Bäst bevarade forntida städer: Tidlösa muromgärdade städer
Populära resmålMassiva stenmurar, precis byggda för att vara den sista skyddslinjen för historiska städer och deras invånare, är tysta vakter från en svunnen tid.…
Manama, Bahrains huvudstad, vecklar ut sig som en levande palimpsest, där gamla historietrådar vävs samman med moderna höghussilhuetter och en ökens tysta uthållighet. Som Bahrains största stad (som hyser ungefär en femtedel av kungarikets invånare) ligger Manama vid den nordöstra spetsen av Bahrainön i Persiska viken. Staden, som först nedtecknades omkring 1345 e.Kr., gick genom portugisiska och persiska händer innan den regerande Al Khalifa-dynastin etablerade kontrollen 1783. I århundraden kretsade dess ekonomi kring pärlfiske, fiske, båtbyggnad och handel. Oljefynden 1932 påskyndade Manamas omvandling till ett finansiellt och kommersiellt centrum, men många lager av dess förflutna är fortfarande synliga. Från de avslöjande ruinerna av Dilmun-tempel och moskéer från islamisk tid till ståtliga handelshus och livliga souker, avslöjar Manamas viktigaste sevärdheter en stad formad av maritimt utbyte och kulturella möten.
Perched atop an ancient mound, Qal’at al-Bahrain (Bahrain Fort) bears a UNESCO World Heritage plaque marking it as the Ancient Harbour and Capital of Dilmun. This fort complex crowns a 4,000-year-old tell — an artificial mound built by successive settlers since about 2300 BC. Archaeologists have unearthed houses, workshops, temples and harbor facilities from the Bronze Age up through the early Islamic period. These finds attest to Bahrain’s role as the capital of Dilmun, the famed trading civilization of the Gulf (often mentioned in Sumerian legend). Although only about 25% of the site has been excavated, the recovered remains are extraordinary. A Portuguese fortress (built in 1521) caps the summit, but below its walls lie layers of stone houses, ovens and streets dating back thousands of years. The UNESCO dossier notes that Qal’at al-Bahrain’s 300×600 m site holds “the richest remains inventoried of [the Dilmun] civilization”. Its museum and reconstructed sections allow visitors to trace the city’s transformation: from a Dilmun port town, through Hellenistic and Islamic eras, to a fortified gateway under colonial powers. In essence, Bahrain Fort offers a concentrated microcosm of Manama’s millennia-long history.
Bortom det stora fortet bevarar Manama många landmärken från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, då Bahrains pärlhandel och köpmän blomstrade. Till exempel är Bin Matar House i hjärtat av den gamla staden ett fint gårdshus byggt omkring 1905 av en ledande pärlhandlare. Dess tvåvåningsväggar av korallsten och snidade trädetaljer påminner om traditionell arkitektur från Gulfen. Under sin storhetstid var det värd för handlare från Indien, Gulfen och till och med Europa, bland dem juveleraren Jacques Cartier år 1911. Det restaurerades till nästan originalskick och fungerar idag som ett kulturarvscenter i UNESCO-området Pearling Path, där det bevarar tidsenliga möbler och hantverk.
En annan storslagen köpmansbostad ligger precis på andra sidan gångbroen på ön Muharraq. Siyadi (Seyadi) House är ett komplex från slutet av 1800-talet, byggt för pärlmagnaten Abdullah bin Isa Siyadi. Med sin stuckaturdekorerade innergård, separata majlis (gästhall) och moské exemplifierar det den folkliga golfdesignen. Själva Siyadi-moskén – vars ursprungliga donation dateras till 1865 – är den äldsta bevarade moskén i Muharraq och betjänar fortfarande gudstjänstbesökare. (Idag är Siyadi House fortfarande ett privat hem för familjens ättlingar, men moskén och majlis är tillgängliga för besökare.) Siyadi House, tillsammans med angränsande pärlhandelskontor och lager, utgör en del av den UNESCO-erkända Pearling Path, som hedrar Bahrains århundraden gamla pärldykningstradition.
