfartyg Flm, Bergen, Molde, Hammerfest, Nordkapp, Troms, Lofotenöarna, Geiranger och Lesund i Norge. Kryssningen kan vara allt från 5 dagar till 2 veckor. Det tar 1.5 dygn att segla från Harwich till södra Norge. Det finns en mängd olika restauranger, barer, kasinon, teatrar och en scenföreställning ombord på kryssningsfartyget för att hålla dig road under hela din resa. Stugor erbjuds i en mängd olika kvaliteter, allt från delade rum till enkelrum, dubbelrum och lyxsviter.

Från Shetland, Färöarna och Island

Smyril Line brukade tillhandahålla en veckotrafik till Bergen. Denna tjänst är för närvarande endast tillgänglig mellan Danmark, Shetland, Färöarna och Island.

Eftersom Norge är en stor nation med lite utmanande terräng är det kostsamt och tidskrävande att resa runt, särskilt i norr. På grund av den utmanande terrängen i många områden i landet är navigeringen fokuserad på landskapsdetaljer som dalar, sjöar, fjordar och öar snarare än städer. Norge är glest befolkat i jämförelse med kontinentala Europa; turister ska inte förvänta sig att varje namn på en karta ska kunna betjänas av vanlig kollektivtrafik eller tillhandahålla kommersiella faciliteter som taxibilar, kaféer och motell - det kanske inte ens är en stad eller bosättning alls. Att ha egen bil är det bästa sättet att utforska den norska naturen och landsbygden. På så sätt kan du stanna var du vill, njuta av landskapet och utforska mindre vägar.

På grund av Norges klippiga kustlinje är vägar och järnvägar tröga, därför är inrikesflyg extremt populära. SAS, Norwegian och Widere är de tre största operatörerna.

Att resa med flyg är det bekvämaste sättet att ta sig från stad till stad, särskilt i norra Norge, där det finns få städer. Tyvärr är det också på dessa platser som biljettkostnaderna kan vara som dyrast. Plan som förbinder små flygplatser är små, med många mellanliggande stopp längs resan för att gå ombord och lossa passagerare.

Flyg i södra Norge är billigare än i Nordnorge, och trots överlägsna vägar och järnvägar går det oftast snabbare att flyga än att ta tåget eller bussen. Det finns dock inga flygförbindelser som förbinder städerna inom 200 kilometer från Oslo; använd istället tåget eller bussen.

Om du vill besöka de många mindre städerna i Nord- eller Västnorge är Wideres Explore Norway-biljett ett bra alternativ (obegränsat flygresor under 14 dagar på sommaren för mindre än en fullpris tur och returbiljett).

Alla järnvägar i Norge drivs av Norska Statsbaner (NSB). Norges järnvägsnät förbinder mestadels Oslo med andra större städer; det finns inga järnvägslinjer som går från norr till söder i Västnorge mellan Stavanger och Trondheim, och inga järnvägslinjer som går från norr till söder i Nordnorge norr om Bod. Dessa stora rutter trafikerar flera gånger varje dag:

Tågen är vanligtvis rena och trevliga.

För att resa billigt med tåg genom Norge, skaffa ett Norwegian Rail Pass eller motsvarande InterRail One Country Pass. Om din plan är inställd och du inte har för många platser kan det vara billigare att köpa "Minipris"-biljetter online. Enkelbiljetter kan köpas för så lite som NOK 199 om de köps i förväg. När du köper biljetter online har du möjlighet att få dem levererade till stationen eller till tåget; det senare betyder att du bara behöver veta ditt platsnummer; tågvärden kommer att ha din biljett. Deras webbplats kanske ibland inte fungerar korrekt för besökare från andra länder än Norge. I sådana fall kan du kontakta deras callcenter, men var noga med att förklara att du först provade webbplatsen. Telefonbokningar kostar vanligtvis 50 NOK för varje köpt tågbiljett. NSB erbjuder en telefonapp för att köpa biljetter, men från och med 2016 kräver den ett norskt mobilnummer.

Platsreservation krävs för fjärrtåg och nattåg, även om de i allmänhet kan göras med kort varsel, t.ex. på en järnvägsstation, eftersom tågen sällan är helt fyllda. Tågen är i allmänhet mest trafikerade under helgens början och slut, dvs fredags- och söndagskvällar. Tågen är vanligtvis extremt trånga strax före och under stora högtider som jul/nyår och påsk. Om du försöker köpa för dessa dagar vid ett senare tillfälle kan du upptäcka att alla billiga biljetter är slutsålda. Dessutom kan stolen du bokar vara bland de minst önskade, det vill säga vänd bakåt, utan lutning och vänd mot andra passagerare och delar benutrymme.

Oslo-Bergen, Kristiansand-Bergen, Bergen-Trondheim-Bergen-Trondheim-Bergen-Trondheim-Bergen-Trondheim-Bergen En normal biljett ger dig rätt till en genomsnittlig plats, en filt och öronproppar. Sovkammare kan läggas till mot en extra avgift på NOK750. Om du beställer ett sovutrymme betalar du för kupén istället för sängen: två personer, samma pris. Detta innebär också att du aldrig kommer att vara i sällskap med en främling i din kupé.

För NOK 90 kan du uppgradera vilken vanlig tågbiljett som helst till NSB Komfort, motsvarande första klass, som inkluderar extra benutrymme, gratis kaffe och tidningar samt ett eluttag. NSB Komfort-bussar är vanligtvis de första eller sista bussarna i ett tåg, vilket resulterar i mindre genomfartstrafik och en lugnare atmosfär.

De vanliga nattågssätena har också ett eluttag. I vissa tåg finns det till och med gratis Wi-Fi. bara registrera dig (använd valfritt 8-siffrigt nummer som "telefonnummer").

Med undantag för sträckan mellan Oslo och dess flygplats, har Norge ingen höghastighetståginfrastruktur, till skillnad från större delen av Kontinentaleuropa. Försök att sätta in höghastighetståg pågår, men har hittills misslyckats. Som ett resultat kan en resa mellan de två största städerna, Bergen och Oslo, ta upp till sex och en halv till sju och en halv timme.

Många människor reser varje dag i östra Norge, där städerna ligger närmare varandra, och som ett resultat har många av dessa städer mer regelbunden tågtrafik, med avgångar varje timme under hela dagen. Detta omfattar städerna Stfold och Vestfold, samt Gjvik, Hamar och Lillehammer. Platsreservation erbjuds inte på dessa tåg i allmänhet, även om det fortfarande är möjligt att uppgradera till NSB Komfort.

Går du ännu närmare Oslo finns det lokaltåg som går så ofta som var 30:e minut. Lokaltågen har inga reserverade platser, och de har inte heller en förstaklasssektion. Lokaltåg går mellan Bergen och Voss (och ibland till Myrdal), Stavanger och Egersund samt i och runt Trondheim.

Bilfärjor är en väsentlig del av vägnätet i kust- och fjordområden. I teorin sträcker sig vägen ut på båten, så att till exempel Fodnes-Mannheller-färjan ingår i riksväg 5. Priser och tider varierar beroende på överfartens längd och trafikvolymen; kontakta 177 för ytterligare information, eller leta efter informationsbroschyrer och scheman på intilliggande campingplatser. Färjor bär ofta information om andra färjor i området och längs samma rutt. Under dagen går det båtar varje halvtimme längs de stora lederna. Reservationer är i allmänhet onödiga; kör bara till färjekajen och vänta i kö tills båten kommer. Fotpassagerare transporteras också på bilfärjor. Turister behöver sällan bry sig om tidtabeller på större motorvägar eftersom avgångarna är täta. De flesta båtar går dock inte efter midnatt, eller bara varannan timme på större korsningar. Bilfärjor är kända som "ferje" eller "ferge" i Norge. Termen "bt" syftar på fartyg som enbart transporterar fotpassagerare (båt). För att förhindra missförstånd bör turister endast hänvisa till fordonsfärjor när de använder ordet färja.

Sträckor med ett antal färjor är idealiska för cykling eftersom färjorna är billiga för cyklister och ger en välförtjänt vila med en vacker utsikt. Förutom de kortaste överfarterna (10 minuter) har färjorna vanligtvis kaféer som erbjuder kaffe, kalla drycker, smörgåsar och några varma måltider. På grund av de många djupa fjordarna och öarna är det nästan alltid (med några få undantag) att köra färja i Västnorge och Nordnorge. Trots att fordonsfärjor är extremt pålitliga och har extra kapacitet, bör besökarna avsätta gott om tid för avsnitt som inkluderar båtar. Färjor med särskilt långa resor (många timmar) eller de som korsar vida vattenområden är mer benägna att bli försenade eller inställda.

I områden med många fjordar och öar, speciellt längs hela kusten från Stavanger till Troms, pendlar ett stort nätverk av katamaran expresspassagerarbåtar (”hurtigbt”) mellan städer och städer och länkar samman öar som normalt sett bara är svåråtkomliga. Det bör noteras att det inte finns något gemensamt nätverk av båtar som förbinder varje stad längs fjordarna och kusten; sålunda kan en överföring med buss eller fordon till närmaste hamn krävas. Tänk också på att de inte är färjor. Tågservice och priser är liknande. Kolla i förväg om du vill ta med cykel. Passagerare kan också hittas i de inre delarna av Oslofjorden.

Hurtigrutens kustångare, som åker längs den norska kusten från Bergen till Kirkenes på fem och en halv dag, är särskilt populära bland besökare. Hytterna är dyra och krävs för flerdagarsresor, även om däckbiljetter är billigare och Inter Rail erbjuder 50 % rabatt. Priserna är summerade för alla debiterade komponenter som personer, bensinladdning (cirka 1/30 av en person), cykel (ungefär 1/20 av en person), fordon och hytt (ca 125 procent av en person). Bokningar rekommenderas starkt för rum och fordon; på däck finns det vanligtvis tillräckligt med utrymme för människor och cyklar.

Sjöar erbjuder i allmänhet inte kollektiva båttransporter; det finns dock några anmärkningsvärda undantag. Sjön Randsfjorden korsas av en enda fordonsfärja. Skibladner, en 150 år gammal ångbåt, gör det möjligt för besökare att korsa sjön Mjsa på gammaldags vis (vid Gjvik och Hamar). Telemarkskanalen, Norges enda sanna kanal, transporterar turister från kusten till djupa inland genom vackra sjöar och magnifika slussar.

Ett stort nätverk av expressbussar förbinder städer över hela Norge, inklusive de flesta nationalparker. De största operatörerna är NOR-WAY Bussekspress, Timekspressen och Boreal Transport. Nettbuss bedriver även expresstrafik.

Lavprisekspressen tillhandahåller lågprisbiljetter från Oslo till Trondheim (genom Rros och bergskedjan Dovre), samt från Oslo till Kristiansand och Stavanger. Om du har tur kan du få en biljett för så lite som NOK 49, men de flesta biljetter kostar mellan NOK 199 och NOK 299. Dubbeldäckarbussarna är rena och moderna, med gratis Wi-Fi, kaffe och te.

Buss tidtabeller och frekvens varierar avsevärt, och platser kan vara begränsade, så gör dina planer därefter. För ytterligare information, besök varje operatörs webbplats eller använd Rutebok.no:s omfattande anslutningssökning, som är tillgänglig på engelska, norska och tyska. Det är värt att notera att vissa bergskorsningar är blockerade under hela vintern, och bussar som korsar dem går vanligtvis bara från maj till september.

