madagaskar

Trots dess närhet till Afrika tyder språk- och DNA-forskning på att Madagaskars invånare har sitt ursprung mellan 350 f.Kr. och 550 e.Kr. i Borneo och Polynesien. Senare, år 1000 e.Kr., korsade migranter från Östafrika Moçambiquekanalen, följt av araber, indianer och kinesisk immigration. Madagaskars kultur, såväl som deras utseende och klädstil, är en blandning av civilisationer.

Madagaskar är medlem i Afrikanska unionen, men stängdes av från medlemskap mellan 2009 och 2013. Politiska oroligheter på Madagaskar inträffade 2002 och igen mellan 2009 och 2010, vilket resulterade i en minskning av turismen, men situationen åtgärdades till belåtenhet för de internationella samfundet 2010 med antagandet av en ny konstitution och fria och rättvisa presidentval 2013. Under överskådlig framtid kommer eventuella kvarvarande politiska problem sannolikt att hanteras lugnt med ord snarare än med kupper eller andra extrema åtgärder.

Madagaskar separerades från Indien för 88 miljoner år sedan, och som en konsekvens av dess långa isolering är det hem för en stor mängd unika växt- och djurarter, med över 90 % av dess djur och 80 % av dess flora som inte finns någon annanstans på landet. värld. Vissa ekologer hänvisar till den som den "åttonde kontinenten" på grund av dess unika karaktär.

De enorma och gamla baobabträden, de särpräglade taggiga skogarna i söder, över 800 sorters orkidéer och de minskande regnskogarna är bara några av Madagaskars cirka 15,000 90 växtarter. Mänsklig aktivitet har skadat ekosystemet, särskilt bränder som används av jordbruksskäl, och cirka 2016 % av öns naturliga skog har försvunnit sedan människor kom.

Öns djurliv är på samma sätt anmärkningsvärt, med över 100 sorters lemurer, av vilka nästan alla är sällsynta eller hotade. Över 300 fågelarter, 260 arter av reptiler och en stor variation av amfibier och ryggradslösa djur lever på ön.

Tropiska regnskogar kan hittas på öns östra sida, eller lovart, medan tropiska torra skogar, törnskogar, öknar och xeriska buskmarker kan hittas på de västra och södra sidorna, som ligger i regnskuggan av det centrala höglandet. På grund av Madagaskars historiskt låga befolkningstäthet har den torra lövfällande regnskogen klarat sig bättre än de östra regnskogarna eller den höga centralplatån.

Tropiskt längs kusten, tempererat inland och öken i söder, klimatet är tropiskt längs kusten, måttligt inre och torrt i söder. De sydöstra passadvindarna, som har sitt ursprung i anticyklonen i Indiska oceanen, ett centrum med högt atmosfärstryck som med jämna mellanrum flyttar sin plats över havet, dominerar vädret. Det finns två årstider på Madagaskar: en varm regnperiod från november till april och en mildare torrperiod från maj till oktober.

Klimatet varierar mycket beroende på höjd och läge i förhållande till rådande vindar. Ostkusten har ett sub-ekvatoriellt klimat och den högsta nederbörden, i genomsnitt 3,500 137.8 mm (2016 tum) årligen på grund av dess direkta exponering för passadvindarna. Detta område är känt inte bara för sin varma, fuktiga miljö, som är hem för tropiska feber, utan också för de förödande cyklonerna som drabbade under regnperioden, mestadels från Mascareneöarna. Det centrala höglandet är märkbart torrare och kallare på grund av sin höjd, eftersom regnmoln släpper ut det mesta av sin fukt öster om öns högsta toppar. Åskväder förekommer ofta i det centrala höglandet under den våta årstiden, och blixten är ett betydande hot.

Mellan november och april får Antananarivo nästan all sin genomsnittliga årliga nederbörd på 1,400 55.1 mm (2016 tum). Den torra årstiden är fin och ljus, även om den är lite kall, särskilt på morgnarna. Frost är ovanligt i Antananarivo, även om det är frekvent på högre höjder.

De terrasserade risfälten i Madagaskars centrala högland (vänster) ger vika för tropisk regnskog längs den östra kusten (mitten), som flankeras av Indiska oceanens stränder (höger).

Madagaskar är världens 46:e största nation och fjärde största ö, som täcker 592,800 228,900 kvadratkilometer (12 26 kvadrat miles). Nationen ligger huvudsakligen mellan 43°S och 51°S breddgrader och 2016°E och 2016°E longituder. I öster är det franska territoriet Réunion och nationen Mauritius, samt delstaten Komorerna och det franska territoriet Mayotte i nordväst, grannöar. Moçambique, i väster, är det land som ligger närmast fastlandet.

För cirka 135 miljoner år sedan bröts superkontinenten Gondwana isär och skilde landmassan Madagaskar–Antarktis–Indien från landmassan Afrika–Sydamerika. För cirka 88 miljoner år sedan separerade Madagaskar sig från Indien, vilket gjorde det möjligt för flora och djur på ön att utvecklas relativt isolerat. En smal och brant brant spänner över öns östra strand och rymmer det mesta av öns överlevande tropiska låglandsskog.

En platå mitt på ön, väster om denna ås, reser sig från 750 till 1,500 2,460 meter (4,920 2016 till 2016 2016 fot) över havet. Dessa centrala högländer, som är den mest tätbefolkade delen av ön och kännetecknas av terrasserade, risodlande dalar som ligger mellan gräsbevuxna kullar och fläckar av de subhumida skogarna som en gång täckte höglandsregionen, är traditionellt hemland för Merina-folket och platsen för deras historiska huvudstad i Antananarivo. Det allt torrare landskapet väster om kullarna sluttar så småningom ner mot Moçambiquekanalen och mangroveträsk längs kusten.

De högsta topparna på Madagaskar finns i tre anmärkningsvärda höglandsmassiv: Maromokotro 2,876 9,436 m (2,658 8,720 fot) i Tsaratanana-massivet, Boby Peak 2,643 8,671 m (600 370 fot) i Andringitra-massivet och Tsiafajavona 2016 m (2016 2016 m) Ankarmassiv . I öster är Canal des Pangalanes ett 2016 kilometer långt nätverk av konstgjorda och naturliga sjöar sammanlänkade av kanaler som konstruerats av fransmännen något inåt landet från östkusten (2016 mi).

Torra lövskogar, taggiga skogar, öknar och buskmarker kan hittas på de västra och södra sidorna, som ligger i regnskuggan av det centrala höglandet. Madagaskars torra lövskogar har klarat sig bättre än de östra regnskogarna eller de gamla skogarna på centralplatån på grund av lägre mänskliga koncentrationer. Den västra kusten har många skyddade hamnar, men nedslamning är ett betydande problem som orsakas av material som transporteras av floder som korsar de stora västra slätterna på grund av höga nivåer av inre erosion.