Manamas religiösa byggnader är också anmärkningsvärda. Al-Fateh Grand Mosque (färdigställd 1988) är den största i Bahrain och täcker 6 500 m² med en kapacitet på cirka 7 000 bedjare. Uppkallad efter Ahmed al-Fatih (Barmakid-officeren som erövrade Bahrain 1345) beställdes den av Sheikh Isa bin Salman Al Khalifa strax före den moderna nationaliteten. Dess stora bönesal (ungefär lika stor som tre tennisbanor) täcks av en 54 ton tung glasfiberkupol – vid den tiden världens största i sitt slag. Interiören är klädd i italiensk marmor och mjukt färgade kakelplattor, med en österrikisk kristallkrona – detaljer som återspeglar Bahrains blandning av globalt hantverk. (Icke-muslimska besökare kan besöka moskén utanför bönetiderna, vilket gör Al-Fateh till en möjlighet att uppskatta islamisk arkitektur på nära håll.) I närheten ligger Bayt al-Qur'an (Koranens hus), ett modernt komplex som inrymmer en av världens mest värdefulla samlingar av koraniska manuskript. Dess exteriör – en blek geometrisk design som påminner om en moské från 1100-talet – ger plats åt ett museum med tio utställningshallar och ett bibliotek med målat glaskupol. Här är de tryckta och handkopierade koranerna en höjdpunkt, men själva byggnaden, belägen bredvid en liten moské och skola, förkroppsligar Bahrains senaste ansträngningar att hedra religiös vetenskap och konst.
Manamas Bahrain National Museum förmedlar också öarnas kulturarv i stor skala. Museet invigdes 1988 av Sheikh Isa Al Khalifa och har en slående fasad i vit travertin och tvåvingade salar som ligger på en konstgjord halvö mot Muharraq. De sammankopplade byggnaderna, designade av de danska arkitekterna Krohn & Hartvig Rasmussen, har en total yta på cirka 20 000 m² och inrymmer permanenta gallerier, tillfälliga utställningshallar och utbildningsanläggningar. Inuti skildrar de kurerade salarna sex årtusenden av Bahrains historia: från neolitiska gravar och dilmun-artefakter från bronsåldern till den hellenistiska Tylos-eran och islams ankomst. Det finns avdelningar om traditionella hantverk, vardagsliv och manuskriptarv, vilket gör museet till arkivet för nationens kollektiva minne. För en besökare är det som att resa genom bahrainsk tid att gå igenom dessa salar – varje utställning understryker hur geografi, religion och handel formade Manamas identitet.
Redan före Manamas medeltida krönikor påminner landskapet utanför staden om Bahrains bronsåldersprakt. Barbartemplen (bara 25 km norr om Manama) består av på varandra följande ruiner av en massa kalkstenstrappor och helgedomar. Sedan 1954 har arkeologer upptäckt minst tre tempelfaser (ca 3000–2000 f.Kr.) byggda ovanpå varandra. Dessa tempel, tillägnade gudinnan Inzak, har enorma kalkstensaltare och offergravar. Även om endast grundstenar finns kvar idag, förmedlar deras skala (stenar över 1 m i diameter) en känsla av rituellt drama. Som en författare noterade sträcker sig Barbars lager över "en period på cirka 600 till 800 år", vilket tyder på att det var en viktig, ständigt vördad kultplats i Dilmun. Betraktare kan kika in i en utgrävd brunn av klädda block, där präster en gång kan ha samlats för ceremonier. Byn ovanför Barbar är fortfarande tyst och platsen är oinhägnadad, vilket erbjuder en lugn kontrast till Manamas urbana liv och rörelse.
Längre västerut ligger Al-Adhbah-templet (ofta kallat Ad-Diraz-templet). Utgrävningar år 2019 avslöjade detta mindre men ovanligt utsmyckade Dilmun-tempel, preliminärt daterat till början av andra årtusendet f.Kr. Dess port- och kolonnfragment skiljer sig från både mesopotamisk stil och Barbar-exemplen, vilket tyder på lokal innovation. Till exempel hittade arkeologer en distinkt kolonnbas med tre utskjutande armar, vilket tyder på en tripod-piedestalform som saknas någon annanstans i Mexikanska golfen. Keramikskärvor och sigill som hittats på platsen bekräftar dess religiösa användning. Idag markeras Ad-Diraz plats av en låg stenplattform bland dadelpalmslundar, ännu inte visuellt dramatisk men antyder ett brett kultområde. Tillsammans med Barbar understryker dessa Dilmun-tempel att den platta Bahrainslätten en gång hyste livfulla heliga landskap – långt ifrån dagens trafik.
