Budva

Budva ligger på en smal klippig udde vid Adriatiska kusten i sydvästra Montenegro, med sina medeltida vallar som lutar ut mot turkost vatten i hjärtat av den berömda Budva Riviera. Med en urban yta på cirka 4,2 km² inom stadsmurarna (och ett kommunalt område på 122 km²) ligger denna bosättning med 27 445 invånare år 2023, belägen mellan de böljande sluttningarna av Dinariska Alperna och en 25 kilometer lång sträcka av sand- och stenstränder. Dess levande minne sträcker sig 2 500 år tillbaka i tiden, vilket gör den till en av de äldsta kontinuerligt bebodda platserna längs östra Adriatiska havet.

Från en sjömans utsiktspunkt som anländer med yacht framstår Budvas gamla stad som en miniatyrcitadell: gulbruna stenmurar genomborrade av en handfull portar som en gång förseglade en illyrisk bosättning som senare omformades av romare och venetianare. Porta di Terra Ferma står idag som huvudentrén, med sina robusta valv som släpper in besökare i en labyrint av smala gränder och soliga piazzor. Här delar 1600-talskyrkor utrymme med rester av en basilika från 840 e.Kr.; kyrkan Santa Maria in Punta och den nyare ortodoxa kyrkan Holy Trinity skapar tysta trösklar för reflektion. Varje stenfasad vittnar om lager av sjöhandel, venetianskt styre och österrikisk-ungerska garnisoner, mest dramatiskt förkroppsligade i citadellen vid halvöns spets. Dess 160 meter höga vallar, östra och västra torn och spartanska baracker vittnar om en tid då sjövägarna förde flottor snarare än solsökare.

Bortom rälsverken vecklar staden ut sig i ett oregelbundet rutnät. Njegoševa-gatan, Budvas huvudgata, sträcker sig västerut från Porta di Terra Ferma och leder fottrafiken mot stränderna. I söder ligger den 1,6 kilometer långa sträckan av Slovenska plaža, en en gång obebyggd halvmåne av småsten som i mitten av 1900-talet gav vika för en noggrant planerad ensemble av hotell – inklusive Avala Hotel från 1939 och det senare Slovenska plaža-komplexet. Dessa tidiga satsningar satte tonen för en avvägd expansion, genom att placera semesteranläggningar söder om Adriatiska vägen och låta Budva-fältet behålla fickor av jordbruksmark och öppna ytor.

Ändå utvidgades denna fernissa av planering aldrig enhetligt. Norr om motorvägen uppstod Rozino, Dubovica och Golubovina under ideal om ett medborgarcentrum, och inhyste skolor, administrativa kontor och samhällsfaciliteter i i stort sett rationella utformningar. Österut däremot bevittnade branta sluttningar en okontrollerad ökning av byggnation från slutet av 1980-talet och framåt. När Jugoslavien upplöstes och Montenegro blev självständigt 2006 flödade utländskt kapital in i fastigheter, vilket stimulerade täta kluster av lägenhetstorn och villakomplex. Smala gator slingrar sig nu mellan betongkanter, ansträngda av trafikstockningar under sommarmånaderna och en kronisk brist på parkeringsplatser. Till och med stadens förbifart – ursprungligen avsedd att kanalisera genomfartstrafik runt Budva-fältet – har inkorporerats i stadens egen expansion och fungerar mer som en livlig stadsboulevard än en avlastningsled.

Turismen driver Budvas ekonomi. Bara under 2013 registrerade staden nästan 670 000 ankomster och 4,47 miljoner övernattningar, vilket motsvarar nästan hälften av Montenegros totala turistsiffror. Även om den välbevarade gamla staden är en dragplåster, vilar Budvas rykte främst på sol, hav och sydeuropeisk trevlighet. Mogren-stranden, gömd under klipporna på Spaskullen, erbjuder två vikar med klart vatten som är sammanlänkade av en stig längs klippan. Ričardova glava och Pizana-stranden fungerar som mindre, mer intima vikar, medan Sveti Nikola-ön – bara en kilometer från kusten – erbjuder sina breda sandstränder som en sommarutflykt för båtfolk och dagsutflyktare.