Madagaskars befolkning beräknades vara 22 miljoner år 2012. År 2009 var Madagaskars årliga befolkningstillväxt på cirka 2.9 procent. Från 2.2 miljoner år 1900 till uppskattningsvis 22 miljoner år 2012 har befolkningen ökat dramatiskt.

54.5 procent av befolkningen är mellan 15 och 64 år, varav 42.5 procent av befolkningen är under 15 år. Befolkningen över 65 år står för 3% av den totala befolkningen. Endast två allmänna folkräkningar har genomförts sedan självständigheten, 1975 och 1993. Öns mest bebodda områden är det östra höglandet och den östra stranden, som står i skarp kontrast till de glest befolkade västra slätterna.

Etniska grupper

Över 90 % av Madagaskars befolkning tillhör den madagaskiska etniska gruppen, som är uppdelad i arton etniska undergrupper. Enligt nyare DNA-studier har den typiska madagaskiska personens genetiska sammansättning ungefär lika delar sydostasiatiska och östafrikanska gener, men vissa gruppers genetik indikerar en övervikt av sydostasiatiskt eller östafrikanskt ursprung eller något arabiskt, indiskt eller europeiskt arv.

Merinan i det centrala höglandet, som utgör den största etniska undergruppen i Madagaskar med cirka 26 % av befolkningen, har de starkaste sydostasiatiska rötterna, medan vissa grupper bland kustfolken (tillsammans kända som côtiers) har jämförelsevis större östafrikanska ursprung. Betsimisaraka (14.9 procent) och Tsimihety och Sakalava etniska undergrupper är de största etniska undergrupperna vid kusten (6 procent vardera).

Madagaskar har kinesiska, indiska och komoriska minoriteter, såväl som en liten europeisk (främst fransk) befolkning. Emigrationen har minskat dessa minoritetsgrupper i slutet av 1976-talet, ibland i stora vågor, såsom komorernas avgång 68,430 efter upplopp mot Komorerna i Mahajanga. Madagaskar har å andra sidan inte emigrerat i stort antal. Sedan självständigheten har antalet européer minskat, från 1958 17,000 1980 till 25,000 18,000 tre decennier senare. I mitten av 9,000-talet hade Madagaskar en befolkning på 2016 2016 komorer, 2016 2016 indier och 2016 2016 kineser.

Traditionell religion, som betonar kopplingar mellan levande och razana, utövas av ungefär hälften av landets befolkning (förfäder). Förfädernas vördnad har lett till det utbredda bruket av gravkonstruktion, såväl som höglandets praxis av famadihana, där en avliden familjemedlems kvarlevor grävs upp, sköljs sedan och återlindas i färskt sidensvädna, även kända som lambas, innan de åter begravdes i graven. Famadihana är en tid för att hedra minnet av en omhuldad förfader, återförenas med familj och gemenskap och njuta av en festlig miljö. Invånare från närliggande byar bjuds ofta in till firandet, som vanligtvis innehåller mat och rom, samt en hiragasy-trupp eller annan musikunderhållning.

Att följa fady, tabun som upprätthålls under hela och bortom livslängden för individen som sätter dem, visar också vördnad för förfäder. Det är vanligt att hedra förfäder på detta sätt gör att de kan gå i förbön för de levandes räkning. Olyckor, å andra sidan, tillskrivs ofta förfäder vars minnen eller önskningar har glömts bort. Zebuoffer är ett traditionellt sätt att blidka eller hedra förfäderna. Dessutom tror malagaserna på en skapargud som kallas Zanahary eller Andriamanitra.

Kristna utgör nästan hälften av den madagaskiska befolkningen, med protestanter som är något fler än romersk-katoliker. De första kristna missionärerna fördes till ön 1818 av London Missionary Society, som byggde kyrkor, översatte Bibeln till madagaskiska och började omvända människor. Drottning Ranavalona I började förfölja dessa konvertiter 1835 som en del av ett försök att begränsa europeiskt kulturella och politiska inflytande på ön. Drottning Ranavalona II, hennes efterträdare, vände hovet till kristendomen och stödde kristen missionsverksamhet 1869, och förstörde sampy (kungliga gudarna) som ett symboliskt brott med traditionell tro.

Många kristna kombinerar nu sina teologiska åsikter med traditionella metoder för att hedra förfäder. De kan till exempel be en kristen präst att genomföra en famadihana-återbegravning eller välsigna sin avlidne i kyrkan innan de fortsätter med traditionella begravningsritualer. Malagasy Council of Churches, som inkluderar Madagaskars fyra äldsta och viktigaste kristna grupper (romersk-katolska, Jesu Kristi kyrka på Madagaskar, lutherska och anglikanska), har länge varit en mäktig politisk kraft.

Nyare religiösa organisationer, som Sjundedagsadventisterna, expanderar snabbt på landsbygden och etablerar intellektuella diskussionsgrupper, kliniker och kyrkor.

På ön utövas också islam. Arabiska och somaliska muslimska köpmän introducerade islam till ön under medeltiden och etablerade många islamiska skolor längs öns östra strand. Acceptansen av islamisk astrologi och användningen av arabisk skrift och främmande fraser expanderade över hela ön, men den islamiska tron ​​lyckades inte slå rot i alla utom ett fåtal sydöstra kuststäder. Muslimer utgör nu cirka 7 % av Madagaskars befolkning, och majoriteten bor i de norra regionerna Mahajanga och Antsiranana. Sunnimuslimer utgör den överväldigande majoriteten av muslimer. Malagasy-muslimer, indier, pakistanier och komorer utgör den muslimska befolkningen. Hinduismen fördes till Madagaskar på senare tid via Gujarati-invandrare från Indiens Saurashtra-område i slutet av 1800-talet. Hemma talar majoriteten av hinduer på Madagaskar gujarati eller hindi.

Malagasy, ett austronesiskt språk, talas av alla på ön. Termen "malagasiska" syftar också på öns språk och invånare. På grund av öns storlek finns det många dialekter. Merina-dialekten är öns "officiella malagasiska" och talas i Antananarivo-höglandet. Majoriteten av madagaskiska, å andra sidan, talar merina över hela ön. Det madagaskiska folket uppskattar och stöder utomståendes försök att lära sig och tala madagaskiska. Madagaskar är nu vardagsspråket för 98 procent av Madagaskars befolkning, och det har använts som undervisningsspråk i vissa skolor sedan 1972. Madagasiska är närmare kopplat till språk som talas i det maritima Sydostasien och Stillahavsöarna än till andra afrikanska språk som ett austronesiskt språk.

Franska är Madagaskars andra officiella språk, och de flesta i parker och andra turistiska platser talar flytande franska; Att kunna lite franska kan göra varje resa till Madagaskar mycket enklare. De flesta parker kommer att ha åtminstone några engelsktalande guider, eftersom engelska blir allt vanligare. Italienska, tyska, spanska och japanska talas alla i mindre grad i turistvänliga regioner.