Vid den sena islamiska perioden hade Manamas förortsområden ytterligare ett landmärke: al-Khamis-moskén, en av de äldsta i regionen. Ruinerna av denna moské ligger i södra Manama (namnet "al-Khamis" betyder "torsdag", vilket syftar på en marknadsdag) i en modern förort. Arkeologer har identifierat två moskéfaser: en som möjligen byggdes år 717 e.Kr. under umayyaderna och en större som byggdes omkring 1058 e.Kr. De tidigare moskéerna var enkla, men strukturen från 1000-talet uppvisar intrikat utsmyckade stenar och snidade kufiska inskriptioner – bevis på Qaramita-dynastins (Qarmatian-dynastins) beskydd. Idag ser besökare delvis utgrävda murar och dubbla minaretbaser från Qarmatian-moskén. Även om den inte används aktivt är denna spillrester en påtaglig länk till Bahrains tidiga islamiska era. Den påminner oss om att Manamas utkanter redan vid 900-talet var hem för samhällen som var tillräckligt stora för att bygga monumentala församlingsmoskéer.
Manamas historiska väv finns inte bara i stenar utan även i hantverk som fortfarande utövas av ösamhällen. Söder om staden ligger byn Bani Jamra känd för handvävda textilier. På 1800-talet blev Bani Jamra Bahrains centrum för bomullsvävning, där det fanns vävstolar där flerfärgade tyger och broderade plagg tillverkades. Rika handlare spred tyget över viken, vilket gjorde det till en lokal stapelvara. Även efter att oljan förändrade livet bevarade hantverkarna i Bani Jamra sina färdigheter; idag visar vävverkstäder och Bani Jamra Textile Factory upp dessa tekniker. Besökare kan fortfarande se hantverkare väva male-tyg på traditionella upprättstående vävstolar (och ibland köpa sidensjalar broderade för hand). Närliggande Bahrains textilfabrik, byggd i en design inspirerad av palmbladshus, erbjuder utrymme för vävdemonstrationer och kurser. Denna kontinuitet i hantverket understryker hur Bahrains landsbygdsbyar bidrar till Manamas kultur: stadens butiker säljer ofta Bani Jamra-tyg som kulturarvssouvenirer, vilket håller hantverket vid liv.
Strax öster om Manama ligger A'ali, öns keramikcentrum. I över två årtusenden (även under Dilmun-tiden) formades Bahrains röda lera till krukor, lampor och gravstenar – ett arv som återupplivats av moderna keramikverkstäder. A'alis ateljéer blandar lokal lera och brunnsvatten för att gjuta krukor på fotdrivna hjul, med hjälp av urgamla ugnstekniker. Att se en mästerkrukmakare arbeta på A'ali är som att se det förflutna bli nutid: han hukar sig i en nedsänkt bänk, trampar på hjulet med bara foten och skulpterar lera för hand, sedan lastar han kärlet i en vedeldad lerugn. Varje butik här ställer ut alla utilitaristiska former – skålar, lyktor, palmformade kannor – som i ett levande hantverksmuseum. Även om världsmarknaderna nu säljer många keramikvaror, är A'ali fortfarande hjärtat i bahrainsk keramik. Även Bahrains nationalmuseum har bronsåldersskärvor från närliggande gravar, vilket vittnar om att detta hantverk har bestått i tusentals år.
Slutligen kan ingen kulturhistoria i Manama utelämna Pärl- och pärlleden som en gång förband Bahrain med globala lyxmarknader. Århundraden före oljan gjorde naturliga pärlor från ostron runt Bahrain sin förmögenhet. Stadens rikare kvarter i Muharraq och Manama visar fortfarande upp köpmannaherrgårdar och moskéer med kopplingar till pärlindustrin. År 2012 utsåg UNESCO Bahrains pärlplats till "Pärlplatsen, ett vittnesbörd om en öekonomi": den omfattar sjutton byggnader i Muharraq, tre ostronbankar till havs och fortet Qal'at Bu Mahir på Muharraqs södra spets. Tillsammans representerar de det sista intakta kulturlandskapet från det en gång dominerande pärlfisket. Som UNESCO noterar formade Bahrains pärlperiod (från omkring 100-talet e.Kr. till början av 1900-talet) öns "ekonomi och kulturella identitet". Moderna Manama hedrar detta arv genom museer (i Bahrains nationalmuseum och Beit Al Quran) och Pärlleden, där restaurerade platser spårar de sista dyken, marknadsstånden och tullhusen från den eran.