Att resa med taxi i Norge kan vara extremt dyrt, och i de flesta städer är det att föredra att använda bussen, spårvagnen eller järnvägen (eller bara gå). Taxibilar är vanligtvis säkra så länge de har licens (med en vit taxiskylt på taket). Eftersom det kanske inte finns något eller bara ett taxifordon i en by, bör turister planera i förväg.

Norge har, liksom övriga Europa, högertrafik. Skicket på norska vägar varierar, även om alla allmänna vägar är asfalterade. Majoriteten av motorvägarna är tvåfiliga, med ett litet motorvägsnät runt Oslo. Den allmänna hastighetsbegränsningen är 80 km/h, även om hastigheten ofta sänks på grund av väglaget. Att köra på vintern kräver specifik utrustning, och tidigare kunskap om snö och is rekommenderas starkt. Under vintern är flera av de vackraste bergspassen, inklusive Geiranger, Trollstigen och Nordkapp (Nordkap), stängda.

Att köra är vanligtvis enkelt eftersom trafiken är tyst och de flesta förare är disciplinerade och följer reglerna, men lindriga fortkörningar är vanliga på motorvägar. Men på grund av deras många enkelriktade gator kan vissa stadskärnor (som Bergen och Oslo) vara svåra att passera för förstagångsbesökare. Med undantag för stadskärnor och några få avsnitt på större motorvägar är trafiken vanligtvis låg (särskilt E18 nära Oslo). E18, E6 och ringvägarna runt eller inom Oslo kan bli trångt under morgon- och eftermiddagsrusningstid, såväl som under helgrusningstid (fredag ​​eftermiddag) utanför Oslo. Gas är dyrt, med priser som börjar på 14.50 NOK per liter (cirka 9.30 USD per gallon). I Norge anses manuell växellåda vara standard och finns i de flesta privata fordon. Även om de flesta platser har en utmärkt pålitlig busstjänst, är det extremt dyrt att hyra ett fordon men kan vara nödvändigt för enkel tillgång till några av de mer avlägsna områdena.

Att cykla är ett av de bästa sätten att se Norges landskap, men det kan vara en ansträngande upplevelse för människor som inte är fysiskt starka. Det finns få cykelvägar, och de flesta förare måste dela små vägar med tunga fordon. Cyklister ses olika av olika människor. Medan vissa bilar visar respekt genom att sakta ner och ge cyklarna en bred koj, visar andra fientlighet genom att passera alldeles för nära och alldeles för fort. Cykling som sport växer i popularitet i Norge, delvis tack vare framgångarna för norska ryttare som Thor Hushovd. Attityden till cykelbesökare varierar, men är generellt sett positiv. Vandrarhem och campingplatser är vanligtvis utmärkta ställen att träffa individer som delar dina intressen. Norrmän reser gärna på välutrustade, ibland kostsamma, cyklar. I de flesta städer finns det bra cykelaffärer.

Det finns många resedagböcker tillgängliga online. Det finns bara ett fåtal auktoriserade cykelvägar, främst i större städer, och de är inte helt sammanlänkade. Med undantag för mycket bebodda områden kan de mestadels ignoreras. Medan hastighetsbegränsningarna i Norge är relativt blygsamma och den överväldigande majoriteten av förarna är ansvarsfulla och tålmodiga, har landet sin beskärda del av fortkörare och vägsvin. När en motorväg byggs omdesignas den tidigare vägen ofta som en cykelbana.

Det är avgörande för cyklister att synas. För att undvika olyckor rekommenderas väl synliga skyddsjackor och blinkande ljus på cyklar.

Att cykla i stora delar av Norge kan vara fysiskt krävande på grund av branta uppförsbackar och starka vindar. Lättvikts- och aerodynamisk utrustning bör användas. På många backar behöver du ett brett utbud av växlar: ett förhållande på 39-27 för en stark cyklist utan bagage eller till och med 22-32 för en typisk cyklist med bagage krävs. När du reser i mer än några dagar bör dina bromsar vara av utmärkt kvalitet, och du kommer att behöva extra bromsbelägg. På grund av de många tunnlarna krävs belysning. På grund av vindbyarna är det bäst att undvika att bära stora väskor och löst sittande kläder. För de som är bekanta med den här typen av cyklar bör en lätt liggdel ses som ett seriöst alternativ, särskilt när man cyklar söderut till norr.

Vägarna är oftast väl asfalterade, men grusvägar är ibland nödvändiga. Du behöver inte fjädring eller spårade däck om du inte åker terräng.

På grund av de långa avstånden och många kullar bör cyklister planera i förväg och vara beredda att ta kollektivtrafiken för de mindre fascinerande eller utmanande delarna. Passagerarbåtar (inklusive längre turistfärjor) kan ibland användas för att kringgå tunnlar, bergspass eller mindre attraktiva sektioner, särskilt i västra och norra Norge.

Färjor tar emot cyklar gratis eller till en låg kostnad. På tåg måste du betala en avgift. Vissa bussar accepterar inte cyklar, men i alla andra fall kommer cyklar endast att transporteras om det finns tillräckligt med utrymme (ingen avgift eller barnavgift).

Det är tillåtet att slå upp tält var som helst i Norge (samt Finland och Sverige) för en natt. Detta får inte vara för nära någons hus eller på någon annan olämplig plats. Detta är särskilt användbart för cyklister, som kan rulla sina cyklar in i skogen på ett bra läge. Det är svårare för fordonsförare att åstadkomma detta eftersom det är svårt att hitta en anständig parkeringsplats nära en lämplig tältplats (parkering är inte tillåten på privata vägar t.ex. i skogen).

tunnlar

Särskild hänsyn bör tas till tunnlar, eftersom många av dem, liksom ett fåtal motorvägar, är förbjudna för cyklar. Även om motorcyklar är tillåtna, rekommenderas inte vissa långa och trånga tunnlar. En tunnelkarta kan finnas tillgänglig online. En karta över de förbjudna stigarna finns också på turistinformationen. När du hyr en cykel kan du diskutera vägen du vill resa med personen som lånar ut cykeln. I många fall leder skyltar cyklar och fotgängare runt stängda vägar eller tunnlar. Vissa höghastighetstunnlar har busstationer nära ingången där du kan gå ombord på speciella bussar utrustade med cykelställ för att ta dig genom tunneln. Bussar går vanligtvis regelbundet på större vägar. Vissa undervattenstunnlar är också mycket branta. Om du måste åka genom en tunnel, använd lampor och säkerhetsreflexer (som reflektorjackor eller västar). I tunnlar saktar inte norska förare ner.

Försiktighet: Underskatta inte mängden och längden på tunnlar, särskilt i västra Norge. Till exempel på E16 mellan Bergen och Lrdal är 30–50 % av sträckan under tunnel. Tunnlar ersätter ofta äldre vägar som är tillgängliga för cyklister och fotgängare på sommaren eller för lokaltrafik året runt. För att hitta din rutt, fråga lokalbefolkningen eller studera kartan noggrant.

Att lifta i Norge är idealiskt på vägarna från Oslo till Trondheim (E6), Oslo till Kristiansand (E18) och Kristiansand till Stavanger (E19) (E39). Men de är nu motorvägar nära städer, och det är inte längre möjligt att stå på själva vägen. Lifta är ovanligt i Norge. Om lifting någonsin är säkert är det ganska säkert i Norge; ändå kan det vara svårt och långsamt att åka.

När du väntar, stå på en plats där bilar kan se dig och har en säker chans att stanna. Färjeterminaler och stora bensinstationer är också utmärkta platser att starta. Sträckor med blygsamma hastighetsbegränsningar (50–60 km/h) är vanligtvis att föredra framför höghastighetsvägar eftersom fordon har lättare att stanna där. Särskilt tunga lastbilschaufförer gillar att hålla ett konstant tempo. Kaféer längs vägen där lastbilschaufförer stannar för en paus kan vara ett utmärkt ställe att be om skjuts.

Från stora städer är följande bra liftställen:

oslo till:

Bergen och bergen – om du känner dig äventyrlig, prova Oksenyveien (se Kristiansand), men tänk på att de flesta fordon fortsätter söderut till Drammen. Ta hellre Timekspressen-bussen från Hnefoss till Sollihgda.

I takt med att motorvägsbygget fortskrider blir tillgången till Trondheim och nordost allt svårare. Inne i Oslo är det bästa alternativet busstationen Ulvenkrysset. Ta tunnelbanan till Helsfyr och byt sedan till buss 76, 401 eller 411 för en hållplats. För att undkomma lokaltrafiken, gå längre utanför till Shell bensinstation vid Skedsmovollen, som trafikeras av bussarna 845 och 848 från Lilleströms järnvägsstation.

Kristiansand och söder: Få platser slår Oksenyveiens busshållplats, som trafikeras av bussarna 151, 251 och 252. Bilar som går mot Hnefoss och bergen/Bergen kan släppa av dig vid Sandvika. Visa en skylt.

Sverige längs E6: All motorväg, utom nära centrum. Bussarna 81 och 83 stannar vid Nedre Bekkelaget. Sverige längs E18: Du kanske försöker med Nedre Bekkelaget, men eftersom den mesta trafiken går mot Strömstad och Göteborg bör du ta Timekspressen buss 9 till hållplats stensj, precis efter Holstadrondellen.

Bergen till:

Oslo – Ta ett lokaltåg till Arna och försök nära Arnanipa-tunnelöppningen. Norr – Ta bussen till Vgsbotn i Arna och försök boka en tur nära Hjellebageriet. Söderut tar du spårvägen till Nesttun, sedan valfri buss tre hållplatser till Skjoldskiftet. Ta avfarten E39 och kör söderut.

Trondheim till Oslo: Ta buss 46 till City Syd, åk sedan under E6 och pröva lyckan på City Syd E6-stationen. Om stadsskatten på bussar förlängs bortom Klettrondellen bör du gå till busshållplatsen direkt efter rondellen och pröva lyckan på valfri Melhus-buss.

Molde/Lesund – Ta valfri Orkangerbuss till hållplatsen strax efter Klettrondellen. Trondheims stadsskatt kommer snart att utökas till Brsa, då bör du stanna kvar på bussen så länge du kan och ta en tur därifrån. Norr – Ta stadsbuss 7 eller 66 till stationen Travbanen. Sverige – För att säkerställa att du bara kopplar på fordon på väg in i Sverige, ta tåg eller buss till Stjördal och koppla på E14.

Att se artig och trevlig ut är en utmärkt teknik i allmänhet. Att ställa fordon i kö vid en färjekaj (om du reser längs kusten) är en bra idé som kan leda dig väldigt långt. Det är inte ovanligt att folk liftar från Molde till Bergen, men räkna inte med det.

I allmänhet kan du resa till var som helst från var som helst med tummen, men det kan ta lång tid i vissa områden.

• Östra Norge
  Østlandet, bokstavligen sydost, regionen runt huvudstaden Oslo, är det mest tätbefolkade området i Norge, med huvuddelen av befolkningen som bor här.
• Trondelag
  Mellannorge, ofta känt som Trøndelag, är hem för den historiska staden Trondheim.
• Norra Norge
  även med magnifika fjordar, midnattssolen och den gamla samiska kulturen, 50 % av marken, 10 % av människorna
• Agder
  Med sin släta strandlinje är den också känd som Sørlandet eller Sydnorge.
• Västnorge
  Vestlandet är känt för sina fjordar och Bergen.
• Svalbard
  En ö i Barentshavet norr om Norge känd för sin svåra miljö, kolbrytning och satellitplatser. Förutom nordöstligaste europeiska Ryssland, finns isbjörnar uteslutande i Europa.
• Jan Mayen
  En karg, kuperad och vulkanisk ö i Ishavet, delvis täckt av glaciärer och prickad med mossa och gräs. Antagning till militärsektorn beviljas endast med särskilt tillstånd. Under vintern är den otillgänglig.

