Guangzhou

Guangzhou, känt under tidigare århundraden som Kanton eller Kwangchow, ligger vid Pärlfloden cirka 120 km nordväst om Hongkong och 145 km norr om Macau. Dess dokumenterade existens sträcker sig över mer än 2 200 år. Från sitt ursprung som en bosättning vid flodbanken nära Baiyunberget utvecklades staden till en viktig ändstation för Sidenvägen. I mitten av 1800-talet intog brittiska styrkor Guangzhou under det första opiumkriget. 1841 års Chuenpi-konvention och det efterföljande Nanjingfördraget överförde Hongkong till brittiskt styre, vilket avslutade Guangzhous monopol på handeln med södra Kina samtidigt som staden bevarade sin roll som en viktig handelsplats.

Beläget i hjärtat av Guangdong-Hongkong-Macau Greater Bay Area – hem för ungefär 70 miljoner invånare – utgör Guangzhou en del av världens mest befolkade urbana kluster. Administrativt har staden status som subprovinsiell och rankas bland Kinas nio nationella centralstäder. Dess kommungräns täcker cirka 7 434 km² på båda sidorna av Pärlfloden, och sträcker sig från 112° 57′ till 114° 03′ Ö och 22° 26′ till 23° 56′ N. Låglandet nära floden ger vika nordost för berg, varav det högsta, Tiantang-toppen, reser sig 1 210 m över havet. Våtmarker mellan tidvatten kantas en gång av mynningen, även om mycket av denna terräng nu används som jordbruksmark. Lokala myndigheter kallar Baiyunberget för Guangzhous "lunga", vilket understryker dess roll i urban ekologi.

Vid folkräkningen 2020 uppgick den registrerade befolkningen till 18,68 miljoner, en ökning med 47 procent sedan 2010; 16,49 miljoner bodde i de nio centrala distrikten. En "flytande" migrantgemenskap, lockad av regional efterfrågan på arbetskraft, uppgick en gång till cirka 10 miljoner. År 2008 utgjorde migranter från andra kinesiska provinser 40 procent av stadens invånare, medan medborgare av afrikanskt ursprung söder om Sahara anlände i betydande antal efter den asiatiska finanskrisen 1997–98. Hankineser utgör den överväldigande majoriteten. Kantonesiska är fortfarande första språket för ungefär hälften av befolkningen, även om användningen av mandarin har ökat, särskilt bland yngre invånare; undersökningar visar att från och med 2018 behåller nästan 90 procent av de lokala ungdomarna flytande kantonesiska.

Guangzhous klimat faller inom kategorin fuktigt subtropiskt. Monsunregn dränker staden från april till september, vilket ger en årlig nederbörd på över 1 950 mm. Medeltemperaturerna varierar från 13,8 °C i januari till 28,9 °C i juli, med ett årsgenomsnitt på 22,4 °C. Den relativa luftfuktigheten ligger nära 76 procent. Med endast cirka 1 559 timmar starkt solsken varje år – markant mindre än i grannländerna Shenzhen eller Hongkong – upplever Guangzhou sin klaraste himmel i oktober, då den möjliga solskensgraden når 51 procent. Det senaste officiella snöfallet inträffade den 24 januari 2016, det första på 87 år. Rekordlägsta temperaturer sjunker till 0 °C, medan högsta temperaturer har stigit över 39 °C.

Den ekonomiska produktionen nådde 2 823 miljarder RMB (444,4 miljarder USD) år 2021, vilket placerar Guangzhou som nummer två i södra och centrala Kina efter Shenzhen. BNP per capita låg på 151 162 RMB (23 794 USD). Oxford Economics förutspår att staden kommer att vara bland världens tio bästa mätt i nominell BNP år 2035, med en inkomst per capita som överstiger 42 000 USD år 2030. Den lokala fastighetsmarknaden rankas bland Kinas dyraste. Guangzhous status som ett finanscentrum syns i globala index: staden placerade sig på 21:a plats i 2020 års Global Financial Centres Index och står tillsammans med San Francisco och Stockholm i kategorin Alpha (global first-tier). Forskning och utveckling blomstrar också: Guangzhou rankas som åttonde globalt och fjärde i Asien-Stillahavsområdet för forskning och utveckling, och är värd för stora universitet som Sun Yat-sen, utsedda till "Double First-Class".