Mitt i historia och hantverk är Manama fortfarande en levande stad. Ingen plats förkroppsligar dess sociala väsen som Bab Al Bahrain och Manama Souq. Portbågen vid Bab Al Bahrain ("Bahrains port") byggdes 1949 av den brittiska rådgivaren Charles Belgrave och markerar den historiska ingången till den gamla marknaden. På torget och gränderna bortom säljer försäljare fortfarande guldsmycken, kryddor, textilier, parfymer och hantverk – en påminnelse om stadens handelsrötter. En reseskribent beskrev souken som "en labyrint av smala gränder fyllda med alla möjliga varor", där legenden säger att man kan hitta "allt från en nål till en guldtacka". Faktum är att man svänger runt hörn och hittar dadlar och nötter staplade i säckar, textilbultar, kaffebönor i säckar och klustrade av parfymer hängande under neonskyltar. Moderna butiker och kaféer har smugit sig in, men souken har behållit ett gammaldags liv (utan att använda det klichéartade ordet) av prutande röster och dofter av rökelse. Arkitektoniskt sett visar gränderna lagren: vissa arkader i tegel dateras till mitten av 1900-talet, andra är nyare.
Manamas kommersiella liv sträcker sig också till Sanabis, den gamla förorten strax nordväst om Bab Al Bahrain. Sanabis, en gång en fiske- och pärlby för Baharna-familjer, är idag känt för sina butiker och moskéer. Lorimers tidningsregister från 1908 rapporterade att Baharna i Sanabis ägnade sig åt båtbyggnad och pärlfiske, men nu har staden köpcentra och skyskrapor längs sina vägar. Unikt nog finns det i Sanabis ett hinduiskt tempel med indiskt ursprung gömt bland souq-gränderna (byggt 1817, tillägnat Shrinathji) – ett av Golfens äldsta helgedomar av denna typ. Detta tempel, med sina målade elefanter och snidade kolonner, talar om Bahrains roll som en mångkulturell hamn. (Idag minns de indiska och pakistanska samhällena som bor runt Manama ofta Sanabis tempel och festliga offentliga firanden som en del av Manamas levande väv.)
Strandpromenaden är en annan höjdpunkt i staden. Corniche al-Fateh, Manamas främsta strandpromenad, sträcker sig längs nordöstra kusten och erbjuder dramatiska vyer. Den anlades från återvunnen mark efter oljefyndigheten och är idag anlagd med gräsmattor, dadelpalmer och fontäner. Å ena sidan ser man den fridfulla Persiska viken; å andra sidan de glittrande tornen i Manamas affärsdistrikt. Människor samlas på morgonen för kaffe och vattenpipa på cornichekaféer; senare promenerar familjer och fotografer köar för solnedgångsbilder av stadssilhuetten. Cornichen utformades som ett offentligt utrymme som skulle kunna konkurrera med regionens nya strandpromenader, och passerar faktiskt stadens flygplats och marinan. Man hittar även offentlig konst här – en berömd abstrakt skulptur av ett segel och en fisk hyllar Bahrains maritima arv. Även om den är modern har miljön blivit en del av Manamas arv av socialt liv och är regelbundet fullsatt på nationella helgdagar och lediga helger.
Som en modern metropol kan Manama också skryta med slående nybyggnationer. Längs kusten och den inre viken finns glänsande glastorn och öar. De två hamntornen i Bahrain Financial Harbour (färdigställda 2007) dominerar en återvunnen udde strax norr om Bab Al Bahrain. Varje 53-våningstorn reser sig 260 meter över havet och flankerar ett torg med butiker och kaféer. Vid basen finns en marina fylld med yachter – långt ifrån de gamla dhowbåtarna. Även om det byggdes under en fastighetsboom är BFH-komplexet idag fortfarande en ikon för Manamas urbana ambitioner. Bredvid tornen reser sig köpcentret Harbour Gate och de högre bostadsskyskraporna Harbour Heights och bildar ett ultramodernt område på det som en gång var stadens pir. En kort bro leder till Reef Island, en konstgjord halvmåneformad skärgård av lyxlägenheter, hotell och butiker som öppnade i slutet av 2000-talet. Reef Island, designat av brittiska arkitekter, liknar en tropisk semesterort: fritidsanläggningar, marinor och till och med sandstränder skapades från en kal lagun. Det är en symbol för Bahrains utmaning med knapp mark – bokstavligen byggandet av urbana öar i viken. Ändå lockar Reefs villor och kaféer nu lokalbefolkningen som söker avkoppling vid havet och sträcker sig sömlöst ut i vattnet.