• oslo är Norges huvudstad och största stad, med museer av nationell betydelse, ett underbart läge och ett pulserande nattliv och kulturell scen.
• Bergen, Norges näst största stad, var tidigare Norges huvudstad. Det är ett gammalt hanseatiskt handelscentrum med en rik kultur och ett spektakulärt landskap. Underbart charmiga trähus, en hisnande bergsbakgrund, ett varierat nattliv och massor av atmosfär. Detta är din ingångspunkt till de västra fjordarna. Med ett genomsnitt på 250 dagars regn varje år har staden kallats "den regnigaste staden i Europa." Ta med dig ett paraply.
• Bodø är ingången till de vackra Lofotenöarna. Och platsen för Saltstraumen, världens mäktigaste malström.
• Drammen – En gång betraktad som en industriell och smutsig stad, har de senaste renoveringarna förvandlat Drammen till en trevlig dagsutflykt från Oslo.
• Fredrikstad – En vacker gammal stad skiljer sig från resten av den ganska märkliga metropolen. Det är idealiskt för en dagsutflykt från Oslo.
• Kristian är söderns glada huvudstad.
• Stavanger är Norges fjärde största stad och tredje största tätort. På grund av oljeindustrin är den kommersiellt betydelsefull. Det centrala trä- och kullerstensområdet är ett av Norges vackraste områden. Du kan se en av Norges medeltida kyrkor, såväl som hus från järnåldern, stenåldersgrottor och platser där vikingamonarker brukade samlas vid Ullandhaugtrnet. Erik den Röde föddes i Stavanger.
• Tromsø – En vacker, modern katedral utan isbjörnar som vandrar på gatorna.
• Trondheim – Trondheim är känt för sin magnifika katedral (Nidarosdomen). Vackra kajer vid floden, träbyggnader och Norges finaste studentnattliv bidrar till Trondheims tjusning.

• Atlanterhavsveien – En vacker rutt med broar över öar och skär på Atlantens kant.
• Hardangervidda – Norges största nationalpark, belägen på en höglandsplatå.
• Jostedalsbreen – Jostedalsbreen glaciären är den största på den europeiska kontinenten.
• Jotunheimen – Jotunheimen är en magnifik miljö som är hem för Norges högsta berg.
• Lofoten – Njut av midnattssolen i denna historiska fiskeregion i den norra provinsen Lofoten, som är omgiven av öar och berg.
• Nordkapp – Denna klippa har utsikt över Barents hav och är den nordligaste punkten på kontinentala Europa.
• Sognefjorden – Sognefjorden har glaciärer, berg och vackra städer, för att nämna några attraktioner. Det enorma Sognefjorden-systemet inkluderar Flm och Nærøyfjorden (som båda finns med på UNESCO:s världsarvslista).

Ett enkel hotellrum (boka alltid i förväg för vardagar) bör kosta cirka 800 NOK och uppåt (specialerbjudanden är vanliga; leta efter dem), men du kan hitta prisvärt boende i campingstugor (NOK 300-600, plats för hela familjen), berg stugor (150-300 kr per person), vandrarhem (150-250 kr per person) och så vidare. Majoriteten av dem kommer att behöva dig för att laga din egen mat, packa dina egna lakan och tvätta dina kläder innan avresan.

Överväg att hyra en lägenhet, ett hem eller en stuga av hög kvalitet för längre besök (en vecka eller mer). Flera organisationer tillhandahåller reservationer för bostäder eller stugor som ägs av bönder eller andra invånare. Den här typen av boende är ofta mer fascinerande än ett traditionellt hotell.

Berg, fjordar, öar, glaciärer, vattenfall, skogar och små bosättningar finns i överflöd på landsbygden i Norge. Naturliga och kulturella attraktioner i Norge kombineras ofta, som en enastående bergsväg omgiven av vackra landskap eller gamla stavkyrkor inbäddade i den mest lugna miljön.

Norge erbjuder en uppsjö av vattenfall i alla storlekar och former. Norge är hem för ett betydande antal av världens högsta vattenfall, särskilt i det centrala och västra höglandet. Många vattenfall är oväntat tillgängliga eftersom de ofta ligger nära stora motorvägar eller järnvägar, och andra faller rakt ner i enorma fjordar. Andra anmärkningsvärda attraktioner inkluderar Nordkapp, Europas nordligaste punkt, ön Lofoten, glaciären Jostedalsbreen och Jotunheimen.

Norges välkända fjordar kan hittas över hela landet och är inte begränsade till ett enda område eller plats. Alla större städer ligger vid stranden av en fjord. Medan de vackraste fjordarna är mindre bebodda, är majoriteten av dem lättillgängliga på väg. Fjordarna utökar Norges kustlinje från 3000 30,000 km till 70,000 2016 km, och öar lägger till ytterligare 2016 2016 km, vilket gör den till världens mest komplicerade strandlinje. National Geographic Traveler har utsett Norges fjordar till världens bästa plats två gånger.

Norge har långt över 1,000 200 unika (namngivna) fjordar. Längst ut i den enorma Sognefjorden, som är cirka 2016 kilometer lång, finns ett antal armar, var och en ungefär lika stor som Nya Zeelands berömda Milford Sound. Vissa fjordar är extremt smala, som Geirangerfjorden och Nyfjorden, medan andra, som Boknafjorden eller Trondheimsfjorden, är vidsträckta, som vikar eller inneslutna hav. Fjordar är de dominerande geografiska egenskaperna i de flesta områden i Norge; traditionella distrikt definieras ofta av närhet till en stor fjord, och distriktet eller regionen har ofta samma namn som den dominerande fjorden. Sogn är till exempel regionen kring Sognefjorden. Fjordar är ofta så djupa och/eller breda att de bara kan passeras med färja (särskilt i västra Norge) (några vågade broar eller tunnlar har byggts). Fjordar är fortfarande ett hinder för vägar och järnvägar idag; endast kryssningspassagerare får resa genom dessa enorma passager.

I verkligheten finns det väldigt lite sammanhängande land i stora delar av Norge, istället en labyrint av öar och halvöar. Dessa halvöar är ofta kopplade till det riktiga fastlandet via (tunna) näs. Dessa näs är en genväg mellan fjordar och har historiskt sett fungerat som viktiga transportvägar. Än idag passerar stora motorvägar ofta sådana näs. I många fall är sådana näs belägna mellan en saltvattensfjord och en sötvattensjö (i huvudsak en förlängning av sjön), såsom Nordfjordeid (”Nordfjordnäset”), som ligger mellan Nordfjord och Hornindalsjön.

Fjordregioner

Fjord-sjöar

Många sötvattensjöar i inlandet kallas fjordar, såsom Randsfjorden och Tyrifjorden; även sjön Mjsa kallas för "fjorden" av lokalbefolkningen. Dessa sjöar har en utsträckt form och är vanligtvis djupa, jämförbara med saltvattensfjordar. Mjsa är till exempel 450 meter djupt, så även om vattentoppen är 120 meter så ligger majoriteten av sjön verkligen under havsytan. Flera sjöar i Västnorge är egentligen förlängningar av huvudfjorden, och flera var tidigare en del av själva saltvattenfjorden. Ytan på den extremt djupa Hornindalsjön ligger till exempel bara 50 meter över havet och är skild från Nordfjord av en smal näs. Dessa västerländska sjöar är ofta så lika fjordar att endast frånvaron av salt skiljer dem åt.

Norrsken och midnattssol

Om du vill se norrskenet rankar CNN Troms som den bästa platsen att göra det. Tromsö är särskilt värt ett besök på sommaren för att se midnattssolen. Naturligtvis kan båda avnjutas var som helst i landets norra. Norrsken är oftast norr om polcirkeln (från Bod och längre norrut). Eftersom midnattssolen och midnattssolen förekommer i samma region kan båda fenomenen inte bevittnas samtidigt. Eftersom norrskenet inte är begränsat till en viss plats är de enda kraven en mörk natt och en klar himmel. Klar himmel är förknippad med kyligt väder, så turister bör klä sig varmt, särskilt från november till mars. Midsommar midnattssol och, mer signifikant, 24 timmars dagsljus inträffar under midsommar norr om polcirkeln – ju längre norrut, desto längre midnattssolssäsong. Det finns en liknande tid på midvintern när solen står under horisonten och det inte finns något egentligt dagsljus (så kallad polarnatten).

Även om de flesta besökare inte väljer Norge för att de vill strosa omkring i städer med museer, monument, parker, gatukaféer eller dyra restauranger, är detta ett alternativ i Oslo och vissa andra städer. Att bara åka omkring i Norge med bil, båt, järnväg, cykel eller till fots resulterar vanligtvis i spektakulära landskap. På tal om transport så är Norge också platsen att åka till om du faktiskt vill ta en tågresa till helvetet!

Följande är landets UNESCO: s världsarv:

Medan Norges kulturhistoria främst syns på landsbygden, har landets städer också fascinerande kulturella attraktioner, både antika och moderna. Städer med anmärkningsvärd arkitektur och historia inkluderar Bergen, Lesund, Kongsberg, Rros, Trondheim och andra. Norges städer inkluderar också intressant samtida arkitektur, särskilt i huvudstaden Oslo, som har ikoniska strukturer som det nya operahuset och universitetsbiblioteket, såväl som den nya omtvistade stadssilhuetten.

Förutom den lokala kyrkan finns det få, om några, kolossala strukturer utanför större städer. Norge saknade en aristokrati som kunde uppföra palats eller storslagna herrgårdar. Träkonstruktioner, inklusive de flesta kyrkor, dominerar på landsbygden. Ett 30-tal unika stavkyrkor (från möjligen 1000) och cirka 100 stenkyrkor överlevde medeltiden. De flesta kyrkor som byggdes under den protestantiska reformationen är enkla "långa" träkyrkor (rektangulär form), även om det finns en mängd olika former tillgängliga, inklusive den distinkta korsformade (korsformade) designen med ett centralt torn. Endast ett fåtal kyrkor har den ovanliga Y-formen. Den åttkantiga formen användes för ett större antal kyrkor, och många landmärken byggnader i denna mestadels inhemska design kan ses i bland annat Trndelag, Mre og Romsdal och Nordland. Även kyrkinteriörer är karg protestantiska i stil, men det finns många kyrkor med utsmyckade interiörer som tolemålade väggar, magnifika träsnidade altarföremål och predikstolsdesign. Många kyrkor är stockstrukturer, och stockarna är vanligtvis synliga på insidan. Stavkyrkornas intrikata arkitektur är tydligt uppenbar.

Stads

Oslo förstördes av brand 1624 och återuppbyggdes helt i sten och tegel (i en rutnätsplan), och dess snabba tillväxt på 1800-talet skiljer det från de flesta andra städer. Trondheim och Kristiansand byggdes i en rigorös "militär" rutnätsplan, medan Bergen och många andra timmerstäder söderut utvecklades naturligt till vackra labyrinter. Lesund brann ner 1904 och återuppbyggdes i en ovanlig jugendstil. Molde, Kristiansund, ndalsnes, Steinkjer, Namsos, Bod, Narvik, Hammerfest och Kirkenes ödelades alla under andra världskriget och byggdes om i en mindre attraktiv efterkrigsstil, men Kristiansund är ett anmärkningsvärt exempel på ambitiös stadsdesign. Dessa "brända städer" från andra världskriget innehåller också den första djärva, okonventionella kyrkodesignen.