Handelsutställningar förankrar den moderna handeln. China Import and Export Fair – vanligtvis kallad Canton Fair – dateras till våren 1957. Med två årliga sessioner fram till det 103:e mötet och tre faser från och med det 104:e, upptar den Guangzhou International Convention and Exhibition Center i Pazhou, sammankopplad av flera tunnelbane- och spårvagnslinjer. Guangzhous flygplats, Baiyun International, ledde kortvarigt den globala passagerartrafiken 2020 mitt under pandemins restriktioner; den hanterade tiotals miljoner resenärer via tre landningsbanor och två terminaler, med planer på expansion. Höghastighetståglinjer sträcker sig norrut till Peking och österut till Shenzhen, medan intercity-förbindelser länkar till Zhuhai, Foshan och bortom. Stadens tunnelbana, som lanserades 1997, omfattar nu sexton linjer som sträcker sig över 652 km. Dess Bus Rapid Transit-system – som introducerades 2010 längs Zhongshan Road – registrerar cirka en miljon passagerarresor per dag, med en toppkapacitet på nära 26 900 passagerare per vecka, vilket gör den näst bäst efter Bogotás TransMilenio.

Guangzhous industriella bas omfattar tillverkning, mineraler och energi. Inom kommungränserna ligger 820 malmfält som innehåller granit, kalksten, keramisk lera, albit, marmor och geotermiskt vatten. Floder och vattendrag står för 10 procent av landytan och upprätthåller både landskapet och den lokala ekologin. Grön stadsplanering har mildrat tidigare luft- och vattenföroreningar, vilket har gett staden ett erkännande som en av Kinas mest beboeliga.

Kulturlivet återspeglar det kantonesiska arvet – dess språk, mat och opera utgör en regional kärna – men omfattar samtidigt mångfald. Västerländsk klassisk musik finner en scen på Guangzhous operahus; Cantopop och lokal symfoni smälter samman tradition och modernitet. I distrikt som Xiguan påminner smala gränder om den muromgärdade stadens utformning före rivningen i början av 1900-talet. Hakka-samhällen i Zengcheng bevarar sina egna kulinariska och språkliga seder, exemplifierade av rätter som Zhengguo wonton och Paitan-rostad kyckling.

Religiös arkitektur bestod en gång av över 124 tempel. Idag ansvarar buddhistiska och taoistiska föreningar för bönesalar, medan en historisk judisk gemenskap och flera kristna församlingar sköter gudstjänstlokaler. Offentliga parker och restaurerade koloniala byggnader, särskilt på Shamian Island, erbjuder avkoppling bland skyskraporna i Zhujiang New Town – ett affärsdistrikt vars silhuett, upplyst av Pärlflodens reflektion, fungerar som en visuell symbol.

Guangzhou var värd för Asiatiska spelen och Para-spelen 2010 och arrangerade matcher under FIBA-VM i basket 2019. Dess lista på 65 utländska konsulat placerar landet på tredje plats i Kina efter Peking och Shanghai. Miljardärer var femteplatsen nationellt år 2020. Lokala myndigheter har identifierat åtta vyer – "Åtta vyer över Ram City" – från flodstränder och parker till kulturarvshus, vilket lockar både invånare och besökare.

I över två årtusenden upprätthöll Guangzhou sin roll som en port: först via sjövägar, senare via järnväg och flyg. Idag balanserar staden kommersiell kraft med kulturellt djup och har en befolkning på nästan 19 miljoner inom sina storstadsgränser. Dess vattenvägar fortsätter att forma det dagliga livet, medan gator som en gång var smala har breddats för att rymma spårvagnar och moderna avenyer. I sammanflödet av historia och tillväxt exemplifierar Guangzhou en ihållande koppling mellan Kinas förflutna och dess globala nutid.