Ptuj

Ptuj, Sloveniens äldsta registrerade stad, ligger 232 m över havet på en diluvial hylla nedanför Borgkullen och omfattar 66,7 km² i den nordöstra Steiermark-regionen. Staden är säte för sin kommun. Med 18 000 invånare i sin stadskärna och nästan 24 000 i sina kommuner år 2023 har den en strategisk framträdande plats vid en korsning av floden Drava som en gång förband Östersjön och Adriatiska havet.

Från spåren av bosättningar under sen stenålder fram till den keltiska ockupationen under sen järnålder har Ptujs terräng vittnat om årtusenden av mänsklig strävan. Under det första århundradet f.Kr. införlivades det framväxande samhället i den romerska pannoniska provinsen, och dess betydelse förstärktes när Legio XIII Gemina etablerade en fästning – castrum – i Poetovium. År 69 e.Kr., bland provinsens legioner, säkrade Vespasianus sin utnämning till kejsare på just dessa stränder, och lämnade därefter den första bevarade skriftliga referensen till bosättningen. Under kejsar Trajanus år 103 uppnådde den municipium-status som Colonia Ulpia Traiana Poetovio, vilket cementerade dess roll som ett militärt, kommersiellt och administrativt centrum. I början av 300-talet hade kyrkliga personer som biskop Victorinus framträtt, och det efterföljande kejserliga dramat – Constantius Gallus arrestering år 354 och Theodosius I:s seger över Maximus år 388 – utspelade sig mot dess befästa murar.

Den romerska epoken nådde sin höjdpunkt runt mitten av 400-talet, då cirka 40 000 invånare trängdes i staden, tills Attilas hunner orsakade förstörelse år 450 och bröt sönder dess samhällsstruktur. Århundradena som följde förde eurasiska avarer och slaviska stammar år 570, och i slutet av 700-talet hade Ptuj övergått i frankiskt välde. Mellan 840 och 874 utgjorde den en del av det slaviska furstendömet Balaton, och kom därefter under Salzburgs ärkebiskopars dubbla andliga och världsliga herravälde – ett arrangemang som bestod tills beviljandet av stadsrättigheter år 1376 initierade en ekonomisk återhämtning och byggandet av försvarsmurar.

Ptuj – känt för tysktalande som Pettau – återintegrerades i den habsburgska sfären år 1490 efter Matthias Corvinus omvälvningar och gick in i hertigdömet Steiermark år 1555, och dess kommunala styrning var nu i linje med Wien snarare än Salzburg. De osmanska invasionerna under 1500- och 1600-talen förvandlade staden till ett slagfält, som ytterligare hotades av eldsvådor 1684, 1705, 1710 och 1744. Dessa katastrofer, förvärrade av periodiska översvämningar och epidemier, förebådade en gradvis nedgång; även om stadens medeltida kärna förblev intakt, fann sig dess köpmän och hantverkare alltmer i skuggan av framväxande regionala centra.

Tillkomsten av den österrikiska södra järnvägen i mitten av 1800-talet påskyndade Ptujs marginalisering: linjen Maribor-Trieste gick förbi staden och omdirigerade handelsströmmarna mot Marburg (Maribor). Trots detta noterade den österrikisk-ungerska folkräkningen 1910 att cirka 86 procent av invånarna i den gamla staden talade tyska, medan slovenska dominerade i de omgivande byarna. Dubbelmonarkins kollaps 1918 påskyndade införlivandet i Republiken Tyska Österrike, men general Rudolf Maisters ingripande för att säkra Nedre Steiermark åt den nybildade staten slovener, kroater och serber – senare Jugoslavien.

Mellankrigstidens Ptuj bevittnade en snabb minskning av dess etniskt tyska befolkning, även om en betydande minoritet bestod. Andra världskrigets katastrof kastade återigen staden in i kaos: från 1941 till 1944 drev nazistiska ockupationsmyndigheter slovener ur ägo och deporterade dem och omfördelade deras hem till tysktalande evakuerade från Sydtyrolen och Gottschee. Med krigets slut 1945 anslöt sig dessa nykomlingar till de tysktalande evakuerade från Pettauer i en utvandring till Österrike och vidare, vilket lämnade Ptuj återigen nästan helt slovenskt.

Under den socialistiska federala republiken Jugoslavien fungerade Ptuj som en administrativ och kulturell kärna i regionen Nedre Podravje. Efterkrigstiden innebar en kommunal omorganisation 1965, som förenade den gamla staden och angränsande förorter – Breg, Budino, Krčevino, Orešje, Spuhlja, Štuke, Rabelčja vas och Vičava – och 1977 utökade dess territorium med Rogoznica och Zgornja Hajdina. Efterföljande decennier bevittnade avgränsningen av enskilda distriktssamhällen, även när bostadsutbyggnaden fortsatte nordväst mot Grajenadalen, norrut till Ptujbergens fot och nordost längs Rogoznica-bäcken.

