Det första spåret av mänskligt födosök på Madagaskar går tillbaka till 2000 f.Kr. Austronesiska folk anlände i utriggerkanoter från Borneo och bosatte sig på Madagaskar mellan 350 f.Kr. och 550 e.Kr. Omkring år 1000 anslöt sig bantumigranter som korsade Moçambiquekanalen från Östafrika. Andra stammar fortsatte att bosätta sig på Madagaskar med tiden, var och en lämnade en bestående prägel på det madagaskiska kulturlivet. Den madagaskiska etniska gruppen delas ibland in i 18 eller fler undergrupper, varav den största är Merinan i det centrala höglandet.
Fram till slutet av 18-talet kontrollerades Madagaskar av en virrig samling av föränderliga sociala koalitioner. Med början i början av artonhundratalet förenade en rad Merina-adeln och styrde majoriteten av ön som kungariket Madagaskar. När ön integrerades i det franska kolonialriket 1897 upplöstes monarkin, och landet vann självständighet 1960. Sedan dess har Madagaskars självständiga stat genomgått fyra huvudsakliga konstitutionella epoker som kallas republiker. Sedan 1992 har landet administrerats som en konstitutionell demokrati från Antananarivo, dess huvudstad. Men under en offentlig revolt 2009 tvingades president Marc Ravalomanana att gå i pension och presidentmakten överlämnades till Andry Rajoelina i mars 2009. Den konstitutionella administrationen återställdes i januari 2014, när Hery Rajaonarimampianina valdes till president efter ett rättvist och öppet val i 2013. Madagaskar är medlem i FN, International Francophonie Organization och Southern African Development Community (SADC).
Madagaskars befolkning beräknades vara drygt 22 miljoner 2012, med 90 procent av människorna som levde på mindre än 2 dollar om dagen. Både madagaskiska och franska är officiella språk i landet. Majoriteten av befolkningen följer traditionell tro, kristendomen eller en kombination av de två. Madagaskars utvecklingsstrategi inkluderar ökade investeringar i utbildning, hälsa och privat industri, samt ekoturism och jordbruk. Dessa investeringar resulterade i betydande ekonomisk tillväxt under Ravalomanana, men vinsterna fördelades inte rättvist över hela befolkningen, vilket orsakade konflikter om stigande levnadskostnader och försämrad levnadsstandard bland de fattiga och vissa delar av medelklassen. Ekonomin har skadats av den då nyligen avslutade politiska krisen från och med 2014, och majoriteten av det madagaskiska folket fortsätter att leva i fattigdom.