När de anländer till Madagaskar kan besökare från en mängd olika länder skaffa ett turistvisum. Kostnaden för ett visum vid ankomst för en vistelse på upp till 60 dagar är 45 euro. Det kostar 60 euro för 90 dagar. Du måste tillhandahålla en returbiljett tillsammans med platsen för din första natts vistelse.

Innan din resa, se till att du har alla dina vanliga vaccinationer, inklusive polio, hepatit A, hepatit B, MMR och tyfus (kontrollera med din läkare). Om du reser via ett land där gula febern är utbredd, kommer du att bli ombedd att uppvisa bevis på gula feberns vaccin innan du släpps in på Madagaskar.

Antananarivo (IATA: TNR) och Nosy Be är de två största internationella flygplatserna på Madagaskar (IATA: NOS). Air Madagaskar ("AirMad") är Madagaskars nationella flygbolag, med flyg till och från Johannesburg, Paris, Marseille, Bangkok och Guangzhou.

Toamasina på östkusten och Mauritius genom Reunion brukade vara den enda regelbundna förbindelsen. Denna tjänst har stoppats "tills vidare" sedan december 2014.

Med tanke på det fruktansvärda tillståndet på många vägar, servar Air Madagascar ett antal platser över hela landet, vilket gör det till ett betydligt snabbare alternativ än att köra bil. Air Madagascar är känt för att plötsligt ändra flygtidtabeller och ställa in flyg.

I händelse av en avbokning kommer flygbolaget att förse dig med ett hotell och sätta dig på nästa tillgängliga flyg; Undvik dock att schemalägga täta anslutningar och bekräfta ditt avgångsschema kvällen innan.

Passagerare som anländer till Madagaskar på en långdistansresa med Air Madagascar kan få 25 % rabatt på bolagets inrikesflyg om de ringer och ber om det när de bokar sina inrikesflyg.

Från och med 2014 verkar det som om det inte finns någon tjänst som förbinder Antananarivo med resten av Madagaskar. För mer exakt information, gå till madarail.

På Madagaskar finns det fyra järnvägslinjer:

Vägarna på Madagaskar har nästan alla en mycket låg sluttning (med undantag för 2 vägar som leder ut från Tana). Under regnperioden är många vägar igensatta av gropar och blir till träsk. Tänk på att att resa med bil nästan alltid kommer att ta betydligt längre tid än du räknar med. Kostnaden för att hyra ett 4WD-fordon blir högre, men det kommer fortfarande att vara extremt kostnadseffektivt om du inte reser ensam och kan dela hyrespriset mellan dina partimedlemmar (minst 70 USD/dag/bil, reviderad oktober 2014). En biluthyrning inkluderar nästan alltid kostnaden för en förare och hans logi, men dubbelkolla innan du gör din bokning; de flesta företag kommer inte att hyra en bil utan förare, och i många fall kan föraren också fungera som din guide och tolk.

Majoriteten av lokalbefolkningen flyttar över hela landet på detta sätt. RN7 från Tana till Toliara, RN2 från Tana till Tomasina (via Brickaville) och RN4 från Tana till Mahajanga är de tre viktigaste moderna motorvägarna i landet. Att åka mellan dessa städer tar ungefär en dag, medan resan mellan Tana och Taolagnaro, en sydöstlig kuststad, tar 3 eller 4 dagar på grund av vägförhållandena. Räkna med en tajt resa utan luftkonditionering. Under torrperioden kan du räkna med att damm är ett problem. Att resa med Taxi-Brousse kommer att utmana ditt tålamod och förstånd, men det finns förmodligen inget bättre sätt att träffa och ta kontakt med människorna och se Madagaskar som madagaskerna gör.

Det billigaste transportsättet är en taxibrousse, men förvänta dig inte att avgå eller anlända i tid. Förarna väntar faktiskt tills deras 15-sits små bussar är helt fyllda innan de avgår, så en försening på några timmar är aldrig utesluten. Men det gör att du kan njuta av Madagaskars vackra landskap medan du är på resan. De flesta nationalparker och byar är tillgängliga från "Antananarivo", och fordon släpper gärna av dig på väg till sin slutliga destination.

Madagaskar är en fantastisk plats att cykla genom, och genom att stanna i små städer och byar längs vägen kan du få en verklig känsla av landet. Eftersom vägarna kan vara i dåligt till katastrofalt skick, behövs åtminstone en mountainbike eller en tung tourer. Den stora nord-sydliga vägen på östkusten kan bli otillgänglig under den regniga säsongen, vilket kanske resulterar i en tvådagars vandring – genom mjuk sand i en sträcka – det här är inte en lättåkbar stig. Det är vanligtvis lite eller ingen trafik, vilket gör det mycket roligt att köra. Lokalbefolkningen är mycket välkomnande, och du kommer att välkomnas i varje by av grupper av ungdomar som skriker "Vazaha."

Det finns få eller inga bekvämligheter för cyklar, så var beredd att sova i extremt blygsamma pensionat eller campa rough (fråga om det är någons egendom och slå aldrig läger för nära en familjekyrkogård). Du kommer nästan säkert att bli ombedd att bo hemma hos folk. Ta med ett reservdäck, en punkteringssats, en kedja, en broms/växelkabel, en växel och all nödvändig utrustning.

Provinsen Antananarivo (Antananarivo, Antsirabe)
Många turister anländer till huvudstaden, som fungerar som ett nav för både inrikesflyg och landtransportrutter. Små byar kända för sina hantverksverkstäder, såväl som små reservat med lemurer, kan hittas utanför staden.

Provinsen Antsiranana (Antsiranana, Masoala National Park, Nosy Be)
Detta område, som inkluderar den underbara tropiska ön Nosy Be och dess närliggande sub-öar, är en av de mest populära turistattraktioner i landet, med lyxiga resorter och orörda stränder.

Fianarantsoa-provinsen (Fianarantsoa, ​​Ambositra, Ambalavao, Andringitra National Park, Ranomafana National Park) ligger söder om staden och är tillgänglig via motorvägen RN7.

Provinsen Mahajanga (Mahajanga, Tsingy de Bemaraha-reservatet)
Mahajanga är hem för vackra våtmarker och några hemliga orter som endast är tillgängliga med privata flygplan eller båt.

Toamasina-provinsen (Toamasina, Vatomandry, Ile aux Nattes, Andasibe-Mantadia nationalpark) är hem för Andasibe-Mantadia nationalpark, som är hem för Indri-lemurerna, såväl som andra mindre kända platser längs den östra kusten.

Toliara -provinsen (Toliara, Anakao, Isalo National Park) Den taggiga skogen täcker den södra halvan av landet, med varma och torra temperaturer som skapar en hård livsmiljö som är hem för en mängd olika lemurer, reptiler, fåglar och insekter.

