Österrikes kulinariska identitet kretsar kring rätter som är födda i kejserliga kök och alpina nödvändigheter, även om frågan om en enda "nationell maträtt" avslöjar konkurrerande anspråk. Wienerschnitzel – gyllenbrunpanerad kalvkött, tunt bankat och stekt – har den starkaste positionen som Österrikes emblematiska rätt och förekommer på menyer från Innsbrucks gasthäuser till Wiens Figlmüller. Ändå har Tafelspitz, det kokta nötköttet som kejsar Franz Josef enligt uppgift åt dagligen, lika stor historisk betydelse. Själva debatten återspeglar Österrikes regionala mångfald: tyrolsk Speckknödel, steirisk pumpafrönolja och Salzburgs Nockerl gör alla anspråk på lokal företräde. Det som förenar det österrikiska köket är inte en rätt utan gemensamma tekniker – långsam bräsering, exakt panering, schmaltzbaserad matlagning – ärvda från Habsburgs hovprotokoll och böndernas uppfinningsrikedom.