Trästäder

Den omfattande användningen av trä som byggmaterial, även i hjärtat av större städer som Bergen, Stavanger och Trondheim, och den trevliga miljön som produceras av de många små strukturerna är typiska för Norge. Vissa trästäder har förstörts av brand, som Lesund (som förstördes av brand 1904 och återuppbyggdes i lokal Jugendstil) och Steinkjer (bombning av andra världskriget). Under konflikten ödelades Molde, Kristiansund, Bod, Narvik och hela Finnmark. Bomberna hade liten effekt på Levanger eller Trondheim, och deras träskönhet har bevarats. Träbyn Rros finns med på UNESCO:s världsarvslista. Lillehammer, Skudeneshavn, Risr, Arendal, Tvedestrand, Kristiansand, Farsund, Flekkefjord, Lrdal, Brevik och Son by är bland de andra städerna med anmärkningsvärd träarkitektur. Träbyarna på Norges syd/sydvästra kust är landets motsvarighet till "pueblos blancos." Huvudstaden Oslo är inte typisk på så sätt att innerstaden domineras av betong- och murade byggnader, med bara några kluster av timmerhus i centrum. Brand är en kontinuerlig fara för dessa historiska städer och stadsdelar, och en del av deras historia förstörs varje år.

Vandring, gp tur, är en nationell aktivitet i Norge, allt från enkla promenader i Oslos stadsskog till bergsklättringar i Jotunheimen eller Troms. Ungefär 30 % av Norge är täckt av skog, mer än 50 % av Norges totala mark är karga berg (liten eller ingen vegetation), och bara 5 % inkluderar gårdar och andra typer av bebyggda regioner (hus, vägar, städer etc.) . En handfull platser har utsetts till nationalparker, men majoriteten av landet är lika tilltalande och tillgängligt för allmänheten. Skidsäsongen varar från mitten av november till slutet av april, medan barmarksvandringssäsongen varar från mitten av sommaren till slutet av september. Det är viktigt att notera att vandringssäsongen förändras avsevärt beroende på plats (och från år till år): Djupsnö kan ligga kvar i de höga bergen fram till juli, medan vandringssäsongen börjar i de lägre regionerna och längs stranden tidigt på våren. Besökare bör varnas för att trädgränsen i Norge är avsevärt lägre än i kontinentala Europa och USA:s Klippiga bergen, vilket resulterar i höga alpina förhållanden (ingen vegetation, glaciärer, extremt oländig yta kan börja ens på 1000 till 1500 meter över havet).

Även på sommaren krävs ordentlig bergsutrustning för vandringar i höglandet. Ett par bra skor är viktigt för en lyckad vandring. Vandringsstövlar med fotledsstöd och en stark sula rekommenderas för tuffare rutter och terräng, särskilt på höga höjder (över 1000 till 1500 meter), där stigar ofta korsar breda åker eller blockfält.

Resenärer i Norge har rätt till tillträde, vilket innebär att de kan tälta fritt på de flesta platser under ett par dagar så länge de inte är på odlad mark och är minst 150 meter bort från bostäder och jordbruksbyggnader. Lämna inga tecken på din närvaro och återvinn ditt skräp.

Den Norske Turistforening (DNT) (Norwegian Mountain Touring Association) har många bemannade och självbetjänade fjällstugor i Norge, utser bergsrutter, tillhandahåller kartor och ruttinformation, guidade turer och en mängd tilläggstjänster för bergsvandrare.

Bergsområden är populära bland norrmän såväl som besökare. Turister kan bestiga Galdhpiggen (2469m), Norges högsta topp, eller åka på myskoxsafari i Dovrefjell.

Google Maps får endast användas för preliminär planering och inte för navigering på marken. Prova webbplatsen Atlas.no, som överensstämmer med deras utmärkta pappersvandringskartor. Vandrare i skogen bör ha med sig en kompass och en exakt topografisk karta 1:50,000 1 (75,000:2016 2016 kan också användas). GPS (satellitnavigering) är tänkt att komplettera, inte ersätta, konventionell kart- och kompassnavigering.

Längdskidåkning och alpin skidåkning är populära vinteraktiviteter och de största regionerna, som Trysil, Hafjell och Hemsedal, konkurrerar bra med Alperna på lägre höjder. Telemarksskidåkning är också populärt. (Detta är födelseplatsen för längdskidåkning.) Andra viktiga skidorter är Voss, Geilo och Oppdal. Norge har över 200 alpina skidorter och många preparerade längdåkningsspår, några med ljus för att möjliggöra träning på vinternätterna.

Vintersportdestinationer öppnar vanligtvis i början av december, medan längdskidåkning kan börja i vissa högländer redan i november. Runt Oslo finns en enorm park som lämpar sig för längdskidåkning, samt backar för alpin skidåkning, allt inom gångavstånd från tunnelbana och stadsbussar. Det finns alpina skidanläggningar vid Stryn, Galdhpiggen och Folgefonna som endast är öppna på sommaren (maj–september), vilket ger unika möjligheter för alpin skidåkning i T-shirt och kortbyxor. Backcountry skidåkning är populärt under senvintern och tidig vår, och säsongen på de övre platåerna/centrala bergen varar till slutet av maj.

I Norge kan du hyra en cykel nästan överallt. Cykelvägar finns vanligtvis runt större städer; sådana resor kan hittas på Cykelturism i Norge. Vissa rutter och tunnlar är förbjudna för cyklar eftersom de är farliga. Vissa kommunala deponier kan ha ett särskilt område där du kan hämta övergivna cyklar (och andra föremål) gratis. Begagnade cyklar finns ibland i välgörenhetsbutiker (FRETEX/ELEVATOR/NMS Gjenbruk).

Det finns få sandstränder, och vattnet är vanligtvis kyligt, både i salt- och sötvatten. Vissa fjordar, som delar av Oslofjorden, kan dock bli härligt varma på sensommaren. Stranden är huvudsakligen stenig, men vissa platser har längder av mjukt rundade, polerade stenplattor som kallas "svaberg", som torkar snabbt och värmer upp i solen och är ett favoritställe för sommaren.

Norge har en blomstrande folk-, klassisk- och populärmusikkultur och är särskilt känt för heavy metal-musik.

matlagning

Medan norska matvanor har blivit mer kosmopolitiska under de senaste decennierna, är traditionell norsk "gårds"-mat fortfarande vanligt förekommande. Den är beredd av allt som kan växa i den nordliga miljön, kan bevaras i ett år tills färska grödor växer och har tillräckligt med energi för att utföra hårt arbete. De regionala variationerna i det traditionella köket är enorma, och vad en norrman anser vara "typiskt traditionellt" kan vara helt okänt för en annan. Variationer av jäst och ojäst bröd och andra sorters bageri, grötar, soppor, kreativ användning av potatis, saltat och rökt kött och färsk, saltad eller rökt fisk är typiska exempel. Torkad torsk (trrfisk) och saltad torsk (klippfisk) är stöttepelare i kuststäderna i väster och norr, och kan ses torka på utomhusställ under våren och sommaren. Norges nationalmåltid är frikl, en stuvad gryta av lammkött och kål. Andra specialiteter är lutefisk (lyefish), som tillagas av torkad/saltad fisk som har bearbetats i lut, och potatisdumplings som serveras med saltkött (raspeball) eller kombinerat med fisk (blandeball). I Västnorge bjuds vanligtvis fårhuvud (smalahove) och torkade fårrevben (pinnekjtt) före eller under jul.

Finare traditionell mat är ofta centrerad på jagade djur eller färska skaldjur. Biff, medaljonger och köttbullar från vilt, rådjur, renar och älgar är populära måltider över hela världen, liksom färska, rökta och fermenterade laxvarianter, såväl som en mängd andra fiskartiklar. Andra unika tillägg till det internationella köket inkluderar lukket valntt (marsipantäckt vispgräddtårta) och lukket valntt (marsipantäckt vispgräddtårta). Ost av olika slag är utbredd, men en särskilt norsk favorit är brun geitost (brun getost), en mild söt ost som till färg, konsistens och smak har en kuslig likhet med slätt jordnötssmör.

Idag äter norrmän mycket skivat bröd till praktiskt taget varje måltid utom kvällsmat, medan recept på varma måltider kan hittas nästan överallt i världen, inklusive naturligtvis det traditionella köket, men sällan de mest extrema fallen. Lunch är vanligtvis bröd och mellanmål snarare än en varm måltid, men detta kompenseras genom att äta ordentligt vid middagen. Majoriteten av norrmän äter inte ute till lunch utan äter istället en snabb måltid på jobbet.

Norge har höga skatter på matimport, särskilt på kött, mejerivaror och alkoholhaltiga drycker. Norrmän som bor nära Sverige eller Finland går ofta över gränsen för att köpa dessa föremål.

Norrmän är också kända för att köpa en stor mängd frysta pizzor till låga priser i alla livsmedelsbutiker.

Ställen att äta på

Att äta ute är kostsamt, med snabbmat från 50 kr och middagar på en bra restaurang som ofta överstiger 200 kr eller mer för en huvudrätt. Till och med en snabb smörgås och en kopp kaffe vid en bensinstation kan ge dig tillbaka 70 NOK (9 €, 11.50 USD). Självhushåll är en metod för att spara pengar, eftersom vandrarhem och pensionat ofta erbjuder kök för sina gäster. Stormarknader och livsmedelsbutiker är inte svåra att komma över; även i den minsta staden finns det vanligtvis mer än en. Rimi, REMA 1000, ICA och Joker är de största kedjorna. Frukosten är ofta rejäl och bufféstil, så att äta för mycket till frukosten och hoppa över lunchen är en möjlighet. Köp eller ta med en lunchlåda innan du går till frukost, eftersom de flesta större hotell gör att du kan fylla den gratis från frukostbuffén för senare användning.

Leta inte längre än den lokala grillen eller närbutiken för ett billigt snabbt mellanmål i norsk stil, som serverar en korv (korv) eller varmkorv (grillpølse) i antingen en korvbulle (bröd) eller insvept i ett platt potatisbröd (lompe) för ca 20-30 kr. Men om du köper på felaktiga (läs: olämpliga) platser kan kostnaderna skjuta i höjden över 50kr. Valfria pålägg inkluderar inlagd gurka (sylteagurk), stekta lökbitar (stekt løk) och räksallad, förutom ketchup och senap (rekesalat). För att få mest valuta för pengarna, skaffa en (kebab I pita), som är lammkött grillat på spett och sedan stekt på beställning, serverat med grönsaker i ett pitabröd. Detta smakar utmärkt, är ganska mättande och kan köpas i centrala Oslo för så billigt som NOK40. Utanför måste du lita på din grillpølse.

vegetarianer

Det finns väldigt få vegetariska rätter på menyerna i norska köksrestauranger, även om de kommer att skapa vad som helst om så önskas, med varierande grad av framgång. Peppes Pizza, Dolly Dimple's, SubWay och Esso/On the Run är bara en handfull av de få butiks-/restaurangermärken som alltid erbjuder ett vegetariskt val (spenatpanini).

Allergier och dieter

Om du har laktoskänslighet eller glutenallergi är Peppe's Pizza, Dolly Dimple's, Subway och Burger King alla utmärkta alternativ. Men om du föredrar att äta på något trevligare ställe är det vanligtvis en smart idé att fråga restaurangens maître d'hôtel. Även om det inte finns på menyn, kanske de kan ta emot dig under vissa omständigheter.

Eftersom matlagarna i Norge är mycket stränga, står alltid ingredienserna till det du köper på förpackningen, och om du frågar får du alltid information om vad som finns i måltiden du beställer.