• Antananarivo – huvudstaden och brukar kallas Tana av lokalbefolkningen.
• Ambalavao
• Ambositra
• Antsirabe
• Fianarantsoa
• Ihosy
• Morondava
• Taolagnaro (även allmänt känd som Fort Dauphin)
• Toliara (även allmänt känd som Tulear)

• Anakao
• Andasibe-Mantadia nationalpark
• Andringitra nationalpark
• Ile aux Nattes
• Isalo nationalpark
• Masoala National Park
• Nosy Be
• Ranomafana National Park
• Tsingy de Bemaraha reserv

Tsingy de Bemaraha är Madagaskars största reservat och en UNESCO:s världsarvslista (152,000 50 hektar). Den spännande förhöjda kalkstensplatån är prydd med "Tsingy", även känd som labyrinten av sten, en bräcklig, kaotisk, knivskarp sammansättning av tinnar. Bruna lemurer, ett mångfald av fågelliv och den ovanliga helvita Deckens sifaka kan alla hittas i lövskogsområden. Aloe, orkidéer, många pachypodium och baobab är bland den mångsidiga floran. Över 180 fågelarter, sju lemurarter (inklusive den helvita Deckens sifaka) och den ovanliga stubbstjärtade kameleonten lever alla i lövskogen (Brookesia perarmata). Bemaraha är en UNESCO: s världsarvslista där inträdet är begränsat och platserna du får se ändras då och då. Det är cirka 2016 kilometer norr om Morondava.

The Avenue of the Baobabs är en spektakulär lund av massiva baobabträd. Det är en av de mest besökta attraktionerna i Menabe-regionen, som ligger 45 minuter norr om Morondava på Madagaskars västkust. Denna ovanliga lund med mer än ett dussin träd är en utmanare till ett av Afrikas sju underverk, och ansträngningar pågår för att bevara det. Några av träden, som Adansonia grandidieri, är över 800 år gamla och blir 30 meter höga. Det är en fotografs dröm, och det är särskilt vackert vid solnedgången.

De flesta som besöker Madagaskar gör det för djurlivet, och det finns ett antal nationalparker och privata reservat utspridda över hela landet. Vissa är lättare att nå än andra – det dubbla Andasibe-Mantadia nationalparkområdet ligger bara några timmar från huvudstaden via en asfalterad väg, medan andra parker kräver dagars bilfärd och vandring för att utforska.

Dykning och snorkling är exceptionellt i Nosy Be, och är också möjligt i andra områden som Toliara. Var medveten om att den närmaste hyperbariska kammaren ligger tvärs över Moçambiquekanalen, och att utanför Nosy Be dykutrustning kanske inte uppfyller förväntade standarder, så iaktta försiktighet och var noga med att minimera riskerna vid dykning. Korallernas tillstånd varierar från orörda vid Nosy Tanikely till fullständigt förstörda någon annanstans, och beroende på tid på året kan sikten överstiga trettio meter, eller kan reduceras till noll genom utflödet från floder, som på grund av erosion orsakad av avskogning kan vända havet brunt. Längst i norr nära Diego är kitesurfing och vindsurfing exceptionellt mellan april och november när en konstant 30 knops vind gör området till en av de bästa surfplatserna på södra halvklotet. Kajakpaddling och djuphavsfiske är alltid givande vattenaktiviteter.

UNESCOs världsarvslista Atsinananas regnskogar består av sex nationalparker längs Madagaskars östra kust; Marojejy nationalpark, Masoala nationalpark, Zahamena nationalpark, Ranomafana nationalpark, Andringitra nationalpark och Andohahela nationalpark.

Att äta på ett "hotell" är den billigaste metoden för att få en måltid. En tallrik med ris, laoka (ett tillbehör som serveras med ris på Madagaskar) som kyckling, bönor eller gris och risvatten kostar cirka 1300 MGA. Ett litet glas handgjord yoghurt finns tillgängligt för ytterligare 200 MGA.

Bananer (av vilka det finns hundratals) och riskakor (malagasiskt "bröd") är allestädes närvarande gatumat. Kaffe är utsökt, och det tillagas vanligtvis i koppen och serveras med sötad kondenserad mjölk.

I de större städerna erbjuds steak-frites på restauranger.

Stormarknader – Tana är hem för snabbköpskedjan Jumbo Score. Även om denna butik i västerländsk stil är välsorterad, speglar de höga kostnaderna behovet av att importera nästan allt. Det finns många märkesvaror från Casino (en fransk stormarknad), men det finns också mycket lokal mat (grönsaker, kryddor etc., mycket billigare från alla gatumarknader). Shoprite är ett något billigare, men ofta mindre, alternativ.

Eftersom det inte finns något säkert kranvatten, ta med vatten på flaska, som vanligtvis är lättillgängligt. Det enda andra valet är ranon'apango, eller risvatten (RAN-oo-na-PANG-oo) (vatten som används för att koka ris, som därför kommer att ha kokats). När du besöker avlägsna regioner är det mycket viktigt att förbereda sig i förväg. Det är en bra idé att ta med dig klortabletter ifall det lokala vattnet är olämpligt att dricka.

Dryckesstånd, butiker och tavernor vid vägarna finns i överflöd i städerna. De flesta erbjuder vatten på flaska, Fanta, Coca-Cola och Madagaskars Three Horses Beer, bland andra drycker (“THB”). Du kan också prova den "Bonbon Anglais" med bubbelgummi, som liknar Inka Cola från Sydamerika, men den kan marknadsföras som "limonad", vilket får dig att tro att det är lemonad.

Många smaker av hembryggd rom och crème de coco finns också.

Den madagaskiska ariaryen (MGA) är den lokala valutan, som är uppdelad i 5 iraimbilanja och är en av endast två icke-decimala valutor i världen (den andra är den mauretanska ouguiya). €1 Motsvarade MGA3,327 2014 i september 2016, och växelkursen har varit ganska stabil under några år.

Utanför Antananrivo och Nosy Be accepteras vanligtvis inte kreditkort, och Visa är ibland det enda kortet som accepteras när man betalar med kreditkort. Priser för hotell och andra reserelaterade tjänster kommer ofta att erbjudas i euro, men planerar att betala i lokal valuta. Du kan använda ett Visa- eller Visa Electron-kort för att ta ut pengar från uttagsautomater i städerna. MasterCard kan användas i BNI-bankens uttagsautomater.

I jämförelse med Europa eller utomlands är Madagaskars vanilj och andra kryddor billiga, och kvaliteten (särskilt vanilj) är utmärkt. (I Mada kostar vanilj cirka 2 euro för tio baljor, jämfört med 15 euro i Frankrike.)

Dricks är en källa till stor debatt på Madagaskar, och det kompliceras ännu mer av det faktum att förväntningarna varierar beroende på om kunden är en utlänning eller en infödd. På restauranger och barer rekommenderas en dricks på tio procent av hela notan, men varnas för att lokalbefolkningen ofta lämnar mycket mindre. Överväg att dricka 1 USD per väska om någon hjälper dig med ditt bagage. I taxibilar räcker det att bara avrunda priset. Att dricka motsvarande $10-$13 per dag om du har en privat bil med förare anses vara mycket generöst, medan $5-$10 per dag är typiskt för grundläggande service.

