Bagdad

Bagdad reser sig från den breda, platta slätten i hjärtat av Mesopotamien, dess slingrande Tigris delar en stad som har utstått den fulla omvälvningen av mänsklig ambition och ruin. Här, där flodens alluviala slamavlagringar har skapat land av kvartärt ursprung, sträcker sig metropolen över cirka 673 kvadratkilometer och är hem för mer än sju miljoner själar – nästan en fjärdedel av Iraks befolkning. Från minareternas skog som pryder stadssilhuetten till de breda avenyerna som böjer sig mot den antika Runda Stadens försvunna murar, bär huvudstaden avtryck av successiva civilisationer och moderna omvälvningar.

År 762 e.Kr. valde den abbasidiske kalifen Al-Mansur denna plats med träskkant för att grunda en ny huvudstad. Den runda staden, omgiven av koncentriska murar och förankrad av kalifpalatset och den stora moskén, gav snart vika för expansion bortom dess vallar. Allt eftersom den islamiska guldåldern blomstrade, konkurrerade Bagdad med Chang'an i befolkning och översteg en miljon invånare. Forskare översatte grekiska avhandlingar och sammanställde avhandlingar om matematik, medicin och astronomi inom det mytomspunna Visdomens Hus. Multietniska och mångkonfessionella samfund – perser, arabiska, syriska, judiska, mandaiska – fann en osäker harmoni, vilket gav staden dess tillnamn som "Lärdomens Centrum".

Den eran tog slut år 1258, när Hulagu Khans mongoliska styrkor raserade stadens försvar och plundrade palats och bibliotek. Under de följande århundradena hämmade farsoter och skiftande dynastier – Ilkhanatet, turkisk-persiska härskare, mamluker och ottomaner – Bagdads återhämtning.

Under ottomansk administration var Bagdad säte för dess självbetitlade by, Vilayet. År 1917 intog brittiska trupper staden; år 1921 fungerade den som huvudstad i Mesopotamienmandatet. Vid Iraks självständighet 1932 återtog staden rollen som regionalt kulturellt knutpunkt. Oljeintäkterna i mitten av 1900-talet inledde återuppbyggnad och en blygsam renässans av palats och offentliga byggnader.

Invasionen 2003 orsakade ny förödelse. Historiska fasader raserades och ovärderliga artefakter gick förlorade. Upproren 2011–2013, och Islamiska statens framväxt från 2014 till 2017, medförde en av världens högsta andel terrorincidenter. Sedan 2017, efter IS territoriella nederlag, har säkerhetssituationen förbättrats och attacker har blivit sällsynta.

Bagdad ligger på en slätt som dräneras av Tigris, som delar staden i Rusafa på östra stranden och Karkh på västra stranden. I sydost sträcker sig Diyalafloden längs förorterna innan den mynnar ut i Tigris. Höjden över havet överstiger knappt fyrtio meter, vilket gör staden sårbar för vårfloder innan moderna skyddssystem uppfördes.

Klimatet är otvetydigt öken (Köppen BWh). Somrarna är långa och skoningslösa: dagtemperaturerna närmar sig rutinmässigt 44 °C från juni till augusti, med en rekordhög temperatur på 51,8 °C den 28 juli 2020. Nätterna erbjuder knapp vila och sjunker sällan under 24 °C. Regn på sommaren är praktiskt taget obefintlig. Vintrarna är korta och milda, med högsta temperaturer på 16–19 °C och nattfrost endast sporadiskt. Den årliga nederbörden, begränsad till november–mars, är i genomsnitt 150 mm men fluktuerar kraftigt; 2008 föll lätt snö för första gången på ett sekel, och igen i februari 2020.

Administrativt är Bagdads guvernement uppdelat i nio kommuner, vidare uppdelade i distrikt och underdistrikt. Före 2003 hanterade dessa enheter kommunala tjänster utan politisk inflytande. Koalitionens provisoriska myndighet införde senare grannskapsgrupper: 88 grannskapsråd valde representanter till distriktsråd, som i sin tur bildade kommunfullmäktige med 37 medlemmar. Efterföljande reformer utökade antalet grannskap till 89. Utanför staden skickar lokala råd i tjugo nahior delegater till sex qada-distriktsråd, vilket kopplar samman byar och städer med provinsiellt styre.

Bagdads befolkning – 7,22 miljoner år 2015 – består av en mångfald av etniciteter och religioner. Irakiska araber utgör majoriteten; minoriteter inkluderar kurder (cirka 300 000, till största delen shiamuslimer av luri-härkomst grupperade runt kurdernas kvarter), turkmener i Adhamiyah och Ragheba Khatun, assyrier främst i distrikten Karrada och Mansour, och Kawliya av domari-arv. Små tjerkessiska kvarter finns kvar tillsammans med samhällen av mandeaner, bahaier och sikher.

Den religiösa tillhörigheten är huvudsakligen muslimsk, numera en liten shiitisk majoritet (cirka 52 procent), medan sunniter, länge dominerande, minskat genom sekteristisk förflyttning. Antalet kristna – en gång 300 000–800 000 före 2003 – uppgår till nära 100 000 idag, fördelade mellan kaldeiska katoliker, syrisk-katolska, assyriska kyrkan i öst och syrisk-ortodoxa samfund. Bagdads judiska befolkning har minskat till cirka 160, koncentrerad till gamla kvarter som Bataween och Shorja.