Slutligen står Manama i centrum för Bahrains framsteg på den globala scenen genom motorsport. Cirka 30 km sydväst om staden ligger Bahrain International Circuit (BIC), värd för det årliga Formel 1 Bahrain Grand Prix sedan 2004. Den specialbyggda banan, som utformades av kronprins Salman bin Hamad som ett nationellt projekt, öppnade lagom till det första F1-loppet i Mellanöstern 2004. Banan sträcker sig över 5,4 km med vidsträckt ökenutsikt och drog internationell uppmärksamhet (och investeringar) till Bahrain. Den är även värd för andra serier – dragrace, GP2/F2, regionala standardbilar och uthållighetstävlingar. Den omgivande parken och paddocken har blivit ett fritidsområde i sig, med golfbanor och ett motorsportmuseum under uppbyggnad. För Manama symboliserar banan hur en huvudstad som en gång definierades av pärlor och olja nu omfamnar en globaliserad identitet: högpresterande sport som delar samma Bahrain-namn.
BesökartipsManamas sevärdheter sträcker sig över ett stort område, så planera transport med taxi eller hyrbil (lokala bussar förbinder vissa huvudattraktioner). Bahrain International Circuit ligger långt sydväst och besöks bäst via rundtur eller förbokning, medan Livets träd (i den södra öknen) ofta kräver en fyrhjulsdriven bil för att nås. De flesta museer (Bahrains nationalmuseum, Beit al-Qur'an) är stängda på fredagar, så kontrollera öppettiderna. Souken, Bab Al Bahrain och Bay Corniche är lättillgängliga i centrala Manama. Alkohol serveras på platser med licensiering (ölträdgårdar längs Gulf Road, hotell), men offentlig dryck är förbjuden. Bahrains klimat är varmt från april till september; hösten och våren har trevliga kvällar vid vattnet.
Manama är idag inte ett museiföremål utan en levd stad. Ändå bär vart och ett av dessa landmärken – från Bahrain Forts kulle från 300-talet till Financial Harbours glasfasad – på en historia. När man vandrar genom Manama känner man hur tid och handel har lagt kulturer på dess gator: Dilmun-bosättare, islamiska kalifer, brittiska rådgivare och moderna globala finansiärer har alla satt sina spår. Resultatet är en stad av kontraster och kontinuitet. På en dag kan en besökare förflytta sig från lugnet i en tempelruin eller Livets träd i sanden, till de svala marmorhallarna i Stora moskén, till de myllrande gränderna i en kulturarvssouq, och slutligen till en kväll med kaffe på den moderna cornichen mot en bakgrund av skyskrapor. Manama erbjuder således en rikt mänsklig tablå – en plats där det förflutnas viskningar blandas med nutidens liv och bildar en huvudstad som är lika reflekterande som den är framåtblickande.
Massiva stenmurar, precis byggda för att vara den sista skyddslinjen för historiska städer och deras invånare, är tysta vakter från en svunnen tid.…
Från Alexander den stores tillkomst till dess moderna form har staden förblivit en fyr av kunskap, variation och skönhet. Dess tidlösa tilltal härrör från...
Båtresor – särskilt på en kryssning – erbjuder en distinkt semester med all inclusive. Ändå finns det fördelar och nackdelar att ta hänsyn till, ungefär som med alla typer...
Från Rios samba-spektakel till Venedigs maskerade elegans, utforska 10 unika festivaler som visar upp mänsklig kreativitet, kulturell mångfald och den universella andan av firande. Avslöja…
Grekland är ett populärt resmål för dem som söker en mer avkopplande strandsemester, tack vare dess överflöd av kustskatter och världsberömda historiska platser, fascinerande…