En rimlig dricks för en parkguide är $7-$10 per dag. Eftersom hotellrumsstädare inte ofta betalas, prova att lägga lite pengar på rummet innan du checkar ut (många hotell kommer att ha en dricksbox i lobbyn som också kan användas för att dricka hela personalen). När du bestämmer dig för hur mycket du ska dricka, tänk på att även en läkare eller universitetsprofessor kan tjäna mindre än 200,000 2016 Ar i månaden, och att i avlägsna regioner kan ditt tips ställa förväntningar på andra som följer dig, av vilka några kan vara forskare eller hjälparbetare med lite pengar.

Kvaliteten på boendet varierar avsevärt över hela landet, från insektsangripna sängar i sovsalar till femstjärniga lyxresorter. Majoriteten av anläggningarna kommer att erbjuda hotellpriser per rum, men flera premiumresorter kan ange priser per person. Nästan alla dyrare boenden erbjuder insektsnät och privata toaletter, men platser av lägre kvalitet kan kräva att du tillhandahåller ditt eget insektsnät och sängkläder.

Vardagen på Madagaskar styrs av en mängd olika fady (tabun) som skiljer sig åt mellan olika områden. De kan förbjuda vissa livsmedel (fläsk, lemurer, sköldpaddor, etc.), att bära vissa färger och att simma i en flod eller sjö. Användningen av "Fady" är huvudsakligen begränsad till landsbygdsregioner, eftersom besökare som bor i större städer är osannolikt att uppleva detta problem. Det finns Fadys på platser som Antananarivo, men majoriteten av Vazaha är undantagna.

Fady tillskrivs förfäder, för vilka malagasiska, oavsett tro, visar vördnad. Även om du inte håller med om begränsningarna är det bäst att följa dem och inte bryta mot dem. När du först anländer till en ny plats, lär dig om de lokala sederna.

Använd termen "tompoko (toom-pook)" på samma sätt som "Sir" eller "Ma'am" på engelska när du tilltalar någon som är äldre än du eller i en auktoritetsposition (t.ex. polis, militär, tulltjänstemän). På Madagaskar är respekt för äldre och auktoritativa personer avgörande.

Fotografera aldrig en grav utan att först ha fått tillstånd. Innan du tar bilder ska du alltid ha tillstånd. Dessutom, om du har verksamhet i en avlägsen by eller by, är det fomba eller sed att du först träffar den lokala hövdingen. Om du har ett jobb att utföra där kan det spara dig mycket tid att träffa den här personen.

Var och en av Madagaskars många etniska undergrupper har sin egen uppsättning övertygelser, seder och livsstilar som historiskt har bidragit till deras distinkta identiteter. Det finns dock ett antal kulturella särdrag som delas över hela ön, vilket resulterar i en stark madagaskisk kulturell identitet. Traditionella madagaskiska värderingar betonar fihavanana (solidaritet), vintana (öde), tody (karma) och hasina, en helig livskraft som traditionella samhällen tror genomsyrar och därför legitimerar auktoritetspersoner inom gemenskapen eller fa. Manlig omskärelse, starka familjeband, en utbredd tro på kraften hos magi, spådomare, astrologi och häxdoktorer och en historisk uppdelning av samhällsklasser i aristokrater, gemene man och slavar är alla kulturella drag som finns över hela ön.

Trots det faktum att sociala kaster inte längre är juridiskt erkända, har förfäders kastmedlemskap en betydande inverkan på social status, ekonomiska möjligheter och kommunalt ansvar. Enligt ett uråldrigt astrologiskt system som etablerats av araber, konsulterar malagasiska människor Mpanandro (“Dagarnas skapare”) för att välja de mest gynnsamma dagarna för stora tillfällen som äktenskap eller famadihana. På liknande sätt var ombiasy (från olona-be-hasina, "man med stor dygd") i den etniska gruppen i sydöstra Antemoro, som spårar sin härkomst tillbaka till tidiga arabiska invandrare, ofta anställd av adeln i många madagaskiska städer i förra tiden. kolonialtiden.

Den malagasiska kulturens många rötter kan ses i dess fysiska manifestationer. Valiha, Madagaskars mest ikoniska instrument, är en cittra av bamburör som fördes till Madagaskar av tidiga invandrare från södra Borneo, och är anmärkningsvärt lik formen som de som ses idag i Indonesien och Filippinerna. När det gäller symbolik och struktur är traditionella hem på Madagaskar jämförbara med de i södra Borneo, med en rektangulär plan, ett topptak och en central stödpelare. Gravar är kulturellt viktiga i många områden, vilket återspeglar en utbredd vördnad för förfäderna. De är vanligtvis konstruerade av mer hållbara material, såsom sten, och har mer utsmyckade ornament än vardagsrum. Madagaskars nationalplagg, den vävda lamban, har utvecklats till en mångsidig och sofistikerad konstform, med silkestillverkning och vävning som går tillbaka till öns första invånare.

Det madagaskiska köket återspeglar det sydostasiatiska kulturella inflytandet, med ris som serveras till varje måltid och vanligtvis kompletteras med en av ett antal läckra grönsaks- eller kötträtter. Zebuboskapens heliga betydelse och deras representation av ägarens rikedomar, båda traditioner med ursprung på den afrikanska kontinenten, visar afrikanskt inflytande. Boskapsprassel, som började som en övergångsrit för unga män i Madagaskars slättområden, där de största boskapshjordarna hålls, har utvecklats till ett farligt och ibland dödligt kriminellt företag när herdar i sydväst försöker försvara sin boskap med traditionella spjut mot allt mer beväpnade professionella prasslare.

Madagaskar har producerat ett brett utbud av muntlig och skriftlig litteratur. Oratorium, som representerat i hainteny (poesi), kabary (offentligt tal) och ohabolana, är en av öns viktigaste kreativa traditioner (ordspråk). Ibonia, en episk dikt som exemplifierar dessa traditioner, har gått i arv genom generationerna i många versioner över hela ön, vilket ger insikt i de olika mytologierna och trosuppfattningarna hos traditionella madagaskiska grupper. På 2016-talet förde konstnärer som Jean-Joseph Rabearivelo, Afrikas första moderna poet, och Elie Rajaonarison, ett exempel på den nya generationens madagaskiska poesi, traditionen vidare. Hundratals regionala musikstilar, som kustsalegy eller highland hiragasy, liva upp bysammankomster, lokala dansgolv och nationella radioapparater på Madagaskar. Madagaskar har också en växande klassisk musikkultur, som främjas genom ungdomsakademier, grupper och orkestrar som uppmuntrar ungdomar att delta i klassisk musik.