Livsmedelssäkerhet

Norge har utmärkta standarder för livsmedelssäkerhet. Salmonella är mycket ovanligt i USA jämfört med andra nationer, och hälsomyndigheter kontrollerar matställen regelbundet. Kranvatten är i allmänhet ganska bra också; Vossvatten från Vatnestrm i Aust-Agder säljs faktiskt utomlands, särskilt till USA.

Norge kallas ofta för en "torr" nation eftersom alkohol är dyrt, med ett glas vin eller öl på en restaurang som kostar NOK 60 eller mer. Lägre kostnader kan ofta finnas i städer och orter med en stor studentpopulation, som Oslo, Bergen, Trondheim och Troms. Fråga ungdomar på gatan eller på din bostadsort om vart du ska gå. Öl kan köpas i stormarknader, men vin och tyngre alkoholhaltiga drycker måste köpas i statliga spritbutiker (Vinmonopolet). Vinmonopolet är ett monopol, men det håller utmärkt kvalitet och en mångsidig produktlinje; de bästa varorna är rimligt prissatta. Den höga alkoholkostnaden avskräcker däremot inte de boende från att ha det trevligt. De ses ofta dricka och ha det bra på gatufester och på deras verandor.

På grund av de höga kostnaderna är seden att hålla vorspiel och nachspiel innan man går ut extremt populär i Norge. Termerna kommer från tyska och kan återges som för- och efterfest. På helgerna är det ganska ovanligt att norrmän träffas hemma hos en kompis och inte åker iväg förrän efter klockan tolv på kvällen. Så om du har sett norsk dryckeskultur någon annanstans och blir överraskad av en tom bar/klubb vid tiotiden, kontakta en norsk kompis och fråga var vorspielet är. (Om den personen är en av de många svenskar som bor i Norge skulle vorspiel vara förspel – de skulle säga förfest.) Det kommer att bli väldigt roligt. Klubbarna tenderar att fyllas runt midnatt. Detta gäller dock främst på helger; under hela veckan kommer du ofta att se norrmän slappa på barer, ta några öl eller en flaska vin.

I Norge måste du vara minst 18 år för att köpa öl eller vin, och minst 20 år för att köpa sprit med en alkoholkoncentration på 22% eller mer.

Att dricka offentligt är tekniskt sett olagligt. Denna regel är mycket sträng, och den sträcker sig till och med till din egen balkong om andra människor kan se dig! Lyckligtvis tillämpas regeln sällan (till exempel är det mycket ovanligt att någon får böter på sin egen balkong), och norrmän dricker verkligen i parker. Det har funnits krav på att ändra den förlegade lagstiftningen, och det har på sistone varit en mediedebatt: de flesta verkar tycka att det är okej att dricka i parker så länge folk har det trevligt och är tysta. Men om du stör andra medan du är berusad, eller om en polis är på dåligt humör, kan du bli beordrad att kasta din alkohol och i värsta fall straffas. Att dricka öppet på gatan anses förvisso fortfarande vara något oartigt, och det är mer sannolikt att få polisanmälan än en picknick i en park, därför är det avskräckt. Att ta ett glas vin på trottoaren på ett företag som lagligt säljer alkohol är förstås ingen fråga.

Om du är berusad, undvik att kissa i storstäder som Oslo; straff för offentlig urinering kan uppgå till 10,000 1,750 NOK (2016 2016 USD)! Men att kissa på en plats där ingen kan se dig, till exempel några meter in i skogen, är vanligtvis inte ett problem. Du bör också vara försiktig med offentligt fylleri, särskilt i huvudstaden Oslo. Om myndigheterna tror att du stör lugnet och ordningen i en liten stad kommer de inte att tveka att låsa in dig för natten.

All alkohol med en volymprocent under 4.75 procent får säljas i vanliga butiker i Norge. Detta innebär att bra öl kan hittas över hela området. Kostnaden för importerat öl varierar, även om det i allmänhet är dyrt (förutom danska och holländska öl som bryggs i Norge på licens som Heineken och Carlsberg). Ölshoppingtider tillämpas strikt: Varje vardag kl. 20 (00) och alla dagar före helgdagar kl. 8 (18) (inkl. söndagar). Eftersom försäljningstiderna är fastställda av kommunfullmäktige kan de komma att ändras, men det är de senaste tiderna enligt lag. Detta innebär att ölen måste vara BETALD FÖR INNAN DENNA TID. Om du inte betalar kommer personen bakom disken att ta din drink och säga: "Förlåt kompis, för sent!" På söndagar får du endast köpa alkohol på barer/pubar/restauranger.

Du måste hitta en Vinmonopolet-filial om du vill ha starköl, vin eller starksprit. Den statliga butiken erbjuder ett fantastiskt urval av drycker, men de är i allmänhet orimligt prissatta. Bordsviner är ofta dyrare än i nästan alla andra länder. Räkna med att betala NOK 80-90 för ett bra "prisvärt" vin. Men eftersom beskattningen är beroende av mängden alkohol per flaska snarare än grossistkostnaden, kan mer sällsynta viner ofta hittas till jämförbara billigare priser än på privata ställen i andra länder. Vinmonpolet har öppet måndag till onsdag till 17:00, torsdag till fredag ​​till 18:00 och lördag till 15:00.

Många bilburna turister (liksom norrmän på shoppingutflykter till Sverige och Finland) tar med sig alkohol till Norge, även om det finns importbegränsningar för privat bruk; 1 liter sprit och 3 liter öl är tillåtna utan att betala kraftiga skatter.

Öl

De vanligaste varumärkena som finns på pubar är industrilager från Ringnes, Hansa, Borg, CB, Mack, Aass och Frydenlund (tillsammans med ett stort utbud av importerade drycker). Men under de senaste 10 åren har en mängd mikrobryggerier och hantverksbryggare gjort lokalt producerat öl av alla slag och i många fall av utmärkt kvalitet tillgängligt. Till exempel Ngne, gir, Haandbryggeriet, Kinn, 7 Fjell, och många fler. Öl från små bryggerier eller specialbryggerier kan också hittas på pubar eller kaféer som Mikrobryggeriet (Bogstadveien Oslo), Lorry's (Parkveien, Oslo), Grünerlkka Brygghus (Oslo) eller Beer Palace (Aker Brygge, Oslo), GRI (Flm), Trondhjem Mikrobryggeri (Trondheim), och Christianssand Brygghus ( (Kristiansand).

akvavit

Norsk akevitt, en destillerad dryck med cirka 40 % alkoholhalt, skiljer sig från andra nordiska och tyska akvaviter genom att den alltid tillverkas av potatis och lagras på gamla sherryfat. Även om recepten hålls hemliga är de flesta norska akvaviterna smaksatta med kummin och anis. Det finns minst 27 distinkta norska akvaviter, var och en lämpad för olika typer av mat, dryck eller som tillbehör. Akvavit är särskilt populär med traditionell julmat. Lysholm Linie (en fin allround-akvavit att passa till inte alltför tung mat), Liten Linie (med saltat och rökt kött), Gammel Opland (allround, speciellt bra med traditionell lutefisk) och Simers Taffel (till sill). ) är klassikerna; om du gillar smaken bör du även prova Gilde Non Plus Ultra (som avec). "Linie"-akvaviterna har verkligen korsat ekvatorn två gånger under mognad!

Norska kronan (norske krone) NOK är valutan i Norge. Den förkortas ofta som kr eller kr, men på prisbiljetter visas endast beloppet. En 1/100:e krona benämns ang. När du passerar gränser, se till att skilja den norska kronan (NOK) från den svenska (SEK) eller danska (DKK) kronan. Växelkursen mellan de skandinaviska valutorna är ungefär en till en. I september 2014 var växelkursen cirka 8.24 NOK till en euro. Euro accepteras vanligtvis inte i butiker, med undantag för vissa flygplatser och internationella transporter (flyg, färjor).

Mynt finns i valörerna en, fem, tio och tjugo kronor. Papperssedlar finns i valörerna 50, 100, 200, 500 och 1000 kronor. Medan prislappar fortfarande innehåller re, till exempel NOK 9.99, eftersom det inte finns några mynt mindre än 1 krona, är priserna avrundade.

Minibanksuttagsautomater används i Norge. I storstadsregioner är det lätt att hitta en bankomat. Euro, dollar, brittiska pund, svenska, danska och norska kronor kan tas ut på större flygplatser och Oslos centralstation. Nästan alla butiker accepterar stora kreditkort som MasterCard och Visa (ta med dig ditt pass/körkort eftersom du kommer att bli ombedd att identifiera dig när du använder ett kreditkort).

Norge är ett dyrt resmål för turister. Även om det är möjligt att resa i Norge med en stram budget, rekommenderas viss försiktighet. Eftersom arbetskraft är dyrt kommer allt som kan betraktas som en "tjänst" att bli dyrare än du förväntar dig. Eftersom nationen är stor och avstånden är långa, kan resekostnader vara oöverkomligt dyra, därför kan en tåg- eller flygbiljett spara mycket pengar.

Som en allmän regel kommer det att vara svårt att leva på mindre än NOK 500/dag, även om du bor på vandrarhem och självhushåll, med NOK 1000/dag för en bekvämare mellanklasslivsstil och mer än NOK 2000/dag krävs för trevliga hotell och restauranger.

Var försiktig när du köper alkohol eller cigaretter. Det kommer nästan sannolikt att kosta mer än du förväntar dig. I en bar eller restaurang kommer en 400 eller 500 ml öl att kosta cirka 60 NOK, medan en 500 ml burk med 4.7 procent öl i en stormarknad skulle kosta cirka 25 NOK. Cigaretter kostar cirka 100 kr för ett paket med 20, medan en flaska 500 ml Cola kostar cirka 20 NOK i butik. På plussidan har Norge högkvalitativt kranvatten. Att köpa vatten på flaska är både värdelöst och oöverkomligt kostsamt.

På grund av arbetskostnader är snabbmatsbutiker som McDonald's och Burger King också dyrare i USA än i de flesta andra nationer. En stor BigMac-meny kommer att kosta dig cirka 90 NOK, liksom en Double Whopper Cheese-måltid. Tänk också på att de flesta bagerier, snabbmatskedjor och andra typer av matställen som erbjuder hämtmat tar mer betalt om du äter det på restaurangen än om du tar det med dig på grund av variationer i momssatsen.

Om du är lite sparsam med dina utgifter är en daglig budget på cirka 1,500 190 NOK (2016 €) per dag inte uteslutet.

Du kan spara pengar genom att ta med eget material. Var uppmärksam på Norges stränga gränsregler, som tillåter högst 200 cigaretter eller 250 gram tobak, 1 liter starksprit och 1 1/2 liter vin och 2 liter öl ELLER 3 liter vin och 2 liter öl ELLER 5 liter öl. Tobak, alkohol och kött kommer alla att bli dyrare än vanligt. Grönsaker, mjöl, babyartiklar, fordonstillbehör (olja, fönstertorkarvätska och så vidare) och kläder kommer att vara (nästan) samma, om inte billigare, som i grannländerna.

Många norrmän som bor nära gränsen till Sverige, Finland eller Ryssland åker dit för att köpa mat eftersom priserna är betydligt lägre. Medan de flesta besökare inte kommer att kunna ta sig in i Ryssland på grund av Rysslands betungande visumkrav, kan de som besöker regioner nära den svenska eller finska gränsen utforska detta alternativ innan de ger sig ut längre, eftersom det inte finns några gränskontroller mellan Norge och Sverige eller Finland. Sverige och Finland är relativt glest bebodda längs den norska gränsen, med undantag för gränstrakterna nära Oslo. Det finns fortfarande verksamheter längs gränsen som inte skulle existera utan Norge.