Som Iraks regeringssäte har Bagdad nationella ministerier, statliga företag och centralbanken. Staden genererar ungefär 40 procent av BNP. Tung industri – cement, tobak, textilier, läder – finns i storstaden och satellitstäder som Taji. Raffinaderierna i Dora bearbetar över 200 000 fat dagligen. Nyligen genomförda upptäckter av aluminium, nickel och andra mineraler väntar på utvärdering.

Huvudkontor för Iraks nationella oljebolag, Iraqi Airways och börsen ligger längs Al-Rasheed Street, som också hyser multinationella filialer – Shell, Honeywell, GE. Icke-statliga organisationer har etablerat företagsinkubatorer för att minska kronisk undersysselsättning inom den offentliga sektorn. Shoppingkomplex som Baghdad Mall och Dijlah Village antyder en gryende konsumtionskultur.

Kollektivtrafiken är outvecklad; privata taxibilar dominerar överbelastade gator som är avsedda för 700 000 fordon men som ändå bär upp till tre miljoner bilar. Flodtrafiken erbjuder lättnad, med färjor och småbåtar som transporterar pendlare över Tigris. Fyra stora broar – 14 juli, A'immah och Sarafiya bland dem – sträcker sig över floden; nitton fler är planerade. Artärer som Damascusgatan, Hillavägen och Abu Nuwasgatan strukturerar stadsnätet. Bagdads internationella flygplats, som öppnades 1982, återupptog sin verksamhet år 2000 under sitt nuvarande namn och fungerar som Iraks främsta flygport.

Trots plundring och ruiner har Bagdad behållit en rad historiska och moderna landmärken. Nationalmuseet, trots att det är avskaffat många antikviteter, bevarar förislamiska reliker. Det irakiska nationalbiblioteket drabbades av allvarliga förluster av manuskript. Al-Shaheed-monumentet och segerbågen står på Grand Festivities-torget och minns Iran-Irak-kriget och, på senare tid, alla martyrer.

Religiösa byggnader vittnar om stadens mångfaldiga förflutna: Masjid al-Kādhimayn lockar varje år miljontals shiitiska pilgrimer till imamerna Musa al-Kadhims och Muhammad at-Taqis gravar. Haydar-Khana-moskén från 900-talet och kaféer som al-Zahawi kantar Al-Rasheed-gatan. I Rusafa pulserar Mutanabbi-gatan av bokhandlare, ett levande arkiv med irakiska brev. Qushla, det osmanska barackkomplexet, erbjuder skuggiga lusthus för poesiuppläsningar under sitt ikoniska klocktorn, en gåva från George V som nu finns med på UNESCO:s preliminära lista.

Det judiska arvet lever vidare vid Meir Taweig-synagogan och Al-Habibiyah-kyrkogården; den stora synagogan står som museum. Mandaean Mandi i al-Qadisiyah förankrar gemenskapens ritualer, även när planerna på ett större tempel tar fart. Sikhiska pilgrimer strömmade en gång till Baba Nanak-helgedomen; idag är dess rekonstruktion fortfarande oförverkligad. Baháʼu'lláhs hus, som förstördes 2013, lockar fortfarande bahá'í-besökare.

Moderna kulturinstitutioner inkluderar Nationalteatern – under restaurering efter plundringarna 2003 – tillsammans med musik- och balettskolan, Institutet för sköna konster och Iraks nationella symfoniorkester, vars repertoar blandar europeiska klassiker med inhemska instrument. Bagdad gick med i UNESCO:s Creative Cities Network som en litteraturstad 2015, vilket erkänner århundraden av poesi som hyllar och beklagar staden.

Under senare år har återuppbyggnaden reparerat vägar och broar, även om storslagna projekt – Romantisk ö vid Tigris, nya palats och Centralbankstornet – försenas av byråkrati och korruption. CNBC rapporterade att cirka 150 planerade nöjeskomplex, även om många har stannat av. Privata initiativ i startup-hubbar och co-working spaces signalerar en ungdomlig entreprenörsanda.

Religiös turism har återhämtat sig, då pilgrimer från Iran, Pakistan och Indien fyller avenyerna som leder till moskéerna Al-Kadhim och Abu Hanifa; sekulära besökare från Turkiet, Frankrike och USA besöker museer och bokhandlar. Det årliga antalet pilgrimer närmar sig en miljon. Ändå bär den gamla stadens smala gränder och krossade fasader fortfarande ärren från kriget.

Bagdad består som en stad av häpnadsväckande sammanställningar: brännande sommarhetta som skuggar in över grönskande flodstränder, århundraden av lärdom som skuggas av ruiner. Dess historia är skriven i lertegel och marmorportaler, i bibliotek både bevarade och försvunna. Moderna skyskrapor reser sig bredvid osmanska kupoler; poeter sjunger verser från kaféer som överlevde kalifer. Här, mitt i flodens stadiga ström, hör man den obevekliga kadensen av en stad som har överlevt erövring, svält och sekteristiska strider – och ändå förblir, outplånligt, levande.