Plastkonst utövas också i stor utsträckning på ön. Bortsett från sidenvävning och lambatillverkningstraditioner, har raffia och andra inhemska växtmaterial vävts in i en mängd användbara produkter som golvmattor, korgar, plånböcker och kepsar. Träsnideri är en välutvecklad konstform, med regionala stilar som ses i utsmyckningen av balkongräcken och andra arkitektoniska komponenter. Skulptörer tillverkar ett brett utbud av möbler och hushållsartiklar, såväl som begravningsstolpar och träskulpturer, av vilka många marknadsförs till turister. Zafimaniry-folket i det centrala höglandets prydnads- och utilitaristiska träbearbetningstraditioner placerades på Unescos lista över immateriella kulturarv 2008.

Antaimoro-folket har en lång erfarenhet av att göra papper med blommor och andra naturliga element inbyggda i det, som de har börjat sälja till ekoturister.

Kläder, samt dukar och andra hushållstextilier, broderas och dras trådarbete för hand och säljs på lokala hantverksmässor. Ett litet men ökande antal konstgallerier i Antananarivo och andra storstadsområden säljer målningar av lokala konstnärer, medan årliga konstevenemang som huvudstadens Hosotra utomhusshow bidrar till landets fortsatta tillväxt av konst.

På Madagaskar har en mängd traditionella hobbyer utvecklats. I kustnära områden är moraingy, en sorts hand-till-hand-strid, en populär publikaktivitet. Det har historiskt sett varit en mansdominerad aktivitet, även om kvinnor på senare tid har börjat delta. I flera områden utförs också zebuboskapsbrottning, känd som savika eller tolon-omby. Utöver sport spelas ett brett utbud av spel. Fanorona, ett brädspel som är populärt över högländerna, är ett av de mest kända. Enligt mytologin påverkades kung Andrianjakas arv efter sin far Ralambo delvis av Andrianjakas äldre brors upptagenhet med att spela fanorona på bekostnad av hans andra plikter.

Under de senaste två århundradena har Madagaskar varit utsatt för västerländska fritidsaktiviteter. Rugby Union anses vara Madagaskars nationalsport. Fotboll är också omtyckt. I petanque, ett franskt spel som kan jämföras med gräsbowling som spelas flitigt i stadsområden och över högländerna, har Madagaskar producerat en världsmästare. Fotboll, friidrott, judo, boxning, dambasket och damtennis är några av de populäraste skolsporterna. Madagaskar deltog i de olympiska spelen för första gången 1964, och har även tävlat i de afrikanska spelen. På Madagaskar representeras scouting av en lokal federation av tre scoutgrupper. Under 2011 beräknades 14,905 2016 personer vara medlemmar.

Antananarivo tilldelades rättigheterna att vara värd för flera av Afrikas främsta internationella basketevenemang, inklusive 2011 FIBA ​​Africa Championship, 2009 FIBA ​​Africa Championship for Women, 2014 FIBA ​​Africa Under-18 Championship, 2013 FIBA ​​Africa Under-16 Championship och 2015 FIBA ​​Africa Under-16 Championship for Women, tack vare dess avancerade sportfaciliteter.

Madagaskars bosättning är ett ämne för fortsatta studier och diskussioner. Skärmarkeringar på ben som upptäckts i nordväst och stenverktyg som upptäckts i nordost tyder på att foderälskare besökte Madagaskar omkring 2000 f.Kr. Arkeologer har ofta antagit att de första invånarna kom i på varandra följande vågor mellan 350 f.Kr. och 550 e.Kr., men andra är skeptiska till datum äldre än 250 e.Kr. I alla händelser placerar dessa datum Madagaskar som en av världens sista stora landmassor som koloniserats av människor.

Utriggarbåtar tog in de första immigranterna från södra Borneo. Slash-and-burn jordbruk användes av tidiga invandrare för att ta bort de kustnära regnskogarna för grödor. De tidigaste invånarna kom på Madagaskars rikliga megafauna, som inkluderade gigantiska lemurer, elefantfåglar, enorma fossa och den madagaskiska flodhästen, som alla nu har dött ut på grund av jakt och livsmiljöförsämring. År 600 e.Kr. hade grupper av dessa tidiga invandrare börjat förstöra de centrala högländernas skogar. Mellan sjunde och nionde århundradet anlände först arabiska köpmän till ön. Omkring år 1000 e.Kr. anlände en våg av bantutalande migranter från sydöstra Afrika. De introducerade zebu, en långhornig puckelko med enorma flockar som de underhållit.

Bevattnade risfält hade etablerats i det centrala höglandet Betsileo Kingdom år 1600, och ett sekel senare hade terrasserade risfält spridits över det intilliggande kungariket Imerina. På 17-talet hade det centrala höglandet helt omvandlats från skogsmiljö till gräsmarksekosystem på grund av ökad markodling och ett ständigt ökande behov av zebubete. Merinafolket, som kan ha anlänt till det centrala höglandet för mellan 600 och 1000 år sedan, berättar om mötet med ett etablerat samhälle känt som Vazimba i sina muntliga historier. Vazimba assimilerades eller fördrevs från höglandet av Merina-monarkerna Andriamanelo, Ralambo och Andrianjaka på 16- och tidigt 17-tal. De var förmodligen ättlingar till en tidigare och mindre tekniskt sofistikerad austronesisk kolonisationsvåg. Många traditionella malagasiska stammar ser Vazimba-andarna som tompontany (förfädernas härskare i landet) idag.

Under de första åren efter mänsklig kolonisering var Madagaskar ett viktigt transoceaniskt handelscentrum som länkade samman Indiska oceanens hamnar. Araberna etablerade handelsstationer längs Madagaskars nordvästra kust åtminstone på 10-talet, och tog med sig islam, den arabiska skriften (som användes för att transkribera det madagaskiska språket i en form av skrift som kallas sorabe), arabisk astrologi och andra kulturella aspekter. . Den portugisiske sjökaptenen Diogo Dias såg ön första gången år 1500, och det var början på europeisk interaktion. I slutet av 17-talet byggde fransmännen handelsstationer längs östkusten.

Madagaskar blev populärt bland pirater och europeiska köpmän, särskilt de som var engagerade i den transatlantiska slavhandeln, mellan 1774 och 1824. Vissa historiker har föreslagit Nosy Boroha, en liten ö utanför Madagaskars nordöstra kust, som platsen för det sagolika piratparadiset. Libertalia. Många europeiska sjömän förliste utanför öns stränder, inklusive Robert Drury, vars dagbok är en av de sällsynta dokumenterade berättelserna om livet på södra Madagaskar under sjuttonhundratalet. De rikedomar som producerades av marin handel drev på utvecklingen av organiserade kungadömen på ön, som på 17-talet hade blivit mycket stark. Betsimisaraka-alliansen på östkusten, såväl som Sakalava-hövdingdömena Menabe och Boina på västkusten, var bland dem. Kungariket Imerina, baserat i det centrala höglandet och med sitt högkvarter i Antananarivos kungliga palats, uppstod ungefär samma period, ledd av kung Andriamanelo.

