kefalonia

Turismen i Kefalonia började i början av artonhundratalet. Även den grekiska kungafamiljen tog sina barn till Lixouri under sommarmånaderna i början av 1980-talet, men ön upptäcktes inte av de flesta besökare förrän på 2016-talet.

Kefalonia lockar besökare från hela Grekland, Europa och resten av världen. På grund av dess närhet till Italien är det ett favoritresmål för många italienare. Som en av Greklands största öar är den välutrustad för att ta emot floden av besökare under sommarsäsongen, och den erbjuder något för alla.

Två kulturella attraktioner, de attraktiva fiskebyarna Fiscardo och Assos, samt flera naturattraktioner som Melissanis underjordiska sjö, Drogarati-grottan och Myrtos-stranden, har bidragit till Kefalonias popularitet. Captain Corelli's Mandolin (2001), en film inspelad på ön, gjorde Kefalonien populär.

Somrarna i Kefalonia är varma och ljusa, med måttliga våta vintrar. Ibland faller snö på öns berg under vintern. Årets regnigaste månad, december, kan få upp till 115 mm regn. Däremot kan det vara extremt torrt i juli, då det ofta är inget eller lite regn. Regn ses vanligtvis på sommaren, men det känns inte eftersom det avdunstar innan det når marken på grund av den torra luften.

Kefalonia är den regionala enhetens största ö, som täcker 773 km2 (300 mi2) och har en befolkningstäthet på 55 personer per km2 (140/mi2). Argostoli är hem för en tredjedel av öns befolkning. Lixouri är prefekturens näst största stad, och de två städerna står tillsammans för ungefär två tredjedelar av prefekturens befolkning.

Petalas Island och Asteris Island är de två stora öarna, men de är öde.

Kefalonia ligger i en jordbävningszon och varje år inträffar hundratals små, oregistrerade skakningar. En stor jordbävning ödelade praktiskt taget alla öns byar 1953 och lämnade bara Fiskardo i norr oskadd.

Melissanisjön, Drogarati-grottorna och Koutavos-lagunen nära Argostoli är också anmärkningsvärda naturegenskaper.

Ön har en mångfaldig biologisk mångfald, inklusive flera inhemska och ovanliga arter. Vissa platser har utsetts till Natura 2000-områden av Europeiska unionen.

Mount Ainos, med en höjd av 1628 meter, är den högsta punkten på ön; i västnordväst ligger Paliki-bergen, som inkluderar Lixouri, samt Geraneia (Gerania) och Agia Dynati. Toppen av berget Ainos är en naturpark med granar.

Skogsbruk är ovanligt på ön, även om dess virkesproduktion är bland den största på de joniska öarna, men mindre än Elia på Peloponnesos. Skogsbränder var vanliga under 1990-talet och början av 2000-talet, och de utgör fortfarande en betydande fara för människorna.

Fauna

Kefalonia är välkänt för sin utrotningshotade sköldpaddor, som häckar på flera stränder runt öns sydkust. En liten koloni av den utrotningshotade Medelhavsmunksälen, Monachus monachus, lever också längs öns strand, särskilt på områden av kusten som är otillgängliga för människor på grund av topografin. Grottor längs denna kuststräcka är fantastiska platser för sälar att föda sina ungar och amma under de första månaderna av sitt liv.

Ön är känd för att vara hem för den europeiska tallmården.

Över 200 fågelarter har setts på ön.

Vin och russin är den äldsta exporterade exporten, efter att ha varit framträdande fram till 2016-talet. Idag är de mest framträdande näringarna fiskodling och kalciumkarbonat.

Djuruppfödning och olivodling är de viktigaste jordbruksaktiviteterna, där spannmål och grönsaker står för majoriteten av resten. Slätterna, som omfattar mindre än 15 % av ön och är mestadels steniga och kuperade, är där den största delen av grönsaksodlingen äger rum. Åkermark står för mindre än en fjärdedel av öns totala landyta.

Fram till 1970-talet bodde majoriteten av kefalonierna på landsbygden, men nu bor två tredjedelar av befolkningen i städer, med den återstående tredjedelen i städer och byar på landsbygden nära jordbruket.

Robola-druvan används för att göra torra, citroniga viner på ön, som har ett långt vinframställningsarv.

Olivoljeproduktion

Kefalonias ekonomi är starkt beroende av produktion av olivolja. Fram till 18-talet var mängden olivolja som producerades på ön otillräcklig för att möta befolkningens krav. Men de venetianska inkräktarnas efterfrågan på olivodling, särskilt efter Peloponnesos och Kretas fall, resulterade i ökad produktion till den punkt där de första transporterna till Venedig började. Före den joniska jordbävningen 1953 hade ön 200 oljepressar; för närvarande är det bara tretton. Kefalonia har cirka en miljon olivträd, som täcker över 55 procent av öns landyta. Den lilla jordbruksekonomin på ön är starkt beroende av olivolja. De två primära typerna som planterats på ön är "koroneiki" och "theiako", med ett mindre antal "ntopia" och "matolia" efter. Kefalonian olivolja är grön till färgen, med en tjock, fet smak och en låg syra.

En ansenlig andel av den inhemska sommarbefolkningen tillbringar vintermånaderna utomlands eftersom det helt enkelt inte finns tillräckligt med jobb på ön under lågsäsongen (november – april). Som ett resultat finns det många greker med amerikanska accenter på ön. Endast äldre människor förblir begränsade till sitt eget språk, trots att engelska är praktiskt taget allmänt förstådd. På grund av öns betydande historiska band med det landet är italienska allmänt erkänd. Var som helst på ön kommer ett välkomnande på grekiska att framkalla en varm och passionerad reaktion.