Ptujs bestående kulturella kännetecken är dess Kurentovanje, en tio dagar lång karneval med rötter i forntida slaviska vår- och fertilitetsriter. Centralt för skådespelet är Kurenten – eller Koranten – vars fårskinnsklädda form, mask, utskjutande röda tunga, kosklockor och flerfärgade band (och i närliggande byar fjädrar eller horn) symboliserar en gudom av hedonistisk förnyelse, kanske ett eko av den mytiska Priapos. Organiserade i konvojer korsar kurenterna staden med slagverk i hand för att driva ut vinterns ondska och förebåda säsongens återfödelse.

Befäst ovanför staden dominerar Ptujs slott stadssilhuett. Dess ursprung i medeltiden är nu sammanvävda med renässans- och barockrenoveringar. Vid dess bas ligger Regionalmuseet, som förvaltar arkeologiska, etnologiska och konstsamlingar som spårar stadens utveckling från stenåldersläger till romersk metropol. I närheten understryker Jože Potrč-sjukhuset och Ptujs stadsteater stadens roll som ett medicinskt och kulturellt ankare, medan Ptujs stadsgalleri och Mihelič-galleriet visar upp Sloveniens moderna och samtida konstnärliga strömningar.

Vetenskapliga och utbildningsmässiga strävanden har funnit en bas i Bistra Ptuj Science and Research Centre, ett gränssnitt mellan offentliga institutioner och privata företag som främjar regional innovation. Intill ligger det regionala högskolecentret Ptuj, som inrymmer Ptuj College under REVIVIS – ett spirande centrum för tillämpade studier som visar stadens engagemang för kunskapsspridning och arbetskraftsutveckling.

Geografiskt sett ligger Ptuj i Nedre Podravje på den Pannoniska slätten, flankerad av de mjuka kuperingarna i bergen Slovenske Gorice och Haloze samt de vidsträckta Drava- och Ptujfälten. Dess subpannoniska klimat ger en genomsnittlig årstemperatur på 10 °C, mildrad av flodbrisar och skydd från omgivande högland. I väster uppsamlas Dravas vatten av vattenkraftverket Formin, medan den resulterande Ptujsjön – landets största konstgjorda permanenta reservoar – erbjuder både rekreation och ekologisk livsmiljö.

Moderna transportleder möts vid Ptuj: motorväg A4 förbinder Maribor med den kroatiska gränsen vid Gruškovje och vidare till Zagreb, medan den huvudsakliga trafikleden från Slovenska Bistrica sträcker sig österut genom Ormož och Središče ob Drava på väg till Kroatien. Regionala vägar sträcker sig över Drava- och Ptujfälten, och järnvägen Pragersko–Ormož fungerar som en kanal till Murska Sobota, Ungern och Kroatien, vilket säkerställer att Ptuj, trots sin gamla historia, förblir integrerat förbundet med Centraleuropas cirkulationssystem.

Även om århundraden har förändrat dess öde, har Ptuj motstått imperiernas, krigets och eldens växlingar och framstått som en stad av marknader, vinkällare och varma källor, där modern wellnessturism kompletterar dess historiska dragningskraft. Dess vinodlingsmiljö – inbäddad i Haloze och Slovenske Gorice – fortsätter en tradition av druvodling som går tillbaka till romartiden, där deras källare och provsmakningsrum inbjuder gästerna att prova druvsorter som speglar regionens topografi och terroir.

De varma källorna – som utnyttjas i moderna spa-komplex – erbjuder vila för både besökare och lokalbefolkning, deras mineralrika vatten är känt för att lugna muskler och stärka blodcirkulationen. I dessa anläggningar förnimmer man samma samspel mellan naturresurser och mänsklig uppfinningsrikedom som för årtusenden sedan fick nybyggare att slå läger vid detta vadställe i Drava.

Ptujs berättelse är således en berättelse av ständig anpassning: från förhistoriska jägare-samlare till romerska legionärer; från medeltida borgare till österrikisk-ungerska köpmän; från krigstida egendomsfördriv till socialistisk ombyggnad; från samtida forskare till hantverksmässiga vinodlare. Varje era har satt sina avtryck – arkeologiska lager under kullersten, gotiska och barocka fasader längs smala gator, moderna utbildningsbyggnader i stadens utkanter – så att besökaren som rör sig mellan dåtid och nutid inte bara upplever en sekvens av reliker utan ett levande kontinuum.

I sin nuvarande form står Ptuj inte bara som en arkeologisk plats eller ett museiföremål, utan som en dynamisk regional huvudstad vars institutioner för hälsa, kultur, vetenskap och utbildning vittnar om dess bestående centrala roll. Det förblir en plats där flodens och vägens rytmer skär varandra i århundradenas rytm, där ceremoniell tradition samexisterar med vetenskaplig strävan, och där historiens patina fördjupas snarare än döljer det samtida stadslivets vitalitet.