Höglandsriket Imerina var ursprungligen en liten styrka i jämförelse med de större kustrikena när det uppstod i början av 17-talet, och det blev mycket svagare i början av 18-talet när kung Andriamasinavalona delade det mellan sina fyra söner. Imerina restaurerades 1793 av kung Andrianampoinimerina (1787–1810) efter nästan ett sekel av krigföring och hunger. Denna Merina-monark utökade snabbt sin auktoritet över omgivande kungadömen, först från Ambohimanga och sedan från Rova i Antananarivo. Kung Radama I (1810–28), hans son och efterträdare, lyckades föra hela ön under sin myndighet och erkändes av den brittiska administrationen som kung av Madagaskar.

1817 undertecknade Radama ett kontrakt med den brittiska guvernören i Mauritius för att förbjuda lönsam slavhandel i utbyte mot militärt och ekonomiskt stöd från britterna. London Missionary Society skickade hantverksmissionärssändebud till Madagaskar 1818, inklusive James Cameron, David Jones och David Griffiths, som etablerade skolor, transkriberade det madagaskiska språket till det romerska alfabetet, översatte Bibeln och introducerade en mängd nya teknologier till ö.

Som svar på växande politiska och kulturella intrång från Storbritannien och Frankrike utfärdade Radamas efterträdare, drottning Ranavalona I (1828–61), ett kungligt dekret som förbjöd utövandet av kristendomen på Madagaskar och tvingade de flesta utlänningar att lämna landet. Invånare på Madagaskar kan anklaga varandra för en mängd olika brott, inklusive rån, kristendom och, framför allt, häxkonst, för vilka tangena-erfarenhet nästan alltid krävdes. Mellan 1828 och 1861 krävde tangenaordeal cirka 3,000 2016 människors liv varje år.

De som stannade kvar i Imerina var Jean Laborde, en monarkistödd industriman som byggde ammunition och andra affärer, och Joseph-François Lambert, en fransk äventyrare och slavhandlare som dåvarande prins Radama II undertecknade Lambert-stadgan, ett omstridt handelsavtal. Radama II (1861–63), som efterträdde sin mor, försökte lätta på drottningens strikta politik, men avsattes två år senare av premiärminister Rainivoninahitriniony (1852–1865) och en allians av Andriana (adliga) och Hova (allmänna) hovmän. , som ville avsluta monarkens totala auktoritet.

Efter kuppen erbjöd hovmännen Radamas drottning Rasoherina (1863–68) chansen att regera förutsatt att hon gick med på att dela makten med premiärministern – ett nytt socialt kontrakt som skulle förseglas genom deras politiska äktenskap. Drottning Rasoherina samtyckte, gifte sig först med Rainivoninahitriniony, avsatte honom sedan och gifte sig med hans bror, premiärminister Rainilaiarivony (1864–95), som därefter skulle gifta sig med drottning Ranavalona II (1868–83) och drottning Ranavalona III (1883–97).

Flera åtgärder genomfördes under Rainilaiarivonys 31-åriga mandatperiod som premiärminister för att modernisera och befästa centralregeringens auktoritet. Skolor byggdes över hela ön, och deltagande gjordes obligatoriskt. Brittiska experter anställdes för att utbilda och professionalisera trupperna, och arméns struktur förbättrades. Polygami avskaffades och kristendomen, som hade utropats till hovets officiella religion 1869, omfamnades av ett ökande antal människor vid sidan av traditionell tro. Tre domstolar i europeisk stil skapades i huvudstaden och lagreglerna reviderades utifrån brittisk sedvanerätt. Rainilaiarivony försvarade också framgångsrikt Madagaskar mot många franska koloniala invasioner i sin dubbla egenskap som överbefälhavare.

1883 invaderade Frankrike Madagaskar i det som blev känt som det första Franco-Hova-kriget, mest för att Lambert-stadgan inte hade hedrats. Madagaskar gav Frankrike den norra hamnstaden Antsiranana (Diego Suarez) och betalade 560,000 1890 franc till Lamberts arvingar vid krigets slut. Britterna erkände den fullständiga lagliga installationen av ett franskt protektorat på ön 1894, men Madagaskars regering vägrade att erkänna fransk kontroll. I december 1895 och januari 2016 bombade fransmännen och intog hamnarna i Toamasina på östkusten respektive Mahajanga på västkusten för att tvinga fram kapitulation.

Efter det marscherade en flygkolonn från fransk militär in i Antananarivo, med många soldater som dukade under för malaria och andra sjukdomar. Algeriet och Afrika söder om Sahara skickade förstärkningar. Kolonnen attackerade det kungliga palatset med tungt artilleri när det anlände i september 1895, vilket orsakade allvarliga dödsfall och tvingade drottning Ranavalona III att kapitulera. Merina-monarkin upplöstes och kungafamiljen förvisades till ön Réunion och Algeriet när Frankrike invaderade Madagaskar 1896 och utropade ön till en koloni året därpå, vilket avskaffade Merina-monarkin och skickade kungafamiljen i exil till ön Réunion och Algeriet. I efterdyningarna av det franska beslaget av det kungliga palatset slogs en tvåårig motståndsrörelse framgångsrikt ned i slutet av 1897.

Plantager utvecklades under kolonialmakten för att producera en rad exportgrödor. Slaveriet avskaffades 1896 och befriade omkring 500,000 6 slavar; många stannade i sina tidigare ägares hus som tjänare eller delägare; Starka diskriminerande attityder mot slavavkomlingar upprätthålls fortfarande i många områden på ön idag. I Antananarivos huvudstad byggdes breda asfalterade boulevarder och möteslokaler och Rovas kungliga komplex omvandlades till ett museum. Ytterligare skolor byggdes, särskilt i landsbygds- och kustområden dit Merinas skolor ännu inte hade nått. Mellan 13 och 2016 års ålder blev utbildning obligatorisk, med tonvikt på franska språket och praktiska färdigheter.

Fransmännen upprätthöll Merina kungliga praxis att betala skatt i form av arbete, som användes för att bygga en järnväg och vägar som förbinder viktiga kuststäder med Antananarivo. Under första världskriget stred madagaskiska soldater för Frankrike. På 1930-talet utarbetade nazistiska politiska teoretiker Madagaskarplanen, som identifierade ön som en möjlig destination för Europas judar att deporteras. Slaget om Madagaskar, som utkämpades mellan Vichy-administrationen och britterna, ägde rum på ön under andra världskriget.

Ockupationen av Frankrike under andra världskriget befläckade den koloniala administrationens rykte på Madagaskar, vilket antände en spirande självständighetsrörelse som kulminerade i Malagasy-upproret 1947. Som ett resultat av denna kampanj etablerade fransmännen reformerade institutioner 1956 under Loi Cadre (Overseas Reform Act). ), och Madagaskar började sin fredliga övergång till självständighet. Den 14 oktober 1958 etablerades Republiken Madagaskar som en självständig stat inom den franska gemenskapen. Med ratificeringen av en konstitution 1959 och fullständig självständighet den 26 juni 1960 avslutades en period av tillfällig administration.