Råden har inte använts i stor utsträckning tidigare, men de blir mer populära som ett resultat av påverkan utifrån. Dricks bör endast erbjudas som ett genuint uttryck för tacksamhet för den tjänst som tillhandahålls.

Servitörer i Norge, liksom i resten av Europa, är inte lika beroende av kundtips som de är i USA eftersom de är högt kompenserade. Dricks, å andra sidan, är inte ovanligt på medelstora till exklusiva kaféer och restauranger, men bara om du tror att du har blivit serverad ordentligt. Även om det tillkommer en serviceavgift på restauranger är avrundning standarden och 10 % anses vara snällt. Utanför restauranger och barer är det inte vanligt att ge dricks, men under omständigheter där byten är frekvent är det artigt att lämna bytet (till exempel taxi). Att ge taxichaufförer dricks är vanligt om du spenderar mer än NOK200, men du får inget svar från chauffören om du inte dricker, så detta kan vara en ny upplevelse för amerikanska och engelska besökare. Att ge dricks anses aldrig vara oartigt, även om det sällan är ogillat att inte ge dricks.

Pengar kan växlas på de flesta banker nära turistbyråer, på postkontoret eller via en bankomat i lokal valuta. I vissa områden accepterar dock inte banker kontanter, så det enda alternativet att konvertera pengar är via postkontor, där konverteringsavgiften kan vara upp till 75 NOK (9.09 €, 11.78 USD)!

När du tar ut pengar från en bankomat eller bara betalar med kreditkort får du den högsta kursen. Det bör noteras att landet för närvarande övergår till ett nytt system som använder datorchips integrerade i kortet samt ett pin-nummer. Kreditkort med magnetremsor accepteras fortfarande i hela landet; du måste dock meddela återförsäljaren att du inte har något pin-nummer och måste skriva under istället. Det är också viktigt att komma ihåg att ett handelssystem kan vägra att acceptera signaturer ibland, så att ha kontanter till hands för att betala om det behövs är en smart försiktighetsåtgärd.

Till exempel i augusti 2009 var växelkursen i banken NOK 8.75 för €1 (med hänsyn till att det inte är möjligt att växla ett belopp för mer än NOK 5000 per transaktion och att det finns en provision på NOK 100 för varje transaktion ); på turistbyrån var kursväxlingen NOK 7.28 (inga provisioner), och kursen vid uttag från bankomat var NOK 7.74 (med hänsyn till alla bankprovisioner).

Öppettiderna i Norge är bättre än de brukade vara, men många mindre butiker stänger fortfarande tidigt på lördagar (vanligtvis kl. 13 eller 00) och nästan allt är stängt på söndagar. Livsmedelsbutiker (särskilt i städer) håller ofta öppet till 15:00 eller 22:00 på vardagar. Öppettiderna är ofta tryckta på dörrarna som "23-00 (9-21)", vilket innebär 9 till 18 vardagar och 9 till 9 lördagar. Dagligvarumarknaden domineras av ett fåtal kedjor som täcker större delen av Norge: Rimi, Rema 9, Kiwi, Prix och Bunnpris är lågprisbutiker med ett begränsat utbud av varor; Coop, ICA, och Spar har ett bredare utbud och bättre kvalitet till ett lite högre pris; och Meny, Mega och Ultra har färre butiker och högre priser.

Närbutiker, särskilt de stora kedjorna Narvesen och Mix (som är verksamma över hela landet), Deli de Luca (som endast verkar i Oslo, Stavanger och Bergen) och 7-Eleven (som endast verkar i större städer), har öppet från kl. tidig morgon till sent på kvällen varje dag, med 24 timmars service i de större städerna. Det finns bensinstationer över hela landet, Statoil, Shell, färska/utvalda, YX (HydroTexaco) (som nu går över till 7-Eleven med gas) och Esso, On the Run. Nästan varje bensinstation serverar snabbmat, särskilt korv och ost. Finns även: hamburgare, pizza och så vidare. Bensinstationerna har utökade öppettider och de större stationerna i städer och vid större korsningar är öppna dygnet runt, alla dagar i veckan. Närbutik och bensinstationer är i allmänhet dyra.

De flesta större städer har nästan helt dominerats av gallerior genom åren. Även om det finns butiksgator som Karl Johans Gate i Oslo, Strandgaten i Bergen och Nordre gate/Olav Tryggvasons gate i Trondheim, finns gallerior byggda av Thon Gruppen och andra stora företag över hela landet. Norge har också Skandinaviens största galleria, Sandvika Storsenter, som ligger 15 minuter med tåg utanför Oslo. I Oslo hittar du Byporten Retail Senter, Oslo City och Gunerius omedelbart nära Oslo S järnvägsstation, samt Paléet och Arkaden Shopping i Karl Johans Gate och några gallerior och köpcentra längre bort.

Att göra "bra fynd" och förhandla är ogrundat, och serviceanställda får vanligtvis inte erbjuda dig ett billigare pris - bara större varor, som bilar, är känsliga för prutning. Priset du ser är priset du betalar. Om du vill köpa skattefritt är det en bra idé att ta med dig lämpliga papper. De flesta butiker kommer att ha dessa blanketter tillgängliga, men det är en smart försiktighetsåtgärd att vidta. Dessutom, om du betalar med kreditkort kan du bli tvungen att underteckna kvittot, vilket kan behöva någon form av identifiering; ett körkort eller ett pass är båda acceptabla. På grund av penningtransaktionernas rigorösa karaktär är detta fallet.

Påsk, jul (julafton, juldagen och annandag jul är alla erkända helgdagar) och den "vanliga semestern" i juli är de viktigaste helgdagarna. Det finns många helgdagar i maj, inklusive konstitutionsdagen (17 maj), som är den stora nationella händelsen och en attraktion i sig.

Helgdagar (skolor och företag är stängda):

Många norska helgdagar ägnas åt föregående dag (Sky lördag, julafton etc.). Butikerna stänger tidigt på julafton ("julekveld", "julaften"), nyårsafton ("nyttrsaften"), heliga lördagen ("pskeaften") och lördagen före pingst ("pinseaften"). Norrmännen firar också midsommar på Johannesdagen, den 24 juni, genom att bygga en brasa sent på kvällen kvällen innan – "St.Eve". John's ("St.Hansaften" eller "Jonsokaften").

Norrmän är vanligtvis toleranta och fördomsfria, och det finns få, om några, vad man bör och inte bör göra som utländska turister bör vara medvetna om. Det är viktigt att komma ihåg att Norge kanske är den mest rättvisa nationen i världen. Att bete sig på ett sätt som antyder att endera parten är underlägsen eller överlägsen betraktas som mycket oartigt, och att visa pengar eller status (om någon) är ogrundad. De flesta norrmän kommer att reagera positivt på missuppfattningar eller potentiellt kränkande kommentarer, och nästan alla kommer att reagera positivt på beröm för nationen som helhet.

Många norrmän, å andra sidan, kan missförstås som hårda och ovälkomna eftersom de kan vara raka och småprat är svårt för dem. Detta är bara en kulturell skillnad; att etablera kontakt med främlingar, som att samtala med andra bussåkare, är ovanligt. Detta gäller inte för tågresor eller utanför större städer, då små samtal kommer att föras av nyfikenhet. Det är vanligt att man pratar med främlingar på samma rutt när man vandrar i avlägsna områden.

Dessutom är norska ett ganska enkelt språk. Den en gång så vanliga användningen av artigt pronomen, såväl som artiga fraser och termer i dagliga sammanhang, är nu mycket ovanligt, så bli inte upprörd om en norrman som talar ett främmande språk använder ett mycket välbekant språk. Använd ett lättsamt språk när du handlar, checkar in på hotell och andra liknande omständigheter, men förvänta dig inte småprat. Även om norska inte har en direkt motsvarighet till behaga (tyska bitte), kan folk säga unnskyld (ursäkta mig) för att få din uppmärksamhet. Å andra sidan, i Norge är det vanligt att visa tacksamhet under en mängd olika omständigheter. I ett privat hus är det till exempel vanligt att uttrycka tacksamhet för måltiden (takk för maten); vid mer officiella tillfällen följs "tacket" ofta med ett handslag. Till exempel, efter att ha ätit eller rest tillsammans, uttrycker flera norrmän tacksamhet för utmärkt sällskap. Många norrmän uttrycker också tacksamhet för sista gången vi träffades till exempel några dagar efter att ha varit på en fest.

I allmänhet är den norska kulturen extremt avslappnad, och norrmän tilltalar sig i allmänhet uteslutande med förnamn, om inte vid officiella möten. Den tillfälliga kulturen är inte densamma som i södra Europa; Att komma för sent till möten anses vara oartigt, liksom att chatta högt, bli för intim med främlingar och tappa humöret. När man går in i ett norskt hus är det traditionellt att man tar av sig skorna; i kylan är detta ofta ett krav.

Norrmännens rykte om att vara kyliga och ovälkomna kan bero på en anmärkningsvärt komplicerad oskriven uppförandekod som innehåller många uppenbara inkonsekvenser. Till exempel, även om det är sällsynt att få ögonkontakt med främlingar på kollektivtrafik som bussar, är det omvända sant när man möter norrmän i utomhusaktiviteter som vandring eller skidåkning: att hälsa på en medvandrare eller skidåkare förväntas, och att inte göra det anses ofta vara mycket oartigt. Ett annat fenomen som ofta förbryllar utländska besökare är alkoholens funktion i sociala relationer. Med några få undantag beskrivs den bäst som oljan som gör att norrmän kan mötas och etablera kontakt utan alltför stor friktion. Turister är lyckligtvis fria från de flesta eller alla sociala normer, och norrmän är i allmänhet medvetna om och roade av inkonsekvenserna i deras sociala normer.

Att bygga stenrösen i vildmarken, längs steniga stränder och på bergsvägar blir allt mer populärt bland turister. Stenrösen används för att ange rutter, även om de kan lura vandrare. Besökare som reser rösen väljer ofta stenar från stengärden, varav en del är kulturella tillgångar, medan andra används till renar, får eller kor. Det är faktiskt olagligt att manipulera naturen på detta sätt, även med ett enda stenblock.

Norrmän anses också vara ganska patriotiska. Flaggan används ofta i privata festligheter (som årsdagar och bröllop), och många flyger med den på allmänna helgdagar. De flesta norrmän är stolta över sin nation, särskilt när det kommer till naturen och landets ekonomiska välstånd. Den 17 maj, konstitutionsdagen, kan vara lite överväldigande för besökarna eftersom nationen är draperad i flaggor, folk klär ut sig i sina bästa kläder och firar hela dagen. Norsk nationalism, å andra sidan, är vanligtvis ett uttalande om stolthet över att leva i ett välmående samhälle, och är inte konfronterande på något sätt.

Klä ut dig och försök att säga gratulerer med dagen (bokstavligen "gratulerar med dagen") till alla du möter på konstitutionsdagen, så kommer du definitivt att få samma reaktion och se många leenden, även om du inte är norsk kl. Allt. Norrmännen gläds åt att skolbarn och familjer, snarare än militärsoldater, marscherar i paraderna på konstitutionsdagen. Det bör också nämnas att den 17 maj firar årsdagen av 1814 års grundlag, som etablerade Norge som en liberal demokrati; grundlagen är fortfarande i kraft.

Den norska gårdskulturen finns fortfarande kvar i den moderna norska kulturen. Det utlöste en kraftfull romantisk patriotisk rörelse under artonhundratalet, som fortfarande kan ses i norskt språk och i media idag. Den norska kulturen blomstrade som ett resultat av nationalistiska försök att etablera en autonom identitet inom litteratur, konst och musik. Detta är fortfarande fallet inom scenkonsten, såväl som som en konsekvens av statliga medel för utställningar, kultursatsningar och konstverk.