Bortom stadsgränserna sträcker sig Rivieran västerut till Jaz Beach, en två kilometer lång sandstrand som har varit värd för konserter av globala ikoner – The Rolling Stones (35 000 åskådare 2007) och Madonna (47 000 2008) – och, sedan 2014, den årliga Sea Dance Festival. Sydost om Budva frammanar Bečićis gyllene sandstränder och låga hotell den milda elegansen hos medelhavsorter från mitten av århundradet, medan längre längs kusten erbjuder den anrika ön Sveti Stefan och parkområdet Miločer en kontrast mellan exklusivitet och historisk charm. Dessa bosättningar – en gång enkla fiskebyar – tillgodoser nu gäster som söker avskildhet och förfinad service, deras smala gränder och anlagda trädgårdar är en värld från Budvas livliga hamn.

Inom Gamla stans famn finner kulturen många utlopp. Juli och augusti bjuder på Theatre City, en festival som förvandlar kyrkor, torg och vallar till scener för drama, musik och bildkonst. Adriatiska mässan är värd för landets enda årliga bilutställning varje höst; intilliggande kasinon – bland annat Maestral i Pržno – vittnar om en parallell dragningskraft av spelturism, en biprodukt av stadens pulserande nattliv. Klubbar som Top Hill och Trocadero – belägna ovanför havet – pulserar till gryningen, medan barer längs marinan och promenaderna tillgodoser både familjer och festfirare.

På lugnare dagar erbjuder stadsmuseet och Stefan Mitrov Ljubišas minneshem arkeologiska och litterära insikter, och rekvisitaklockan från filmen De långa skeppen från 1964 står som ett filmiskt landmärke. År 2015 öppnade en multiplexbiograf med fyra salonger på TQ Plaza, vilket återställde filmisk nyhet i en stad som hade varit utan biograf i ett decennium. Arvet från Zeta Film, Montenegros tidigare primära produktionsbolag, ekar fortfarande längs dessa gator, även när nya lokala tv-serier använder Budvas murar och stränder som bakgrund för regional publik.

Moderna förbindelser binder Budva samman med dess inland och bortom. Tvåfiliga motorvägar förbinder staden med Podgorica – sextio kilometer genom Cetinje eller via Sozina-tunneln – och Adriatiska vägen sträcker sig norrut till Herceg Novi och söderut till Ulcinj. Tivat flygplats, bara tjugo kilometer bort, har flyg året runt till Belgrad och Moskva, och utökas med säsongsbetonade charterflyg varje sommar; Podgoricas flygplats, 45 minuters bilresa bort, erbjuder bredare europeiska förbindelser. Buss till Dubrovnik tar två timmars sjöresa, vilket besparar resenärer en längre bilresa runt Kotorbukten, medan regionala busslinjer transporterar passagerare till Sarajevo, Skopje och vidare. Inom Budva väver Mediteran Express-bussen mellan stadskärnan och Sveti Stefan, och själva Gamla stan släpper endast in fotgängare.

Ändå har denna tillväxt inte varit utan kritik. Termen ”Budvanizacija” har blivit en del av det regionala ordförrådet för att beskriva snabb, oreglerad stadsexpansion utan hänsyn till miljömässiga eller infrastrukturella begränsningar. Slapp planering i bergen ovanför Budvafältet gav upphov till lapptäcken av byggnation, där man ofta försummade tillräckliga vatten-, el- och trafiklösningar – problem som myndigheterna sedan dess har tagit itu med, men som fortfarande formar stadens spända förhållande till sin egen framgång.

För besökare erbjuder Budva både de välbekanta rytmerna i en medelhavskustort – kaffe på ett skuggigt torg, solbad på släta stenar, en kvällspromenad längs en palmkantad strandpromenad – och mer subtila belöningar: ljusets spel på gamla stenar i skymningen, kyrkklockornas låga sorl före soluppgången, tystnaden på gömda piazzor som bara lever med lokalt skvaller. Bortom stränderna och klubbarna upprätthåller denna stad med 27 445 invånare en levande väv av adriatisk historia, där varje smal gränd och varje sliten mur berättar en historia om kulturell konvergens, maritim ambition och den ihållande lockelsen av hav och klippor.

I Budva smälter konturerna av dåtid och nutid samman. Dess golv av sedimentär bergart, dess vindformade befästningar, dess moderna torn – allt samexisterar inom ett utrymme knappt fyra kvadratkilometer stort men ändå resonant med långtgående arv. Här pulserar Adriatiska havet mot årtusenden gamla vallar; här väller skratt från uteserveringar långt efter att solen sjunkit ner under Spaskullen; här fortsätter framtiden för en kustjuvel att skrivas av både planerare och drömmare. Som Montenegros främsta semesterort står Budva vid ett vägskäl: mellan bevarande och framsteg, mellan tyst reflektion och livfullt firande, och mellan historiens bestående strömmar och den moderna turismens rastlösa tidvatten.