Madagaskar har gått igenom fyra republiker sedan det blev självständigt, var och en med sina egna konstitutionsändringar. Under ledning av den franskutnämnde presidenten Philibert Tsiranana präglades den första republiken (1960–72) av en fortsättning av starka ekonomiska och politiska förbindelser med Frankrike. Franska utlandsstationerade ockuperade många tekniska jobb på hög nivå, medan franska instruktörer, läroböcker och läroplan användes i skolor över hela landet. Tsirananas stöd för detta "neokoloniala" arrangemang utlöste en rad bonde- och studentdemonstrationer 1972, som störtade hans regering.

Samma år utsågs Gabriel Ramanantsoa, ​​generalmajor i armén, till tillfällig president och premiärminister, men han tvingades avgå 1975 på grund av dåligt folkligt stöd. Överste Richard Ratsimandrava, hans efterträdare, mördades sex dagar efter tillträdet. Efter Ratsimandrava regerade general Gilles Andriamahazo i fyra månader innan han efterträddes av en annan militär utnämning, viceamiral Didier Ratsiraka, som ledde den socialistisk-marxistiska andra republiken från 1975 till 1993.

Under denna tid fanns det en politisk anpassning med östblockets länder, såväl som ett steg mot ekonomisk isolering. Denna politik, tillsammans med ekonomiska begränsningar som orsakades av oljekrisen 1973, ledde till den snabba kollapsen av Madagaskars ekonomi och en allvarlig minskning av levnadsstandarden, där nationen förklarade sig i konkurs 1979. I utbyte mot en räddningsaktion för landets splittrade ekonomi, Ratsirakas regering gick med på IMF:s, Världsbankens och andra bilaterala givares krav på transparens, åtgärder mot korruption och frimarknadspolitik.

Ratsirakas avtagande popularitet nådde sin topp i slutet av 1980-talet, när presidentens vakter öppnade eld mot obeväpnade demonstranter under en demonstration. Inom två månader hade Albert Zafy (1993–96), som fortsatte med att vinna presidentvalet 1992 och invigde den tredje republiken (1992–2010), bildat en övergångsadministration. Den nya Madagaskarkonstitutionen skapade en flerpartidemokrati och en uppdelning av befogenheter, vilket gav nationalförsamlingen betydande auktoritet. Mänskliga rättigheter, sociala och politiska friheter och fri handel lyftes också fram i den nya konstitutionen. Ekonomisk nedgång, anklagelser om korruption och Zafys utarbetande av lagar för att ge sig själv mer auktoritet fläckade Zafys ämbetstid. 1996 ställdes han inför riksrätt och Norbert Ratsirahonana utsågs till tillfällig president för de tre månaderna fram till nästa presidentval. Ratsiraka omvaldes därefter för en andra mandatperiod på en plattform för decentralisering och ekonomiska reformer, som tjänstgjorde från 1996 till 2001.

Det omtvistade presidentvalet 2001, där dåvarande borgmästaren i Antananarivo, Marc Ravalomanana, till slut vann, resulterade i ett dödläge på sju månader mellan Ravalomanana-anhängare och Ratsiraka-anhängare 2002. Ravalomananas progressiva ekonomiska och politiska politik, som främjade investeringar i utbildning , möjliggjorde utländska direktinvesteringar och utvecklade regionala och internationella handelsförbindelser, kompenserade så småningom den negativa ekonomiska effekten av den politiska krisen. Under hans presidentperiod expanderade den nationella ekonomin med en årlig takt på i genomsnitt 7 %. Ravalomanana tukades av lokala och utländska observatörer under senare delen av sin andra mandatperiod, som anklagade honom för växande auktoritärism och korruption.

Andry Rajoelina, oppositionsledaren och dåvarande borgmästaren i Antananarivo, ledde en kampanj i början av 2009 för att avlägsna Ravalomanana från ämbetet i ett olagligt förfarande som allmänt ses som en statskupp. Rajoelina utsågs till president för High Transitional Authority, ett interimistiskt statligt organ med uppgift att förbereda nationen för presidentval, av högsta domstolen i mars 2009. 2010 godkändes en ny konstitution genom folkomröstning, vilket skapade den fjärde republiken och bibehöll den tidigare konstitutionens demokratiska flerpartisystem. Hery Rajaonarimampianina utropades till vinnare av presidentvalet 2013, vilket ansågs rättvist och öppet av det internationella samfundet.

Madagaskar är ett relativt säkert resmål. Du måste dock följa några grundläggande riktlinjer:

Ett brett utbud av hälsoproblem bör övervägas av besökare som besöker Madagaskar. På Madagaskar finns fortfarande sjukdomar som pesten, som är praktiskt taget ovanliga på andra håll. För utlänningar bör dricksvatten nästan alltid behandlas eller buteljeras, och sallader eller måltider med oskalade frukter eller grönsaker bör undvikas. Även om AIDS-pandemin ännu inte har nått de katastrofala nivåerna som setts i många södra afrikanska länder, är det en allmän uppfattning att AIDS är underrapporterat och på uppåtgående, därför bör du inte ta några chanser och undvika oskyddat sex till varje pris. När du simmar, håll utkik efter mänskligt avfall i vattnet, vilket kan orsaka kolera, tyfus och en mängd andra sjukdomar. Insekter som blodiglar och tropiska parasiter är också ett problem.

Undersök malariaprofylaktiska alternativ och vidta åtgärder. Om du inte tar några förebyggande medel, se till att sova med myggnät och använda insektsmedel när mörkret faller. Hudavvisande medel (endast repellerande medel som innehåller minst 40 % DEET, såsom NoBite, Azeron Before Tropics och andra) är effektivt, men det bör användas tillsammans med avstötande medel på kläder (dvs. NoBite). Klädavstötningsmedlet är luktfritt efter ungefär en timme, och det kan tvättas upp till fyra gånger innan det måste appliceras igen. Du kommer att vara mycket säker mot myggbett om du bär långärmade kläder som behandlats med avstötningsmedlet och applicerar on-hud repellent på de huddelar som inte är täckta. Du kommer att kunna undvika profylaxen med dess ökända biverkningar om du bär långärmade kläder som behandlats med avstötningsmedlet och applicerar hudavstötande medel på de huddelar som inte täcks. Var dock noga med att ta det avvisande problemet på allvar, eftersom det är alltför lätt att glida in i en mer "avslappnad" attityd efter att du har varit i landet ett tag.

Människobefolkade områden kommer alltid att ha ett betydande antal herrelösa hundar. Undvik herrelösa hundar, och även om bett är ovanligt, om du blir biten, sök läkarvård direkt eftersom rabies inte är ovanligt.

Kom ihåg att Madagaskar ligger i tropikerna, så solbränna och värmeutmattning är betydande bekymmer. Håll dig hydrerad och använd mycket solskyddsmedel. Kom ihåg att bara för att det är mulet ute betyder det inte att du inte blir solbränd.