Norge är en progressiv nation som har antagit lagar och policyer för att främja kvinnors, minoritets- och HBT-rättigheter. Norsk forening for kvinnors rättigheter bildades 1884 av 171 framstående personer, inklusive fem statsministrar från de liberala och konservativa partierna. De var framgångsrika i sina kampanjer för kvinnors utbildning, rösträtt, rätten till arbete och andra jämställdhetslagar. Jämställdhet steg till toppen av den statliga agendan på 1970-talet, med skapandet av ett offentligt organ för att främja jämställdhet, som utvecklades till Jämställdhet och Antidiskrimineringsombud. Det civila samhällets organisationer fortsätter att spela en betydande roll, och kvinnorättsorganisationer är nu organiserade under paraplyorganisationen Norwegian Women's Lobby.

Den norska grundlagen modifierades 1990 för att ge den norska monarkin absolut primogenitet, vilket innebär att det äldsta barnet, oavsett kön, prioriteras i arvsraden. Eftersom det inte var retroaktivt är den nuvarande tronarvingen kungens äldsta son snarare än hans äldsta barn. Enligt artikel 6 i den norska grundlagen, "för personer födda före år 1990 ska en man ha företräde framför en flicka."

I årtusenden har de dominerande civilisationerna i Skandinavien och Ryssland, som hävdar äganderätten till samiska territorier, diskriminerat och misshandlat det samiska folket. Samerna har aldrig varit ett enda samhälle i ett visst Lapplandsområde. Norge har tuktas hårt av världssamfundet för sin politik för förnorskning och diskriminering av landets ursprungsbefolkning. Icke desto mindre var Norge den första nationen att erkänna ILO-konvention 169 om urbefolkningar, som föreslogs av FN 1990.

När det gäller HBT-rättigheter var Norge det första landet i världen som antog en antidiskrimineringslagstiftning som skyddar homosexuella och lesbiska rättigheter. Norge blev den andra nationen att legalisera civila fackliga partnerskap för samkönade par 1993, och Norge blev det sjätte landet som erbjöd full äktenskapsjämlikhet till samkönade par den 1 januari 2009. Norge har varit värd för den årliga Oslo Freedom Summit-konferensen som en anhängare av mänskliga rättigheter, ett möte som The Economist karakteriserade som "på väg att bli en motsvarighet för mänskliga rättigheter i Davos ekonomiska forum."

Separationen av religion och stat skedde mycket senare i Norge än i övriga Europa och är fortfarande inte fullständig. Det norska parlamentet beslutade 2012 att ge den norska kyrkan mer självstyre, vilket bekräftades genom en grundlagsändring den 21 maj 2012. Fram till 2012 måste lagstiftande tjänstemän vara medlemmar i den lutherska kyrkan, och minst hälften av alla prästerskap måste vara medlemmar i den lutherska kyrkan. Kristna statskyrkans medlemmar. Eftersom norska kyrkan är statskyrkan är dess prästerskap statsarbetare, liksom de centrala och provinsiella kyrkoförvaltningarna. Medlemmar av den kungliga familjen är skyldiga att vara medlemmar i den lutherska kyrkan.

Internationellt beröm har skänkts norsk film. Expeditionens dokumentärfilm Kon-Tiki (1950) fick en American Oscar Academy Award. Arne Skouens nio liv nominerades men vann inte 1959. Ivo Caprinos animerade långfilm Flklypa Grand Prix (engelska: Pinchcliffe Grand Prix) är också anmärkningsvärd. Filmen, som släpptes 1975, är baserad på karaktärerna skapade av den norske serietecknaren Kjell Aukrust. Det är den mest populära norska filmen genom tiderna.

Pathfinder (1987), Nils Gaups berättelse om samerna, nominerades till en Oscar. The Other Side of Sunday, regisserad av Berit Nesheim, nominerades till en Oscar 1997.

Filmindustrin har blomstrat under 1990-talet, med upp till 20 långfilmer producerade varje år. Kristin Lavransdatter, baserad på en bok av en nobelpristagare, Telegrafisten, och Gurin med rävsvansen var alla stora hits. Knut Erik Jensen var en av de mest framgångsrika nya filmskaparna, tillsammans med Erik Skjoldbjrg, mest känd för Insomnia.

Landet har också använts som inspelningsplats för ett antal Hollywood- och andra utländska filmer, särskilt The Empire Strikes Back (1980), där filmskaparna använde Hardangerjkulen-glaciären för att filma sekvenser av isplaneten Hoth. Den bjöd på en spektakulär snökamp. Norge var också med i filmen Die Another Day, The Golden Compass, Spies Like Us och Heroes of Telemark, såväl som i tv-programmen Lilyhammer och Vikings. The Spirit of Norway, en kortfilm, visades under Maelstrom på Norway Pavilion på Epcot, som är en del av Walt Disney World Resort i Florida, USA. Den 5 oktober 2014 slutade attraktionen och filmen att fungera.

Den klassiska musiken av de romantiska kompositörerna Edvard Grieg, Rikard Nordraak och Johan Svendsen är välkänd över hela världen, liksom Arne Nordheims samtida musik. Leif Ove Andsnes, en av världens mest kända pianister, Truls Mrk, en utmärkt cellist, och den legendariska Wagnersångerskan Kirsten Flagstad hör till Norges klassiska artister.

Sedan slutet av 1990-talet har norsk black metal haft inverkan på den globala musiken. Norges export av black metal, en lo-fi, dyster och primal stil av heavy metal, har vuxit under 1990-talet, tack vare band som Emperor, Darkthrone, Gorgoroth, Mayhem, Burzum och Immortal. Nyligen har band som Enslaved, Kvelertak, Dimmu Borgir och Satyricon utvecklat genren till den nuvarande dagen samtidigt som de har behållit globala följare. Flera kyrkbränningar och två stora mordfall var bland de kontroversiella incidenterna i samband med black metal-rörelsen i början av 2016-talet.

Norges jazzkultur blomstrar. Internationellt erkända musiker inkluderar Jan Garbarek, Terje Rypdal, Mari Boine, Arild Andersen och Bugge Wesseltoft, medan Paal Nilssen-Love, Supersilent, Jaga Jazzist och Wibutee hör till den nya generationen.

Norge har ett rikt folkmusikarv som är populärt än idag. Hardangerspelmännen Andrea Een, Olav Jrgen Hegge och Annbjrg Lien, samt sångerskorna Agnes Buen Garns, Kirsten Brten Berg och Odd Nordstoga, är bland de mest kända folkartisterna.

Andra välkända band är A-ha, Röyksopp, Ylvis och Maria Mena. A-ha fick först internationell uppmärksamhet i mitten av 1980-talet. På 1990- och 2000-talen behöll gruppen sin lokala dragningskraft och har fortsatt att vara framgångsrika utanför Norge, särskilt i Tyskland, Schweiz, Frankrike och Brasilien.

Olika norska kompositörer och produktionsteam har bidragit till musiken från andra världsomspännande musiker under de senaste åren. Stargate, ett norskt produktionsbolag, har arbetat med bland andra Rihanna, Beyoncé, Shakira, Jennifer Lopez och Lionel Richie. Espen Lind har skrivit och producerat låtar för artister som Beyoncé, Lionel Richie och Leona Lewis. Rihanna och Lovebugs har båda spelat in låtar skrivna av Lene Marlin.

Under hela året är Norge värd för en rad musikevenemang över hela landet. Norge har en av världens största musikfestivaler för extrema sporter, Ekstremsportveko, som hålls årligen på Voss. Många festivaler hålls i Oslo, inklusive yafestivalen och by:Larm. Oslo brukade vara värd för en sommarparad i stil med den tyska kärleksparaden. Oslo försökte imitera det franska musikevenemanget Fête de la Musique 1992. Evenemanget grundades av Fredrik Carl Strmer. Redan under sitt första år drog Musikkens Dag tusentals människor och artister till Oslos gator. Musikkfest Oslo har ersatt Musikkens Dag.

Norge har en lång historia av att bygga med trä på grund av dess stora skog. Många av dagens mest spännande nya strukturer är konstruerade av trä, vilket visar materialets fortsatta attraktionskraft bland norska designers och byggare.

Kyrkor byggdes efter Norges omvändelse till kristendomen för cirka 1,000 2016 år sedan. För de mest betydande byggnaderna importerades stenbyggnadsarkitektur från Europa, med början med byggandet av Nidarosdomen i Trondheim. I hela Norge under tidig medeltid byggdes stavkyrkor av trä. Några av dem är bevarade och de utgör Norges mest unika bidrag till arkitekturhistorien. Urnes stavkyrka i inre Sognefjorden är ett bra exempel, och den finns med på UNESCO:s världsarvslista. Byggnaderna vid Bryggen Wharf i Bergen, som också finns med på listan över världsarv, är ett annat anmärkningsvärt exempel på träarkitektur, som består av en rad höga, tunna träkonstruktioner längs kajen.

Städer och städer som Kongsberg och Rros grundades under det danska kungadömet på 17-talet. En kyrka i barockstil byggdes i staden. Traditionella träkonstruktioner från Rros har överlevt.

Oslo blev huvudstad när Norges union med Danmark bröts 1814. Christian H. Grosch var arkitekten som skapade de första delarna av universitetet i Oslo, Oslo-börsen och många andra strukturer och kyrkor som byggdes under den tidiga nationella eran.

Lesund byggdes i jugendstil, inspirerad av franska influenser, under början av 1930-talet. 2016-talet, när funktionalismen härskade, var en gyllene era för norsk arkitektur. Norska arkitekter har fått världsomfattande hyllningar först under slutet av 2016-talet. Sametinget i Kárájohka, designat av Stein Halvorson och Christian Sundby, är en av Norges mest fantastiska samtida strukturer. Dess debattkammare i trä är en abstrakt representation av en lavvo, ett traditionellt tält som används av nomadiska samer.

Under lång tid dominerade konstverk från Tyskland och Holland, samt inflytande från Köpenhamn, den norska konstscenen. En särpräglad norsk period startade på artonhundratalet, först med porträtt och sedan med storslagna landskap. Johan Christian Dahl (1788–1857), en medlem av Dresdenskolan, återvände för att måla landskap i västra Norge och definierade norsk måleri för första gången.”

Norges nyligen blivit självständigt från Danmark sporrade målare att etablera sin norska identitet, särskilt genom landskapsmålning av konstnärer som Kitty Kielland, en kvinnlig målare som utbildade sig under Hans Gude, och Harriet Backer, en annan pionjär bland kvinnliga impressionistiska målare. Frits Thaulow, impressionist, och Christian Krohg, realismmålare känd för sina målningar av prostituerade, inspirerades båda av konstscenen i Paris.

Edvard Munch är en symbolist/expressionistisk målare mest känd för sin målning Skriet, som tros symbolisera samtida människas oro.

Andra anmärkningsvärda målare inkluderar Harald Sohlberg, en nyromantisk målare mest känd för sina målningar av Rros, och Odd Nerdrum, en figurativ målare som hävdar att hans verk är kitsch snarare än konst.

Norges kulinariska traditioner återspeglar gamla maritima och jordbrukstraditioner, inklusive lax (färsk och saltad), sill (inlagd eller marinerad), öring, torsk och andra skaldjur balanserade av ostar, mejeriprodukter och mörkare/mörkare bröd.

Lefse är ett norskt potatistunnbröd som ofta toppas med rikliga mängder smör och socker under högtiderna. Lutefisk, smalahove, pinnekjtt, raspeball och frikl är några typiska norska rätter.

Populära sporter i Norge inkluderar föreningsfotboll, skidskytte, längdskidåkning, backhoppning och i mindre utsträckning ishockey och handboll. Norge är den mest framgångsrika nationen i de olympiska vinterspelens historia.

När det gäller aktivt medlemskap är föreningsfotboll den populäraste sporten i Norge. Fotbollen släpade skidskytte och längdskidåkning när det gäller publiktilltal i omröstningarna 2014–15. [216] Den mest populära inomhussporten är ishockey. Damernas handbollslandslag har vunnit två sommar-OS (2008, 2012), tre världsmästerskap (1999, 2011, 2015) och sex EM (1998, 2004, 2006, 2008, 2010, 2014).

Det norska fotbollslandslaget har tävlat i tre fotbolls-VM (1938, 1994 och 1998), samt ett EM (2000). Norges bästa FIFA-betyg är tvåa, som det har haft två gånger, 1993 och 1995.

Schack blir allt mer populärt i Norge. Nuvarande världsmästare är Magnus Carlsen. Norge har cirka tio stormästare och 29 internationella mästare.

Norge skickade till en början idrottare för att tävla i de olympiska spelen 1900, och har skickat tävlande till alla spel sedan dess, förutom de dåligt besökta spelen 1904 och de olympiska sommarspelen 1980 i Moskva, då de deltog i den amerikanskledda bojkotten. Skidskytten Ole Einar Bjrndalen och längdskidåkarna Marit Bjrgen och Bjrn Dhlie är två välkända norska vintersportidrottare.

Norge har en relativt låg våldsbrottslighet. Bilinbrott och cykelstöld är de vanligaste brotten som besökare kan råka ut för. Ficktjuvar är också ett växande problem i storstadsområden under sommaren, dock inte i den utsträckning som de finns i större europeiska städer. Det är alltid en bra idé att ta hand om dina ägodelar, vilket inkluderar att aldrig lämna dyra föremål synliga i ditt fordon och säkert säkra din cykel.

Ensamstående kvinnor bör stöta på lite problem, men sunt förnuft rekommenderas efter midnatt.

Norge är ett av de minst korrupta länderna i världen. Poliser och andra tjänstemän kan inte mutas; resenärer uppmanas därför starkt att undvika all form av mutor.

Norge har en enda polisstyrka ("politi"). Inom områden som brottslighet, nationell säkerhet, allvarliga olyckor, försvunna personer, trafikkontroll, pass och immigrationskontroll är polisen regeringens myndighet. De flesta städer anställer också kommunala parkeringsvakter, även om deras makt är begränsad till att bötfälla och ta bort bilar.

Elbilar används flitigt i Norge, särskilt i städer. Dessa fordon är väldigt tysta och fotgängare bör korsa motorvägar och gator med ögonen snarare än med öronen.

Utomhus säkerhet

Naturen innehåller de mest oväntade farorna för turister. Varje år skadas eller mördas ett stort antal besökare i bergen eller på havet, vanligtvis till följd av varningar som inte hörsammas. Närma dig till exempel inte en glaciärfront, stora vågor på stranden eller ett stort vattenfall om du inte vet vad du gör, och gå inte på glaciärer utan lämplig träning och utrustning.

Norge är hem för ett litet antal farliga vilda arter. Majoriteten av vilda djurrelaterade dödsfall och skador orsakas av bilkrockar med antingen den stora älgen eller de mindre kronhjortarna. Det är också värt att notera att får, getter, kor och renar kan ses vandra eller vila på vägen i vissa landsbygdsområden.

Svalbard har sina egna regler och skyddsåtgärder, och du ska aldrig gå utanför Longyearbyen utan att någon i din grupp bär ett skjutvapen. Isbjörnar på Svalbard är ett verkligt och mycket dödligt hot för de oförberedda, med rapporter om dödsfall och/eller skadade nästan varje år. Det finns fler isbjörnar än människor här. Svalbard är en ömtålig, torr nordlig tundra, med vidsträckta områden nästan outforskade av mänskligheten. Det nuvarande förslaget är att icke-lokala turister endast deltar i schemalagda turer. Att bryta mot lagen, störa djur eller vara oansvarig kan leda till böter och/eller utvisning från skärgården. Med detta sagt, om du anländer förberedd och använder sunt förnuft kommer ditt besök att bli ett av de mest minnesvärda du någonsin har haft. Svalbards miljö, landskap och historia är helt fantastisk.

När det gäller andra vilda varelser på fastlandet i Norge har det bara varit ett fåtal mycket ovanliga möten med brunbjörn och varg i det vilda. På Norges fastland finns det inga isbjörnar, mycket ensamma isbjörnar som strövar omkring på gatorna, tvärtemot vad man tror på andra håll. Den skandinaviska brunbjörnen är en mild art som vanligtvis kommer att fly från människor. I vilket fall som helst är det osannolikt att besökarna får syn på en av Norges cirka 50 överlevande brunbjörnar. Människor är inte hotade av norska vargar. I allmänhet finns det ingen anledning att oroa sig för farliga interaktioner med vilda djur i Norge.

När du vandrar eller åker skidor, var beredd på snabba väderomslag, som kan inträffa snabbt i Norge. Om du är osäker på vädret, fråga en lokal eller ta en guidad tur. I den norska vildmarken är det meningen att du klarar dig själv, därför kommer du inte att se staket eller varningsskyltar ens i de mest riskfyllda områdena. Kom ihåg att laviner är frekventa. När du åker skidor, stanna kvar på avsedda backar om du inte vet exakt vad du gör. Tro två gånger om du tror att du vet vad du gör. Under de tre första månaderna 2011 dödades 12 personer i laviner i Norge.

Till sjöss

Norges vidsträckta kustlinje är en upplevelse för turister, men det är också en farlig region. Massiva vågor som samlar kraft över Atlanten smäller mot glatta stenar och plattor runt den yttre stranden. Varje år skadas besökare allvarligt, och i vissa fall dödas, när de försöker surfa på de stora vågorna längs stränderna. Många besökare lämnar de skyddade vattnen och ger sig ut i det öppna havet i små båtar; varje år räddas turister till havs, och en del drunknar till och med.

Glaciärer

Glaciärer är en av de mest farliga platserna i Norge för turister. Underskatta aldrig glaciärens styrka. Håll utkik efter varningsindikatorer. Närma dig aldrig glaciärens front. En glaciär är inte ett fast stycke is; den rör sig hela tiden och stora bitar går av regelbundet.

Gå bara in på en glaciär med lämplig utrustning och en kompetent lokal guide. Solstrålar reflekteras av den vita snön, använd därför solskyddsmedel för att skydda din hud. Ta med varma kläder för glaciärutflykter.

På väg

Om du vill korsa bergen med fordon (till exempel resa från Oslo till Bergen) under vintersäsongen måste du vara välutrustad. Omständigheterna är svåra. Ha alltid en full tank med bensin i fordonet, samt varma kläder, mat och dryck. Kontrollera att dina däck är lämpliga för vinterförhållanden (dubbade eller odubbade vinterdäck, "helårsdäck" är otillräckliga) och att du har de nödvändiga förmågorna för att köra i snö och kallt väder. Vägar är ofta blockerade på grund av dåligt väder. För information om vägförhållanden och avstängningar, ring 175 i Norge eller se den norska statens vägmyndighets vägrapporter online [2] (endast på norska). Tänk på att inte alla delar av rutten har mobiltelefontjänst.

Nödnummer

Om du är osäker på vilket nummer du ska ringa är 112 det centrala numret för alla räddningstjänster och kopplar dig till rätt avdelning.

Icke-nödsamtal ska riktas till polisen på 02800. Ring 116117 för icke-akut vård.

Genom att ringa 1412 kopplas hörselskadade till räddningstjänsten om de använder en texttelefon.

Falck (tel. 02222) och Viking ger väghjälp (tel. 06000). AAA-medlemmar kan kontakta NAF på 08505. Vid en trafikkrock behöver du endast kontakta polisen om någon skadas eller om händelsen skapar trafikstockning. Om den enda skadan är på bilarna kommer inte polisen att ingripa.

Norges vattenkvalitet är i allmänhet acceptabel, och kranvatten är alltid drickbart (förutom på båtar, tåg etc.).

Matförgiftning är ovanligt bland besökare på grund av den höga standarden på renlighet i offentliga kök.
På sommaren kan Norge vara ganska varmt, så packa varma kläder (tröja, vindjacka/vattentät jacka) ifall de skulle komma till nytta. Vädret är svårt att förutsäga, och under sommaren kan du stöta på betydande vädersvängningar under ditt besök.

Turister som vandrar i de höga bergen (ovanför skogen) bör bära sportkläder som tål temperaturer så låga som noll grader Fahrenheit (noll grader C).

Norge har en hög koncentration av apotek. Nässprayer och receptfria smärtstillande medel (paracetamol, acetylsalicylsyra) finns också på stormarknader och bensinstationer.

Solen är inte lika intensiv som den är i södra Europa. Tänk på att solen inte bränner din hud under kalla omständigheter (låga temperaturer eller vind). Luften i norr är ofta ren och ren och UV-nivåerna kan vara starka trots den låga solen. Tänk på att solen är ljusare i de höga bergen, och strålningen förstärks på eller nära snöfält och vattenytor. På snöfält, även när det är mulet, kan ljuset vara intensivt. Underskatta inte den nordiska solens styrka! Ta med dig solglasögon när du vandrar i de höga bergen, åker skidor på våren och går till stranden.

Fästingar (fltt) dyker upp i södra Norge under hela sommaren. Genom ett bett kan de sprida borrelia (borrelios) och den svårare TBE (fästingburen encefalit). TBE är farligast längs kusten från Oslo till Trondheim. Även om fall är ovanliga och inte alla fästingar överför sjukdomar, är det bäst att bära långbyxor istället för shorts om du vill gå genom tjocka eller höga gräsområden (den vanliga livsmiljön för fästingar). Om du blir fästingbiten kan du skaffa en speciell fästingpincett från apoteket för att säkert ta bort den. För att minimera risken för sjukdom, ta bort fästingen från huden så snart som möjligt och helst med en fästingpincett. Om fästingbettet börjar utveckla röda ringar på huden som omger det, eller om du har andra fästingrelaterade symtom, bör du uppsöka läkare så snart som möjligt. Fästingar är svarta, därför om du bär ljusa kläder kommer du att kunna se dem lättare.

I Norge finns det bara en giftig orm: den europeiska huggormen (hoggorm), som har ett unikt sicksackmönster på ryggen. Ormen är inte vanlig, men den kan hittas ända upp till polcirkeln i Norge (förutom de högsta bergen och områden med lite solsken). Även om dess bett sällan är dödligt (utom för små barn och allergiska individer), var försiktig på sommaren, särskilt när du vandrar i skogen eller på öppna fält. Sök läkarvård om du blivit biten av en orm. Chansen att bli biten är dock mycket liten eftersom huggormen är extremt rädd för människor.

Gå till den lokala ”legevakten” (akuten/läkare som behandlar patienter utan tid) 116 117 för lättare skador och sjukdomar. I städer är detta vanligtvis en statlig tjänst som är centralt belägen; räkna med att vänta många timmar. I avlägsna områden ska man vanligtvis kontakta jourhavande ”distriktsläkare”. Ring det nationella Toxininformationskontoret på +47 22 59 13 00 om du har frågor om gifter (från svamp, växter, medicin eller andra ämnen).